Kärleksförklaring till Flashback

Jag är relativt ny här på Flashback.
Hade / har Facebook.
Ser bilder på flinande gubbar som sitter kring ett bord och skålar.
Man förväntas sätta ett 👍 oavsett.
Men jag vill veta: vad tänker de här flinande gubbarna?

Här på Flashback får jag veta det.
Vad tänker ni, hur resonerar ni; vad som tynger resp gläder er.

Jag uppskattar verkligen Flashback.
Jag lär mig saker, jag får inblick i ämnen jag aldrig tidigare berört.

(Jo, det finns puckon här men dem kan jag bortse från).

Tack!

Facebook är bara en massa fasader.

Vad vill du diskutera egentligen?

Jag är medveten om att detta inlägg nog hamnar i papperskorgen eftersom ämnet inte har en tydlig diskussionsfråga.
Men jag kan ju ställa frågan:
Vad uppskattar ni användare med Flashback?

Jag uppskattar information om händelser.

Jag uppskattar bredden på ämnen. Därför att jag kan klicka in på vilket subforum som helst och läsa om saker som öppnar upp för nytt tänkande som jag inte känner till. I de flesta forum känner jag mig ganska rejält under toppskiktet faktiskt, jag befinner lågt ner under medelkompetensen. Då kan man lyftas upp en bit i alla fall.

Jag uppskattar att få se hur dumma 80% av folket är. Se på alla som är för vacciner, ukraina, västpropaganda osv.

Världens bästa forum i Sverige.
Beviset på att yttrandefriheten fungerar bäst.

Det är väl den enda arenan, i alla fall i Sverige, kanske i hela världen, där personer med helt andra åsikter i fråga A kan dels diskutera just den frågan, men kanske vara eniga i fråga B.

Man får ju både bekräftat att de som tycker annorlunda än sig själv är idioter (oftast) men också att de faktiskt kan vara vettiga personer ändå (ibland). Då och då upptäcker man att de som är eniga med en - också kan vara idioter.

Det är en mötesplats utan motstycke, vill jag påstå.

För att utvecklas intellektuellt behöver man bli motsagd. Här kan man yppa sina innersta tankar utan att behöva tänka på eventuella sociala konsekvenser (jag vet människor som är som jag är på Flashback, fast i verkliga livet - de har inga vänner), och bli motsagd av människor som inte behöver känna att de riskerar någon vänskap när de tar i från tårna.

Om du syftar på att du har sett 'flinande gubbar som sitter och skålar' med en massa likes på Facebook?
Du har möjligtvis en alldeles för snäv vänkrets med speciella intressen?

Social media är inte patriakatriskt styrt och bara befolkat av 'gubbar på ljugarbänken'. Många kvinnor skriver trådar och inlägg här även om de kan vara färre.

Saker jag gör på Flashback...

-Får information om hur saker o ting verkligen ligger till
-Sorterar bort och utesluter viss information
-Diskuterar mina intressen
-Läser intressanta trådar, utöver intressena
-Träffar nya människor, då o då i.a.f.
-Ignorerar allt trams, hat o liknande

Vad gäller Facebook så tycker jag det är en ganska bra plattform att behålla o ha kontakten med vänner, samt vara med i intressanta grupper. Men t.ex. i den lokala gruppen "Vad händer i (min stad)", är det förbjudet att dela domar o vissa andra offentliga handlingar. Sanningen ska tydligen döljas till varje pris! Den regeln finns inte här.

Astrid Lindgren berättade en gång något hon hört om en verkmästare på ett sågverk i närheten där hon växte upp. Om honom sa arbetarna: Han är en riktig jävel. Men han är en Fan också!

Idioter som man "känner" är det en mycket högre tröskel för att slå ihjäl. Flashback är ett civiliserande maskineri genom att idioter av olika slag tvingas lära känna varandra.