I förrgår inträffade det ohyggliga terrordådet i Bryssel. I den här tråden pratar svenskar med utlandsanknytning om känslor kopplade till terrordådet o hur livet blir praktiskt efter vad som hänt. Andra får också skriva om de vill, det kan vara jobbigt även att bo i Sverige med det som hänt. Allt som e känslor o livsstil, som inte e politik går bra skriva om.
Jag jobbar ibland i Bryssel o min kille bor i Belgien, ej i Bryssel, men han e där ofta (vi jobbar på samma företag o huvudkontoret e i Bryssel). Det känns som världen stannat upp.
Jobbiga tankar fraddrar runt i huvet. Tänker mest på det e jobbigt han bor där o att man har bekanta som bor där. Tänker det e jobbigt behöva resa dit. Man kan ej ta bilen, den har svensk reg skylt, då ksk de skjuter en. Sist jag flög såg jag Reinfeldt, no joke, så vill ej flyga heller tänk om man hamnar nära hnm el ngn svensk eu-parlamentariker de vill skjuta?
Alltså ni hör ju. Man tänker man drabbats av sjuk paranoia, men så kmr man på det e på riktigt. UD, säkerhetstjänsten, statsminister säger numera vi svenskar måste vara försiktiga utomlands då vi e måltavla för terrorism. Har gått o varit rädd det här ska hända utomlands (trott det varit större sannolikhet för det än i Sverige), känt obehag varje gång jag rest, o så händer det. Pang, världen förändrades över en natt.
Vi svenskar e fredsskadade o demokratiskadade, att nåra ska skjutas på öppen gata bara för de e svenskar e aldrig ngt man trodde skulle hända. Det e typ sånt som bara händer judar, ja tänker på attacken mot synagogan i Gbg för nåra år sen.
Jag vet det e jätteliten sannolikheten man blir skjuten, bombad, påkörd av lastbil, men det e ej det som e problemet. Det e känslan, att man blir misstänksam, att man behöver bli misstänksam.
Finns fler utlandssvenskar på fb? Bor utomlands, bor utomlands på deltid, har närstående som bor utomlands? El bara svenskar som e oroliga över vad som har hänt o påverkas av det i vardagen? Hur copear ni? Jag har börjat röka igen fast jag slutat o kan inte sova, gråtit lite fast blockerad o fortfarande i chock.
Diskutera…
Jag jobbar ibland i Bryssel o min kille bor i Belgien, ej i Bryssel, men han e där ofta (vi jobbar på samma företag o huvudkontoret e i Bryssel). Det känns som världen stannat upp.
Jobbiga tankar fraddrar runt i huvet. Tänker mest på det e jobbigt han bor där o att man har bekanta som bor där. Tänker det e jobbigt behöva resa dit. Man kan ej ta bilen, den har svensk reg skylt, då ksk de skjuter en. Sist jag flög såg jag Reinfeldt, no joke, så vill ej flyga heller tänk om man hamnar nära hnm el ngn svensk eu-parlamentariker de vill skjuta?
Alltså ni hör ju. Man tänker man drabbats av sjuk paranoia, men så kmr man på det e på riktigt. UD, säkerhetstjänsten, statsminister säger numera vi svenskar måste vara försiktiga utomlands då vi e måltavla för terrorism. Har gått o varit rädd det här ska hända utomlands (trott det varit större sannolikhet för det än i Sverige), känt obehag varje gång jag rest, o så händer det. Pang, världen förändrades över en natt.
Vi svenskar e fredsskadade o demokratiskadade, att nåra ska skjutas på öppen gata bara för de e svenskar e aldrig ngt man trodde skulle hända. Det e typ sånt som bara händer judar, ja tänker på attacken mot synagogan i Gbg för nåra år sen.
Jag vet det e jätteliten sannolikheten man blir skjuten, bombad, påkörd av lastbil, men det e ej det som e problemet. Det e känslan, att man blir misstänksam, att man behöver bli misstänksam.
Finns fler utlandssvenskar på fb? Bor utomlands, bor utomlands på deltid, har närstående som bor utomlands? El bara svenskar som e oroliga över vad som har hänt o påverkas av det i vardagen? Hur copear ni? Jag har börjat röka igen fast jag slutat o kan inte sova, gråtit lite fast blockerad o fortfarande i chock.
Diskutera…
