Om böckerna i serien Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård

Har läst alla böckerna på rad nu och jag undrar om det är fler som har tankar kring handlingen och händelserna i böckerna. Som om det är något övernaturligt på gång eller om det finns helt naturliga förklaringar och så vidare.

Några saker som jag funderar på och om det här med och sen om det som hon den där konstnären Tove .

Av alla tre böckerna tyckte jag allra bäst om den i mitten vargarna från evighetens skog inte då bara för dess poetiska titel men den kändes som att man inte var direkt inne i en Knausgårdbok. Vilket kan vara rätt skönt faktiskt.

Romansviten är efter vad jag hittills läst en rätt magnifik skildring av det övernaturligas inbrytning i det vardagliga. I den första boken Morgonstjärnan bara vagt antytt, men i de två senare böckerna mer påtagligt med t.ex. människor som slutar att dö, tankar om träden och skogen som en medveten varelse i den mer filosofiska Vargarna från evighetens tid och en suggestivt skildrad diabolisk närvaro i bladvändaren Det tredje riket. Att lyfta den vardagliga realismen till något som rymmer något mycket mer mångtydigt och gåtfullt tycks vara Knausgårds främsta ärende i romansviten och han gör det till stora delar lysande. För mig framstår dessa tre böcker som en avslutad trilogi, bland annat i och med slutet i Det tredje riket med Toves tillfrisknande från sin manodepressivitet, och det återstår att se vad följande böcker i sviten har att tillföra.

Jag älskar serien, och tycker varje boknast varit unik på sitt eget sätt.

Efter sin långa svit med Min Kamp-böckerna försökte sig Knausgård på att skriva intellektuella krönikor. De tyckte jag var fullständigt värdelösa, pretentiösa och inte nådde fram till vad det nu än var det han strävade emot.

Men här gör han det tycker jag. Framför
Allt i Vargarna får hans långa utläggningar om döden och svampar både tillräckligt utrymme, och får En kontext där funderingar och tankar som annars nog hade tett sig banala i andra format.

Riktigt bra underhållningslitteratur som
Starkt influerats både av Stephen King och Von Trier. Och bästa sortens underhållningslitteratur när han lyckas baka samman en upplevd moralisk botten med namnlös fasa och mondän socialrealism. Stor konst tycker jag.

Som tidigare nämnts framstår de tre första böckerna i sviten som en avrundad trilogi med ett gemensamt persongalleri. Den fjärde boken Nattens skola är en mer fristående fortsättning på huvudtemat om de okända krafter som bryter in i människors liv. Denna är en Faust-roman om den inte helt sympatiske konstnären Kristian Hadelands uppgång och fall där Knausgård på ett närmast unikt sätt lyckas förena en spännande och publiktillvänd bladvändar-prosa med ett mer mångfasetterat djup. Det ska tydligen bli två böcker till i sviten och det är bara att hålla tummarna för att den håller hela vägen...

Tyckte att hans Min kamp var sträckläsningsvänlig men även vacker på sina ställen.

Hur är det med Morgonstjärnan ifall man jämför? Är lite tveksam då jag såg att han skriver om damer o sånt där. Kan han verkligen sätta sig in i kvinnofrågor och även fast han kanske kan det. Varför skulle jag vilja lägga mig i damernas eget liv?

Men i övrigt verkar ni vara positiva!