Vad ska jag göra? Är akutpsykiatrin en lösning?

Hej alla! Jag har under lång tid mått dåligt och det har förvärrats i perioder. Just nu är jag inne i en riktigt dålig period och jag känner mig väldigt desperat. Jag har kontaktat vårdcentralen där jag fått digital tid först i mitten av december, och studenthälsan på mitt universitet där jag fått telefontid på tisdag. Saken är denna att jag inte vet om jag orkar hålla ut. Har tidigare tappat livslusten under dessa perioder men nu känns det som att det är på en väldigt skör tråd. Är rädd att det ska brista totalt och att jag ska göra något dumt. Försöker distrahera mig genom att inte bara sitta hemma men är så disträ att jag blev illamående och höll på att börja gråta på tunnelbanan. Känner mig helt enkelt väldigt instabil. Jag har på kvällarna sökt hjälp hos olika chattar, typ mind etc men det är ju en kortvarig och lite klen tröst. Ingen i min närhet vet att jag mår såhär och det känns för långt gånget att bara helt överrumpla dem med detta nu, kan även tillägga att de bor flera hundra mil bort. Jag har funderat på om akutpsykiatrin kan vara ett alternativ men vill dels inte bli tvångsinlagd, eller att de kontaktar min familj. Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta söka chattstöd och hålla ut tills tisdag? Hur ser ni på akutpsykiatrin som alternativ? Tacksam för hjälp!

acceptera dina känslor
Måste man alltid "va bäst"?
Känn dig "nere" ett tag, sen tar du tag i saker nästa vår igen. Naturens gång.
Våga slappa. Våga lipa. Våga käka chips och kolla på drama hela hösten.
dom andra får vänta helt enkelt.

Att hamna i klorna på psykiatrin är ingenting du ska sträva efter, du kommer inte få "vård", du kommer förvaras och uppmuntras att börja missbruka droger/piller mot ditt "tillstånd", detta kan även påverka ditt liv på alla möjliga negativa sätt framöver.

Ta och masa dig iväg til lgymmet, lyft tungt, om du inte kan det, ta en långpromenad på över en timme i raskt tempo, återkom gällande ditt mående efter att ha gjort detta!

Ordna ett knull på tinder

Tycker att du ska kontakta Akutpsykiatrin.. De har öppet dygnet rundt ..
och du kommer att få hjälp omedelbart .
De har tystnads plikt och du kommer troligen inte att bli tvångsinlagd heller .

Psykiatrin är ingen lösning. Man måste till slut lösa sina egna "problem" själv. Hitta din väg, ditt sätt och för guds skull, se till att äta och sova ordentligt. Det, är nyckeln.

Är det kaos nu så har du inget att förlora på att ta kontakt med akutpsyk. Jag känner igen dina tankar och var själv rädd för att eventuellt skada mig själv allvarligt förra året och bad då min partner att höra av sig till akutspsyk för hjälp. Fick bra hantering där, sova över och direkt insatt behandling av sömnproblem, stark ångest + depression. Mottagningarna är säkert väldigt olika men mitt intryck var att de försöker hjälpa och inte alls vill att du ska smaska piller livet ut eller något annat tokigt. Mår du akut dåligt ska du vända dig dit!

Googla några hälsohem - handlar inte alltid om vikt nedgång - https://xn--hlsohem-5wa.se/halsohem/

Akutpsykiatrin är till för att hjälpa personer som mår som du gör nu. Du får en säng, omvårdnad och slipper vara ensam. Det finns personal som har kunskap om din situation och ditt mående, och du kan slappna av och ta emot hjälp. Det är ingen som kommer att tvinga på dig vård, och de har ingen rätt att kontakta anhöriga. Jag tycker att du ska söka, och inte avvakta, du berättar ju här om att du lider.

Jag tror att det är bra om du kan prata med din familj/vänner om hur du mår, det blir extra tungt att bära ett dåligt mående ensam. Det är inte meningen att man ska vara ensam om sådana saker, inte när det är så pass tungt som du beskriver.

Känner du att du blir hjälpt av tex Mind så tror jag nog att du kan känna att du får hjälp även på akutpsyk, så sök dig dit! Jag ställde nyss en fråga i ett annat forum om vad de tyckte om akutpsyk och det var faktiskt väldigt många som hade positiva erfarenheter av både det och slutenvården.

Är du över 18 (vilket jag antar att du är) så kontaktar de inga anhöriga och tvångsvård får dom inte sätta på någon som vill ha hjälp - vilket du uppenbart vill så oroa dig inte för det.

"3. Motsätter sig erbjuden vård alternativt att det finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med personens samtycke

Det sist nämnda förhållandet kan till exempel råda när en patient har en påtagligt bristande insikt i sitt sjukdomstillstånd och vårdbehov eller om patientens inställning till erbjuden vård växlar snabbt."

Tack för hjälpen alla. Blev inget akutpsyk igår men långt samtal med självmordslinjen, prata mycket om att prata med min familj så det håller jag på att ponera nu. Har inte uteslutit akutpsykiatrin om det verkligen skulle krisa igen och det känns tryggt med era svar. Var det gäller träning och Thailand tränar jag redan nästan varje dag, och eftersom att jag är tjej vet jag inte hur givande en resa skulle vara. Men det var bra förslag ändå! Fyll gärna på med mer erfarenheter eller råd om ni har det också!

Jag har haft bra erfarenhet med akutpsyk när jag var självmordsbenägen många år sedan. Dom fick till så jag inte hade möjlighet att göra ett skit elakt, fixade mat, prat, lugn och struktur. Efter 4 dagar frågade dom om jag ville ut, och jag ville det, fast på vägen kom allt tillbaka som en flodvåg, och jag sa typ "kanske jag ska stanna 2 dagar mer" och det fick jag, och efter det var jag så fattat att jag kunne ta tag i saker själv och lämnade. Som akutinsats så funkar det, och i din sits ska du ta dig dit direkt.

Fortsätt att skriva i tråden om du behöver stöd, det finns vettigt folk här som kan stötta vid behov. När du har tillräckligt många inlägg så kan du Dma mig om du behöver det.
Du kämpar på bra, och du är inte ensam!