Varför skaffar man styvbarn

I Sverige hittar man ofta den här typen av familjekonstellationer. Ibland är det med inslag av varannan-vecka barn som oftast bollas mellan två förändrar som skyller på varandra för barnens brister och där ingen av de vill ta ansvar för barnets uppfostran. ADHD och andra bokstavskombinationer brukar vara vanlig bland barn som utsätts för såna här familje-experiment.

Värst måste ändå vara folk utan barn, ofta män, som uppfostrar och betalar för någon annan mans barn. För alla inblandade verkar det här vara ganska så värdelöst, barnet och de biologiska föräldrarna inkluderat.

Personligen skulle jag inte vilja ha en annan man runt mina barn och ser inget värde av att mina barn skulle ha ”två pappor”. Skulle även ha problem om mina barn kallade en annan man för (styv)pappa, man måste kunna leva med sig själv och det hade jag fått svårt att göra.

Barn är ibland ett resultat utav ett misstag medan styvbarn är ett aktivt val. Frågeställning är varför man väljer att skaffa styvbarn? Vad är fördelarna respektive nackdelarna?

Ännu en inceltråd på samma trötta ämne. Man väljer inte styvbarn, man väljer en partner. Ibland finns barn med i bilden. Det är så vi vuxna lever, sedan urminnes tider.

Förr var det vanligt att kvinnor som fått barn gifte sig med äldre män som inte fått barn. Han ansågs då vara familjefader och väl ansedd.

Det är nu när alla OnlyFans-incels som luktar svett tror de ska träffa en oskuld som ser ut som en fotomodell som de ser ner på män som fungerar ute i samhället.

Ja personligen så är det lite transaktionellt.

Mamman är en bra fru för mig, och barnen har åtminstone en man i sitt liv som inte är totalt dum I huvudet (kan dock erkänna att jag inte är den skarpaste kniven i alla lägen).
Alltså, deras pappa är så blåst att en man från socialtjänsten vi har kontakt med sade att han lika gärna hade kunnat be kaffeburken på bordet engagera sig i barnen. Hemskt som det egentligen är så var det lite roande att få höra.

Det är en helt okej deal mot att jag har mindre pengar under en begränsad tid. Jag gjorde ändå inte mycket annat än att käka hämtat och röka hasch för slantarna innan det här, och så viktigt var det inte för mig.

Men självklart älskar jag min fru också.
Även om vi har det knivigt sinsemellan ibland så bryr jag mig om de alla (vilket inte är desamma som att jag alltid är glad på dem alla).
Hennes förmåga att välja män tidigare i livet till trots så är hon ändå väldigt känslomässigt kompetent när det väl gäller, och det är gott nog åt mig.

Och dessutom är hon extremt allmänbildad för att inte ens ha gått gymnasiet.
Kan prata om nästan vad som helst utan att hon ser ut som ett totalt frågetecken, till skillnad från precis alla tjejer jag tidigare träffat.

Det är tyvärr något man kan få räkna med när man passerat 30.
Dina val efter det ser ut typ såhär:

1. Singel
2. Styvfarsa
3. Psykfall

(2 och 3 behöver visserligen inte vara något undantag, man kan oftast få båda.)

Egna erfarenheter?

Bitterheten lyser igenom hela inlägget, gå och ta hand om dina styvbarn som du säkert älskar lika mycket som dina egna.

Beklagar även att du är gammal och bara kan få tvåbarnsmammor.

Ärligt inlägg, mycket intressant och nyanserat, +1

Du är alltså en kvinna över 30?

De jag känner som har "styvbarn" har inte valt att ha "styvbarn". De har dock blivit väldigt kära i en kvinna/man som har barn sedan tidigare förhållande. De har alltså valt en kärlekspartner som råkar ha barn sedan tidigare förhållande.

Fyra av mina polare har träffat varsin kvinna som har vuxna barn. Dvs.: dessa barn är utflugna och lever sina egna liv. Mina polares kvinnor är i 40-70 årsåldern. Precis som mina polare är.

Jag har en kvinnlig polare som har både egna barn och några "styvbarn" och där är det hon som försörjer (tillsammans med sin make och med den biologiska mamman) sina "styvbarn". Och är med och uppfostrar sina "styvbarn". Medans hon och hennes biologiska barn försörjs och främst uppfostras av henne och den biologiska pappan. Varför? Jo, för att hennes barn bor "varannan vecka", medans hennes makes barn bor hos henne och hennes make mer än "varannan vecka".

Så. Det finns olika konstellationer. Och oftast finns den biologiska pappan med i bilden och då är det ju främst den biologiska pappan som försörjer sina barn/uppfostrar dem. Detta tycks glömmas bort i alla dessa märkliga trådar där folk tycks tro att det är "styvpappor" som betalar för sina "styvbarn" och uppfostrar sina "styvbarn". Ni tycks ha glömt bort att där i regel finns biologiska pappor. Som givetvis vill ta sitt ansvar för sina egna barn.

Nej, vem vill ha in en "styvförälder" i sina barns liv? Det är väl inte direkt någon önskedröm för någon. Men om ens ex som man har barn med träffar en ny (som är bra som "styvförälder") så får man väl bara acceptera det? Man kan ju dock välja själv att avstå från att träffa någon ny kärlekspartner, så slipper barnen ha en "styvförälder" som man själv fört in i deras liv... Det har man ju makt över iaf.

Det är väl inte så konstigt, det är inte så många som inte har barn när man är över 30 så urvalet blir rätt begränsat om man väljer bort kvinnor med barn.
Plus att det är enklare att dejta andra som har barn när man själv har det.

Jag känner hela manligheten tillräckligt bra för att med bondförnuft förstå varför man adopterar barn trots möjlighet att skaffa egna. Det är inte nödvändigtvis pga för att planerade övergrepp ska ske men sex är inbladat. Så mycket förstår alla som inte ljuger om verkligheten. Män har 0% intresse av att ta hand om andras barn. Kvinnor är något mer föräldraaktiva och skojiga med barn men män som adopterar barn gör det med i botten sexuella motiv.

Tror det är så här enkelt.
Män/styvpapoa vill ha mycket sex, och mamman till barnen han ska försörja går med på allt.
Kvinnor blir styvmamma för ekonomins skull gulla med hans barn och få ett kreditkort kopplat till hans bankkonto