2006-08-03, 01:34
#1
Den är lång, men kanske värd mödan ... kanske?
Vill dela med mig om hur det kan sluta om man festar för hårt med amfetamin bara under en kväll. (ursäkta eventuella stav- slarvfel).
Lite bakgrund; Jag är drygt 1.90 lång, väger ungefär 80 kilo och har experimenterat med de flesta droger några år nu. Innan dess endast alkohol, tobak och en och annan veckoholk.
Till saken! Jag kom hem från en utlandsresa och var ruskigt trött. Men eftersom det vankades stampfest samma natt/morgon så valde jag att istället för att sova; köpa en pizza och kasta i mig 3-4 öl till den.
En kompis var skyldig mig drygt en halv gubbe dos och min tjej satt även hon på en halv gubbe dos. Båda var från två skilda kranar.
20.30 så drogs första linan, vet ej hur mycket men uppskattningsvis 0.1:a
21.00 efter ett par öl så drogs ännu en dryg 0.1:a
22.00 jag och två till delade på det resterande på första 0.5:an
Efter det minglades det och festades med alkohol och sedvanlig tobak.
00.00 Anländer till stampfesten och passade då på att blanda ned lite dos från andra 0.5:an i två groggar. Jag har ingen aning om hur mycket.
00.30 Jag och tjejen tar varsin lina. Drygt 0.1:a var.
02.00 Nu är det lite diffust, men jag tror jag och tjejen tar resterande av 0.5:an.
02.30 Har tydligen ringt runt till mina kontakter för att en av mina kranar trycker ned en ny fräsch gubbe dos i min bakficka och jag och tjejen glider iväg och testar det i tumvecket. Helt ok, även om vi vet att det ofta späds 10-15% med dextro.
03.00 – 05.00 Allting är en dimma. Jag stampade till musiken i bar överkropp. Jag drack ingenting förutom en ölklunk eller två vid varje nasal påfyllning.
05.00 Tjejen glider hem med en liten skvätt kvar i gubben jag nyligen fick. Jag förblir kvar och stampar och härjar till den rullande musiken. Dricker ingenting! Det blir en vild jakt på ecstacy, men det går åt helvete, och i efterhand så är jag verkligen glad för det.
06.30 Märker jag att kroppen börjar kännas kall, även om jag dansar som en idiot. Jag reflekterar snabbt över kvällens vattenintag och inser att den är lika med noll. Jag får tag på två glas saft som jag sveper. Jag skuttar sedan vidare som en påtänd känguru.
07.00 Jag känner mig lite lustig i kroppen och kroppen känns sådär härligt sliten. Huvudet snurrar dock fortfarande på i hundratio. Det är dock en snurrig känsla i kroppen av att någonting inte är helt ok.
07.30 Efterfest hemma hos mig.
08.00 Jag hamnar på balkongen med en filt. Jag sitter på en brassestol och darrar i hela kroppen. Jag är lite lätt blå om läpparna och det känns som om en ruskig AT tonar upp sig. Efter att ha samtalat med de andra på festen så kommer våra iqbefriad hjärnor på att det måste vara vattenbrist samt överhettning av allt jävla skuttande under natten.
08.15 2-3 glas vatten inmundigas
08.30 Försök till att äta, men det går inget vidare.
09.00 Börjar bli lite orolig eftersom en avdomnande känsla sakta börjar sprida sig i kroppen. Jag dricker juice för att inte skölja ur kroppen helt med underbart vatten. Jag fick för mig att jag läst att det är bättre att dricka vätska med vitaminer och mineraler än bara vanligt vatten.
09.30 Mina händer är helt avdomnade och de kryper och pirrar i dem som om man höll händerna på en tvättmaskin. Den känslan sprider sig sakta till fötter, ben, ansikte. I ansiktet så domnar först öronen av sedan näsan och sedan kinderna. Jag har nu svårt att tala och min käke krampar ihop sig mer och mer. Käken dras nedåt och tungan domnar av.
