Vilken artist har bäst kombinerad karriär: band + solo?

Per Gessle

Ganska säker george harrison hade större solo karriär än både john och paul. Heirge s8m skrivit massor med låtar till ringo med samt hjälpt john med imagine skivan.

Två som numer har gigantiska solokarriärer är givetvis Floor Jansen, Marko Hietala och Jarkko Ahola. Vi kan även slänga in JP Leppäluoto i mixen. De två första har varit med i metallvärldens största band efter "The big five" samt varit med i andra superband.Jarkko har närmast tagit en omvänd karriär, där han gick från solist till bandmedlem. Jarkko är den som är den mest erkända solisten av dessa gigantiska artister. Marko är den som har hållit på längst med flest band.

Jim Morrison + Doors?????

Jim Morrison hade ingen karriär före The Doors.
Jim Morrison släppte inga soloskivor under tiden The Doors.
Jim Morroson lämnade aldrig The Doors,

Spana in hans solo-poesi (iofs uppbackad av The Doors...). Världens första rappmusik.

Men håller med i din kritik, Jim Morrison hade ingen enorm solokarriär, men hans persona kom att lägga grunden för vad som anses rockigt, och i kombination med att han faktiskt läste text till musik redan på 70-talet så tycker jag han passar in, men kanske mer som banbrytande än gigantiskt stor....

/ svt2

TS pratar om bäst och för mig finns det en gjuten etta, Van Morrison, sett till mängd och klass på produktionen. Them var kända, solokarriären ännu bättre. Starkt 70,80,90-tal.

Eric Clapton är tvåa på min lista. Hög klass både på solokarriären och grupper han ingått i.

Paul Simon (vet inte om man kan räkna han som soloartist, gränsfall (sprungen ur en två-manna grupp). Neil Young (framför allt på 70-talet).

Peter Gabriel, Steve Winwood (Spencer Davis Group, Blind Faith, Traffic) och Mark Knopfler (så jävla skön).
Lou Reed (ojämn), men Transformer och Berlin är toppar. John Cale´s "Paris 1919" är också super.

Rod Stewart innan han seglade iväg, Bryan Ferry har alltid hållit hög klass.

Richard Thompson solokarriär är jag vansinnigt förtjust i.
Robbie Robertsons har skapat sann magi under sin sparsamma utgivning.
Rory Gallagher (Taste) vilken energi och glädje.

Yes, soloskivorna från framför allt Rick Wakeman, men även Jon Anderson och Steve Howe.

Brian Eno (Roxy Music), Kevin Ayers (Soft Machine) och Maria McKee (Lone Justice) bör också nämnas.

Av Beatlarna är George Harrison min favorit, Lennon tvåa (lite för mycket Yoko). McCartney på en hedrande bronsplats.
Michael Jackson otroligt skicklig kommersiell produktion givetvis, men lämnar mig dock oberörd rent musikaliskt, saknar själen i denna sång och dans soppa.

De nämnda artisterna har med några undantag en bakgrund i sextio- och sjuttiotalsrocken. Finns en del från punkgenerationen också som haft framgångsrika solokarriärer.

Främst tänker jag då på Nick Cave. Med Birthday Party rev han djupa sår i först Australiens och sedan Englands undergroundscener. De blev stilbildare och influerade massor av band. Som soloartist är han oerhört respekterad och har gjort inbrytningar även bland mainstream-lyssnare.

Sen har vi Henry Rollins. Punkikon som frontman hos de ständigt turnerande Black Flag. Sedan ett mellanspel med Rollins Band innan han gick solo. Dock inte som musiker utan som politisk och samhällskritisk ståuppare. Han drar fulla hus varthelst han håller låda.

Australiens första punkband The Saints genererade två stabila solokarriärer, Chris Bailey och Ed Keupper. Bägge har tragglat på lite i skymundan men har byggt upp trogna fan-baser genom konsekvent turnerande. Håller personligen Keupper högre, inte minst tack vare hans fantastiska jazz/postpunkgrupp Laughing Clowns.

Att nämna Peter Hook kanske är lite fusk. Han var ju verkligen i smöret under New Orders alla framgångsrika år. Nu har han som punkpensionär projektet Peter Hook and the Light som spelar på fansens törst för nostalgi när de far runt och lirar låtar från Joy Divisions och New Orders kataloger. Så inte i egentlig mening en solokarriär.

Nämner man Brian Eno / Roxy Music tycker jag man kan nämna Klaus Schulze också. Trummis en kort period med enormt framgångsrika Tangerine Dream innan han startade en lång karriär som banbrytande elektronmusiker.