Skuldkänslor efter förmodat suicid.

Grejen är att jag visst kunde ha gjort något. Jag kunde ha hållt tyst om vissa saker, men jag envisades med att försöka bevisa sanningen istället för att bara glömma och gå vidare. Just då vägrade jag ta falska uppgifter som framkommit om mig i en anmälan (anmäldes för ofredande)från personen som nu inte finns mer...den personen hade jag även träffat regelbundet trots att han var i relation. ( jag vet att jag gjort fel, behöver inte höra det mer).
Personen försökte förmodligen rädda sig själv på något sätt med anmälan eftersom allt precis hade kommit fram till hans partner... och han hade nog inte räknat med att jag skulle göra en motanmälan... vilket jag gjorde, eftersom jag vägrade acceptera det som påståtts...Jag var så arg och ledsen efter att ha läst förhör.

Allt med detta är krångligt och komplicerat, en jäkla röra rent ut sagt, men jag bidrog förmodligen till att personen i fråga också utreddes i sitt arbete. Han var polis och älskade det.
Jag har ingen aning om hur det slutade där, men det känns som jag började rasera precis allt för honom när saker kom fram.

historien är lång och texten skulle bli hur långt som helst om jag skrev om allt som varit fram och tillbaka under sommaren sedan saker kom fram.
Detta var bara kort beskrivning.

Men I det stora hela så önskar jag bara att jag hade varit tyst.
Jag kunde ha skitit i allt och bara gått vidare. Men det var tydligen viktigare för mig att försöka visa att det som sagts faktiskt var lögner. Där och då valde jag att inte ge mig, och fan vad jag ångrar det idag!
Jag vill vrida tillbaka klockan och bara hålla tyst istället.
Jag orkar ärligt talat inte med alla olika känslor som är kvar nu. Och jag orkar inte tanken på hur mycket han förmodligen avskydde mig sista tiden innan han dog. Jag ville honom inget illa överhuvudtaget egentligen ju, och detta tar kål på mig.

Som rubriken lyder..
En person i min närhet avled hastigt för ett tag sedan - det mesta tyder på att det var ett medvetet val.

Sedan den dagen går jag omkring med stor skuldkänsla och även en skopa skam över vissa saker som hänt tidigare under tiden vi kände varandra.

Jag får inte bort tankarna, det känns omöjligt. Jag har fastnat.
De dagar som ibland är lite lättare straffar sig - då blir det mardrömmarnas tur att ta plats när jag somnat - och jag vaknar ofta alldeles blöt av svett.

Vår relation slutade inte bra pga olika orsaker och det gör allt värre. Jag vill vrida tillbaka klockan och ändra vissa saker.
Jag orkar inte med alla känslor..tankar..


Hur går man vidare?
....Kan man gå vidare?

Men du måste förstå att det du beskriver om ditt handlande är helt naturligt för vem som helst. Det är försvinnande få som inte vill bevisa att lögner och orättvisor om en själv är fel. Skulle säga att det är en naturlig drift för vilken människa som helst.

Du har på inget sätt gjort fel och har absolut inte ansvar för personens agerande. Absolut noll.
Att han eller hon inte kan hantera sina felsteg är inte ditt fel. Alla människor gör fel men de flesta kan hantera konsekvenserna av det. Att vissa inte kan hantera gör det inte att det här är ditt fel! På inget sätt.

Normalt sätt tar inte någon livet av sig på grund av motgångar i livet av sig, i så fall skulle även dit gjort det när du blev anmäld. Ingen skulle genomgå några motgångar i livet och alla skulle behandla varandra med silkesvantar. Vilket givetsvis skulle vara omöjligt.

Det som hänt är ett resultat av en person som hamnade i en situation där personen som blev sjuk och inte såg någon annan utväg, som alla suicid.

Det är inte ditt fel att han blev sjuk. På inget sätt.

Som rubriken lyder..
En person i min närhet avled hastigt för ett tag sedan - det mesta tyder på att det var ett medvetet val.

Sedan den dagen går jag omkring med stor skuldkänsla och även en skopa skam över vissa saker som hänt tidigare under tiden vi kände varandra.

Jag får inte bort tankarna, det känns omöjligt. Jag har fastnat.
De dagar som ibland är lite lättare straffar sig - då blir det mardrömmarnas tur att ta plats när jag somnat - och jag vaknar ofta alldeles blöt av svett.

Vår relation slutade inte bra pga olika orsaker och det gör allt värre. Jag vill vrida tillbaka klockan och ändra vissa saker.
Jag orkar inte med alla känslor..tankar..


Hur går man vidare?
....Kan man gå vidare?

Men du måste förstå att det du beskriver om ditt handlande är helt naturligt för vem som helst. Det är försvinnande få som inte vill bevisa att lögner och orättvisor om en själv är fel. Skulle säga att det är en naturlig drift för vilken människa som helst.

Du har på inget sätt gjort fel och har absolut inte ansvar för personens agerande. Absolut noll.
Att han eller hon inte kan hantera sina felsteg är inte ditt fel. Alla människor gör fel men de flesta kan hantera konsekvenserna av det. Att vissa inte kan hantera gör det inte att det här är ditt fel! På inget sätt.

Normalt sätt tar inte någon livet av sig på grund av motgångar i livet av sig, i så fall skulle även dit gjort det när du blev anmäld. Ingen skulle genomgå några motgångar i livet och alla skulle behandla varandra med silkesvantar. Vilket givetsvis skulle vara omöjligt.

Det som hänt är ett resultat av en person som hamnade i en situation där personen som blev sjuk och inte såg någon annan utväg, som alla suicid.

Det är inte ditt fel att han blev sjuk. På inget sätt.

Så fint skrivet av dig, tack.

Men hur man än vrider och vänder på allt som hänt så går det inte att komma ifrån att om jag hade agerat på ett annat sätt så kanske han aldrig hade behövt ta detta beslut, om han nu gjorde det. Men till 99% så var det medvetet, och bara det är en sjuk känsla. Han var den absolut sista jag trodde skulle kunna göra en sån sak.

Om jag bara hade gett fan i allt så hade det säkerligen slutat annorlunda, det är ju bara ren fakta.
Han var för övrigt den lugnaste och tryggaste person jag känt, iaf utåt. Inom honom kanske det fanns annat, jag vet inte. Allt känns jättekonstigt. Det blev kanske för mycket av allt till slut, eller nåt sånt.
Hur eller hur så mår jag åt helvete.