09.45 Jag vill röra på mig eftersom detta lindrar den otrevliga känslan i kroppen. I den här nervösa punkten går jag runt, runt och dricker samtidigt vatten. Ett obehagligt tryck över bröstet börjar komma och jag känner mig lite svimfärdig och allmänt yr. Min syn är lätt suddig och jag börjar känna att jag börjar drabbas av panik.
10.00 Min tjej går runt med mig och håller mig uppe. Hela min kropp vibrerar och skakar. Jag faller omkull och svimmar tydligen några sekunder. När jag inser att jag ligger på golvet i fosterställning och kippar efter luft så inser jag att jag nog kommer behöva lite hjälp.
10.05 Så tar jag i ren panik beslutet att de på festen nog bör ringa ambulansen. Valet stod mellan ambulans eller att jaga draken med krossade lugnande medel. Jag ville inte trycka i mig mer preparat och min dödsångest växte sig större. Jag kunde nu knappt andas och hela kroppen susade och pirrade något otroligt mycket.
10.20 Ambulansen anländer. De kollar på mig och frågar vad jag heter och vad jag tagit. Jag får hjälp att förklara för dem att det rör sig om mestadels amfetamin och att jag nog har vattenbrist. Detta var vår egna ”analys” av situationen.
10.35 Jag anländer till akuten ungefär vid den här tiden. Lite oklart men det var innan 11.00 i alla fall, det vet jag. För väl inne på akuten så stirrade jag mig blind på klockfan. Jag är helt uttorkad i munnen och tanken av att kräkas utan att få blöta halsen med vatten innan var skrämmande. Jag får en muggvatten och spyr direkt. Jag känner mig lite bättre till mods. En polare som följt med smiter då snabbt iväg eftersom han själv var påtänd och hög som ett hus. Han rusade tydligen hem för att trösta tjejen min. Hon fick tydligen en mindre chock av hela händelsen.
Nu tänker jag att, aaah vad skönt, nu är det bara en sedvanlig AT som väntar. Men aj vad fel jag hade. Efter 11.00 så drabbas jag av panik och ramlar ur britsen jag låg på. Jag släpar mig runt på golvet. Nu fick jag ett ordentligt anfall och hela kroppen vrider ihop sig totalt okontrollerat och jag kan inte andas längre. Sjuksköterskor kommer in och skriker argt på mig att lägga mig på britsen igen. Smärtan är otrolig, har aldrig varit med om något liknande. Jag har bokstavligt talat en elefant på bröstet så det är inte mycket luft som kan komma in. Hela kroppen studsar där jag ligger i fosterställning med uppspärrade ögon och flämtar. Sjuksköterskor springer lite kors och tvärs och det kommer in lite snurriga maskiner med slangar. De vill ge mig en spruta med något, men jag är för hård i kroppen för det påstår dem. Jag ser ned på mina händer som är helt blå. Mina blodådror är enorma och händerna är verkligen blå. Jag försöker tala med personerna i rummet som känner och drar i mig men jag kan inte längre tala. Käken har låst sig helt i ett väldigt obekvämt läge. Lite nedtryckt och åt vänstersida. Tungan var helt död. Rätt som det är så dras mina byxor ned och de ber mig slappna av. Att slappna av var min högsta önskan men min kropp vägra lyda. Jag hade ingen kontroll längre. De trycker nu upp något i röven. Inte en, utan två gånger. Smärtan är otrolig. Min röv var så knipande att man skulle få ta i för kung och fosterland för att bara slå in en nål. Men på något sätt lyckades de trycka in vad det nu var det våldtog mig med.
De övervakar mig i vad för mig känns som en evighet, men sen plötsligt känner jag en varm känsla i bröst och ben. Jag kan röra fingrarna lite och jag kan vicka på tårna. Det blir bättre och bättre ju längre minuterna tickar förbi.
Jag kan andas ganska bra själv nu och jag börjar kika på min kropp. Jag är helt slut i kroppen. Varenda muskel värkte. Muskler jag inte visste jag hade sved som eld. Jag kikar ned och lille rambo växte fan inåt! Det fanns knappt hud kvar som syntes. Benen var blå, händerna var blå och magen var uppsvälld och lite blåaktig. Jag var mest förskräckt över att mina handflator var blå.
