Jag har förstört mitt liv, vet ej hur jag ska ta mig vidare.

Du är 24 år. Du har inte förstört ditt liv. Men skapat en uppförsbacke. Ju tidigare du vänder ditt liv ju bättre.

Ge inte upp - du är så ung och jag fattar att du inte kan göra allt själv - men du kan få hjälp!

Ta den hjälp du behöver så fixar du det här!

Hade mitt barn tagit livet av sig för 200tkr hade jag blivit riktigt förbannad. Det är bara ett misstag, en fuckup. Förstår att du som är i det känner det som en stor grej men vafan. Det är inte svårt att lösa, tar tid, men inte svårt!
Missbruk är knepigt. Din hjärna lurar dig för att du antagligen har för låga halter av dopamin i hjärnan. Hela min familj e periodare och det kommer alltid när det e svårt. För då vill hjärnan bada komma till ett normalt stadium av dopamin. Du tar till spel och andra droger. SÅ var glad att det bara är spel och 200tkr och akta dig för andra stimulerande supstanser. De kan lätt få ett grepp i dig om du har lätt för att hamna i beroende!

Du kommer att kunna ta dig igenom detta om du börjar agera nu. 1. Samla alla dina närmaste inklusive din sambo och lägga alla korten på bordet. De är den absolut viktigaste komponenten till att du kommer lyckas vända din situation. Tala om för dem att du verkligen vill ta dig ur din situation på riktigt men att du inte kommer att klara det utan deras stöd.

2. Sök hjälp! Någon nämnde ADHD. Starta en utredning hos psykmottagningen där du bor. Kontakta: https://spelberoende.se/goteborg/
De kan hjälpa dig med handfasta råd om hur du tar dig ur ditt missbruk.

3. Kontakta skuldrådgivningen i din kommun.

4. Ge inte upp! Mina varmaste lycka till! Jag vet att det kommer gå bra om du är öppen med dina nära och söker den hjälp som finns att få.

Kram.

200 000 är ingenting. Dock gissar jag att du betalar väldigt höga räntor vilket får dig att tro det är kört. Prata med sambon och förklara läget. Sen pratar ni med banken om att lösa lånen och få en mer accetabel ränta och en avbetalningsplan.

Så allt handlar om 150-200k?

In på Lånfourm.se och läs om folk som sitter i skiten med betydligt högre skulder än dig. Folk som FAKTISKT är på botten. Du är 24 och har hela livet framför dig samtidigt som du skriver att du tjänar bra.

Varje gång jag har pratat med spelmissbrukare så är det första och det viktigaste steget att berätta för familj och vänner. Efter detta så spelpaus + gamban på alla enheter du har. Var ärlig emot din släkt och vänner. Skaffa ett samlingslån och sen är dessa skulder borta inom 3-5 år. Eventuellt om du faktiskt har någon familjemedlem som har det bra ställt och är villig att hjälpa till som du kan låna av. Ditt liv är värt mer än 200k...

Lycka till

Tackar så hjärtligt för alla svar!
Jag tog ut spelpaus förut men fick höra av en kollega att man kan spela ändå… det var då det gick rejält utför! Jag ska sätta mig ner med min mor imorgon och se om dom kan hjälpa mig med något av allt dehär sen kontakta skuldrådgivare. Måste nånstans klämma in att berätta allt för min underbara sambo också men det kommer bli det tuffaste, tror inte jag kan hantera att göra henne såhär besviken.

Håller med. 200 kkr ska man f*n inte ta livet av sig för. TS har inte perspektiv, hen är för ung kanske.
1. Ta hjälp med spelmissbruket. Har en kompis som var mycket djupare nere i det än du, men som nu är på fötterna igen. Så det går om man vill. Men du måste ta hjälp som sagt.
2. Ta också hjälp med att sanera din ekonomi. Utgifterna kommer ju minska av sig självt när du slutar spela och sen får du försöka se över lånestrukturen, villkoren och lägga upp en plan för att betala av dina skulder. Du har ju jobb, även om du "bara" är normalbetald för din ålder, borde det inte vara några problem över några år.
3. Kör nu. Vänta inte.

