Citat:
Det har varit mycket dömande från min sida samtidigt som jag är fri från fördomar. Jag dömer aldrig enskilda utan allt liv som uppvisar flockbeteenden. Jag ser behovet av grupper som en brist, och det är också vad det är, men kanske inte min sak att vara brydd om. Nå...Allvarligt, det är bra att muren med gamla illusioner har rämnat, men nu har du samlat på dig nya istället. De har ersatt de gamla, och det är samma snurr som innan, bara annan rekvisita. Nu är hela världen skit och du dömer folk till höger och vänster, istället för att, som förut, slå knut på dig själv för att leva upp till omgivningens förväntningar. Föreställningarna verkar numera gå i svart istället för vitt. Hur vore det att ta ett steg tillbaka och försöka utröna vad som fattas dig, för du verkar fortfarande pressa hårt mentalt.
Du lägger drivfjädrarna utanför dig själv, på att kategorisera och reta dig på andra, men det finns bara en enda person som du har makt att förändra. Så hur ser ditt umgänge med dig själv ut? Vad vill de kaotiska känslorna förmedla?
——-
Har du råkat ut för en olycka (halskrage)?
Edit: Tar du droger?
Du lägger drivfjädrarna utanför dig själv, på att kategorisera och reta dig på andra, men det finns bara en enda person som du har makt att förändra. Så hur ser ditt umgänge med dig själv ut? Vad vill de kaotiska känslorna förmedla?
——-
Har du råkat ut för en olycka (halskrage)?
Edit: Tar du droger?
Jag kan inte tro, inbilla mig luft, och kan inte heller tvinga mig till att inte "se igenom mina egna visioner och saker". Jag är medveten om att jag har förfallit. Att jag har nått nya höjder kan vara bara som jag anser.
Halskragen är för att orka hålla huvudet upprätt. Det låter konstigt men är inte det mer än att jag kommit fram till att det är behagligt så att man slipper man känna för mycket gravitation.
Det är inget som är konstigt utan allt är tvärtom vettigt på så sätt att jag har gjort livet enklast möjligt för mig, vilken jag kan tycka alla borde göra.
Jag är nog inte människan som har ambitioner annat än bara just det jag vill på snabbast och bäst vis för mig. När man gjort tillvaron på det sättet så ska mycket till att ändra sig. Alla hamnar väl där de hamnar efter många år av val som utkristalliserar sig till de alla i viss mån alltid har varit. Det finns ju olika sorters människor.
Jag gillade att sitta ner och prata redan i lågstadiet på rasterna när de andra barnen lekte. Tänkte på mycket annat och har ofta varit på "andra platser" än där jag befunnit mig. Jag har varit en sökare och kanske nu funnit mig själv.
"Kristallkulan" visar troligen att det kommer att fortsätta men att jag till sist måste göra något åt det. Vad det är tänker jag mycket på. Från James Bond i ungdomen till en innesittande nörd... och vad blir nästa...
Visst kan jag ta mig besväret att åka till Brasilien och gå där fram och tillbaka. Just då hamnar jag i en miniflow men jag vet inte om det är dit jag vill komma. Tål att tänkas på...
Kärlek kanske är en lösning, konstgjord andning, men det har jag blivit för bekväm för. Jag är inte kåt varken i huvudet eller i ku*en. Båda grejerna var vissnat. Det är ingen fräs i mig längre. Vad det beror på vet jag inte.
Den före detta kåtheten förblindade mig då till att vara angelägen. Detta med sex var vad som drev mig förut men det är för mycket jobb för så lite numera. Nått sånt var sanningen. Framledes kommer jag säkert på något att snöa in mig på för det är just det jag behöver. Jag har tillsvidare zoomat ut.
När andra går upp så går jag och lägger mig och så lär det nog förbli eftersom det alltid har varit så. Men jag skulle inte kalla mig olycklig eller problematisk.
Det tas inga droger.