12.30 Kommer en läkare in med en rapport. De har tydligen tagit prover på mig osv. osv. Han mumlar något om amfetamin och dess styrka och överdos. Men jag lyssnar inte så väl. Det susar bara i huvudet.
13.00 Jag rullas in på observationen och får ligga där och lyssna på massa folk som beklagar sig över hur dåligt de mår.
13.30 Så börjar vad det nu än jag fick mot alla kärl och muskelkramper att släppa. Jag tänkte direkt. Nej, nej, nej! Jag vill inte få ett anfall igen. Jag ligger och tänker så de nästkommande fem timmarna. Sjukhuspersonalen kommer och kikar till mig då och då och frågar mig saker. De ger mig en blankett och ber mig vara med i en undersökning om hur jag blivit bemött under min vistelse. Den blanketten var långt ned på min prioritetslista om vi säger så!!!
20.00 Så kommer tjejen och några polare. Läkaren kommer minuterna senare och säger att jag hade höga doser amfetamin i kroppen och att mitt anfall inte berodde på (som vi var säkra på) uttorkning. Läkaren säger att de kanske vill behålla mig under natten för att vara säker på att jag inte ska få några fler anfall. Han säger dock även att de inte kan hålla mig och att jag kan åka hem om jag vill.
20.10 Vi åker hem.
Det tar 2-3 dagar innan jag är människa igen. Min röv fick sig en törn den också!
Jag testade lite ecstasy några veckor efter. Jätte härligt, dock så på nedgången så kom de där krypande känslorna igen och jag fear-a ur. Tjejen talade med mig hela natten och jag somnade till slut. Jag har inte rört centralstimulantia sedan dess.
Har dock känt mig lättpåverkad av allting efteråt. Har tappat suget av alkohol-yrsel och gillar inte riktigt känslan av att bli stenad nu mera.
Att man på ett dygn kan ändras så. Märkligt.
Ha det gott, och punda lugnt =)
// nop
Vill dela med mig om hur det kan sluta om man festar för hårt med amfetamin bara under en kväll. (ursäkta eventuella stav- slarvfel).
Lite bakgrund; Jag är drygt 1.90 lång, väger ungefär 80 kilo och har experimenterat med de flesta droger några år nu. Innan dess endast alkohol, tobak och en och annan veckoholk.
Till saken! Jag kom hem från en utlandsresa och var ruskigt trött. Men eftersom det vankades stampfest samma natt/morgon så valde jag att istället för att sova; köpa en pizza och kasta i mig 3-4 öl till den.
En kompis var skyldig mig drygt en halv gubbe dos och min tjej satt även hon på en halv gubbe dos. Båda var från två skilda kranar.
20.30 så drogs första linan, vet ej hur mycket men uppskattningsvis 0.1:a
21.00 efter ett par öl så drogs ännu en dryg 0.1:a
22.00 jag och två till delade på det resterande på första 0.5:an
Efter det minglades det och festades med alkohol och sedvanlig tobak.
00.00 Anländer till stampfesten och passade då på att blanda ned lite dos från andra 0.5:an i två groggar. Jag har ingen aning om hur mycket.
00.30 Jag och tjejen tar varsin lina. Drygt 0.1:a var.
02.00 Nu är det lite diffust, men jag tror jag och tjejen tar resterande av 0.5:an.
02.30 Har tydligen ringt runt till mina kontakter för att en av mina kranar trycker ned en ny fräsch gubbe dos i min bakficka och jag och tjejen glider iväg och testar det i tumvecket. Helt ok, även om vi vet att det ofta späds 10-15% med dextro.
03.00 – 05.00 Allting är en dimma. Jag stampade till musiken i bar överkropp. Jag drack ingenting förutom en ölklunk eller två vid varje nasal påfyllning.
05.00 Tjejen glider hem med en liten skvätt kvar i gubben jag nyligen fick. Jag förblir kvar och stampar och härjar till den rullande musiken. Dricker ingenting! Det blir en vild jakt på ecstacy, men det går åt helvete, och i efterhand så är jag verkligen glad för det.