Hej Stressfredrik
jag har inte läst hela tråden, ber om ursäkt för det, men känner att jag vill svara ändå.
några spontana tankar är:
1. Bra gjort! Bra att du skriver här, att du är ärlig och att våga erkänna att du behöver hjälp.
Alla människor behöver hjälp ibland, det är mänskligt. I din ålder hade jag också en period när jag behövde samtalskontakter för att ta mig vidare. Va inte rädd för att blotta dig för personer som du kan lita på. Det är enda chansen att bryta mönster, genom att riva den fasaden man försöker hålla upp.

2. Du har inte förstört ditt liv, så att överväga självmord tycker jag du ska sluta med direkt.
Att vara 24 år och ha förstört sitt liv är en motsägelse i sig. Det kan bli bättre och det kommer bli bättre med tanke på att du visar vilja till att jobba för det.

3. Om du har personer i din omgivning som du känner att du kan lita på och som är förstående, så prata med dessa personer. Sådana personer är de verkliga klipporna när livet krisar. Om sambo skulle lämna dig för att du stött på ekonomiska problem så kan man fråga sig om det verkligen är en sambo för dig.. Är man i en relation för kärleken så kan man hjälpa varandra genom mycket. Men det är också svårt att veta utan att hon fått chansen till att agera.

200k är mycket pengar ur vissa sammanhang, en pisssumma ur andra. I det här fallet är du ute i god tid för att inte ha sabbat mycket alls när du har ett okej arbete.

Det du behöver göra är att öppna dig för dina nära och söka den vård som krävs. Gör det här rätt nu och du kommer sitta om ett år med skulden till hälften betald och njuta av strukturen du fått i livet. Men det är förutsatt att du tar modet till dig och ringer dina föräldrar, ber de komma över och sätta sig ner med dig och din sambo och sedan berättar du allting och exakt hur illa det är. Ta det därifrån.

Bra! Du löser detta - det kommer vara jobbigt nu i början men jag lovar dig att det kommer kännas så mycket bättre när du pratat med din mor.

Om du inte klarar av att berätta för din sambo så skriv ett brev där du berättar hur det ligger till. Lämna det till henne och dra iväg från hemmet så hon får läsa det och ta ställning och sedan kontakta dig. Det viktigaste är ATT hon får veta, hur hon får beskedet kan kvitta just nu (ni kommer att kunna prata om det senare ändå).

Kämpa på!

Vill du ha ett exempel har jag varit i en något relaterbar sits.

Fuckade upp studier hårt, satt med CSN som ville börja ha pengar, ingen examen. Förmodligen deprimerad, men dolde det med att festa järnet varje helg.

Sedan kom det en dag när jag helt sonika gjorde upp en plan på en examen inom ett helt annat ämne på 2 år, räknade på ekonomin, såg att det skulle funka med nöd och näppe. Grejade det med en hårsmån innan jag hade behövt börja be folk om ekonomiskt stöd, men det var dumt att dölja i efterhand. Sköt desperat på CSN med alla medel jag hade, men mot slutet började de ändå kräva in varje månad och budgeten var jävligt knaper även med extrajobb varje chans jag fick. Helgarbete på lager, sommararbete inom bygg, you name it.

Fick första jobbet, arbetade på, arbetsplatsen var sett i efterhand riktigt rutten och jag fick inte förlängt då jag vantrivdes. Livet kändes skit igen en kort stund. Sökte nytt jobb, fick 3 erbjudanden direkt, förhandlade upp lönen med åtskilliga tusenlappar. Stannade där något år innan jag sökte till något som lockade rejält, förhandlade upp lönen ytterligare.

Nu så här inte ens 10 år senare sitter jag i tidiga 30-årsåldern och har enligt all statistik en höginkomst, stimulerande arbete med bra kollegor, en fin villa, bra med pengar på banken, den där tusenlappen CSN vill ha som man darrade för inför varje månad framstår mera som ett avrundningsfel i budgeten. Familj står för dörren och blir jag inte påkörd av en buss är det svårt att inte se jävligt ljust på framtiden.

Du ligger före mig som det är, du kan lösa det på halva tiden.