06.30 Märker jag att kroppen börjar kännas kall, även om jag dansar som en idiot. Jag reflekterar snabbt över kvällens vattenintag och inser att den är lika med noll. Jag får tag på två glas saft som jag sveper. Jag skuttar sedan vidare som en påtänd känguru.
07.00 Jag känner mig lite lustig i kroppen och kroppen känns sådär härligt sliten. Huvudet snurrar dock fortfarande på i hundratio. Det är dock en snurrig känsla i kroppen av att någonting inte är helt ok.
07.30 Efterfest hemma hos mig.
08.00 Jag hamnar på balkongen med en filt. Jag sitter på en brassestol och darrar i hela kroppen. Jag är lite lätt blå om läpparna och det känns som om en ruskig AT tonar upp sig. Efter att ha samtalat med de andra på festen så kommer våra iqbefriad hjärnor på att det måste vara vattenbrist samt överhettning av allt jävla skuttande under natten.
08.15 2-3 glas vatten inmundigas
08.30 Försök till att äta, men det går inget vidare.
09.00 Börjar bli lite orolig eftersom en avdomnande känsla sakta börjar sprida sig i kroppen. Jag dricker juice för att inte skölja ur kroppen helt med underbart vatten. Jag fick för mig att jag läst att det är bättre att dricka vätska med vitaminer och mineraler än bara vanligt vatten.
09.30 Mina händer är helt avdomnade och de kryper och pirrar i dem som om man höll händerna på en tvättmaskin. Den känslan sprider sig sakta till fötter, ben, ansikte. I ansiktet så domnar först öronen av sedan näsan och sedan kinderna. Jag har nu svårt att tala och min käke krampar ihop sig mer och mer. Käken dras nedåt och tungan domnar av.
09.45 Jag vill röra på mig eftersom detta lindrar den otrevliga känslan i kroppen. I den här nervösa punkten går jag runt, runt och dricker samtidigt vatten. Ett obehagligt tryck över bröstet börjar komma och jag känner mig lite svimfärdig och allmänt yr. Min syn är lätt suddig och jag börjar känna att jag börjar drabbas av panik.
10.00 Min tjej går runt med mig och håller mig uppe. Hela min kropp vibrerar och skakar. Jag faller omkull och svimmar tydligen några sekunder. När jag inser att jag ligger på golvet i fosterställning och kippar efter luft så inser jag att jag nog kommer behöva lite hjälp.
10.05 Så tar jag i ren panik beslutet att de på festen nog bör ringa ambulansen. Valet stod mellan ambulans eller att jaga draken med krossade lugnande medel. Jag ville inte trycka i mig mer preparat och min dödsångest växte sig större. Jag kunde nu knappt andas och hela kroppen susade och pirrade något otroligt mycket.
10.20 Ambulansen anländer. De kollar på mig och frågar vad jag heter och vad jag tagit. Jag får hjälp att förklara för dem att det rör sig om mestadels amfetamin och att jag nog har vattenbrist. Detta var vår egna ”analys” av situationen.
10.35 Jag anländer till akuten ungefär vid den här tiden. Lite oklart men det var innan 11.00 i alla fall, det vet jag. För väl inne på akuten så stirrade jag mig blind på klockfan. Jag är helt uttorkad i munnen och tanken av att kräkas utan att få blöta halsen med vatten innan var skrämmande. Jag får en muggvatten och spyr direkt. Jag känner mig lite bättre till mods. En polare som följt med smiter då snabbt iväg eftersom han själv var påtänd och hög som ett hus. Han rusade tydligen hem för att trösta tjejen min. Hon fick tydligen en mindre chock av hela händelsen.
Nu tänker jag att, aaah vad skönt, nu är det bara en sedvanlig AT som väntar. Men aj vad fel jag hade. Efter 11.00 så drabbas jag av panik och ramlar ur britsen jag låg på. Jag släpar mig runt på golvet. Nu fick jag ett ordentligt anfall och hela kroppen vrider ihop sig totalt okontrollerat och jag kan inte andas längre. Sjuksköterskor kommer in och skriker argt på mig att lägga mig på britsen igen. Smärtan är otrolig, har aldrig varit med om något liknande. Jag har bokstavligt talat en elefant på bröstet så det är inte mycket luft som kan komma in. Hela kroppen studsar där jag ligger i fosterställning med uppspärrade ögon och flämtar. Sjuksköterskor springer lite kors och tvärs och det kommer in lite snurriga maskiner med slangar. De vill ge mig en spruta med något, men jag är för hård i kroppen för det påstår dem. Jag ser ned på mina händer som är helt blå. Mina blodådror är enorma och händerna är verkligen blå. Jag försöker tala med personerna i rummet som känner och drar i mig men jag kan inte längre tala. Käken har låst sig helt i ett väldigt obekvämt läge. Lite nedtryckt och åt vänstersida. Tungan var helt död. Rätt som det är så dras mina byxor ned och de ber mig slappna av. Att slappna av var min högsta önskan men min kropp vägra lyda. Jag hade ingen kontroll längre. De trycker nu upp något i röven. Inte en, utan två gånger. Smärtan är otrolig. Min röv var så knipande att man skulle få ta i för kung och fosterland för att bara slå in en nål. Men på något sätt lyckades de trycka in vad det nu var det våldtog mig med.
De övervakar mig i vad för mig känns som en evighet, men sen plötsligt känner jag en varm känsla i bröst och ben. Jag kan röra fingrarna lite och jag kan vicka på tårna. Det blir bättre och bättre ju längre minuterna tickar förbi.
Jag kan andas ganska bra själv nu och jag börjar kika på min kropp. Jag är helt slut i kroppen. Varenda muskel värkte. Muskler jag inte visste jag hade sved som eld. Jag kikar ned och lille rambo växte fan inåt! Det fanns knappt hud kvar som syntes. Benen var blå, händerna var blå och magen var uppsvälld och lite blåaktig. Jag var mest förskräckt över att mina handflator var blå.
12.30 Kommer en läkare in med en rapport. De har tydligen tagit prover på mig osv. osv. Han mumlar något om amfetamin och dess styrka och överdos. Men jag lyssnar inte så väl. Det susar bara i huvudet.
13.00 Jag rullas in på observationen och får ligga där och lyssna på massa folk som beklagar sig över hur dåligt de mår.
13.30 Så börjar vad det nu än jag fick mot alla kärl och muskelkramper att släppa. Jag tänkte direkt. Nej, nej, nej! Jag vill inte få ett anfall igen. Jag ligger och tänker så de nästkommande fem timmarna. Sjukhuspersonalen kommer och kikar till mig då och då och frågar mig saker. De ger mig en blankett och ber mig vara med i en undersökning om hur jag blivit bemött under min vistelse. Den blanketten var långt ned på min prioritetslista om vi säger så!!!
20.00 Så kommer tjejen och några polare. Läkaren kommer minuterna senare och säger att jag hade höga doser amfetamin i kroppen och att mitt anfall inte berodde på (som vi var säkra på) uttorkning. Läkaren säger att de kanske vill behålla mig under natten för att vara säker på att jag inte ska få några fler anfall. Han säger dock även att de inte kan hålla mig och att jag kan åka hem om jag vill.
20.10 Vi åker hem.
Det tar 2-3 dagar innan jag är människa igen. Min röv fick sig en törn den också!
Jag testade lite ecstasy några veckor efter. Jätte härligt, dock så på nedgången så kom de där krypande känslorna igen och jag fear-a ur. Tjejen talade med mig hela natten och jag somnade till slut. Jag har inte rört centralstimulantia sedan dess.
Har dock känt mig lättpåverkad av allting efteråt. Har tappat suget av alkohol-yrsel och gillar inte riktigt känslan av att bli stenad nu mera.
Att man på ett dygn kan ändras så. Märkligt.
Ha det gott, och punda lugnt =)
// nop
