Aktiv dödshjälp

Säg det där till de som sett sina nära och kära kvävas till döds av KOL. "Varför tog de inte chansen och hoppade från Mount Everest, när de hade chansen?"

Då blir du populär!

Även om det är uppsåtet så är effekten den samma. Uppsåtet är i den meningen en tunn illusion. För rent praktiskt så har vi redan en form av begränsad dödshjälp inom sjukvården. Detta då resultatet är i praktiken det samma, men i en något mer utdragen process. Det vet alla som är inblandade. För när du har kommit till det stadiet och påbörjat det hela finns inte någon återvändo, bortom någon form av mirakel som vanligen aldrig inträffar, utan istället kommer dosering bara att, behövas, öka och resultatet kommer förr snarare än senare att innebära att patienten avlider. Det är så att säga inte någon olycka eller oförutsedd händelse att patienten avlider. Det är i praktiken dödshjälp utan att kalla det för det.

Den andra meningen i ditt svar är obegriplig. Som jag skrev, så resulterar lagstadgad aktiv dödshjälp ALLTID i, att det utvidgas på ett obehagligt sätt. Belgien:


https://www.lemonde.fr/en/internatio...5999805_4.html

Hon led uppenbarligen. Hennes familj också.

Självklart förstår jag att det är en obeskrivligt, ofattbart hemsk sak att se en familjemedlem dö, speciellt så ung, men jag tror de tycker det hade varit ännu hemskare om hon som i Sverige, inte hade fått dö.

Eller vad tror du?

Du vill diskutera den här frågan utan något moraliskt perspektiv.


https://plato.stanford.edu/entries/double-effect/

Om det nu är så att det inte fungerar att ha det i Holland och Belgien, varför sätter inte deras regeringar stopp för det hela?

De flesta människor, som förespråkar lagstadgad aktiv dödshjälp, brukar betrakta den utvidgning som ALLTID sker, som något oönskat.

Du är den förste jag stött på, som har inställningen, att tja, om människor lider så kan de avlivas.

Du är nog ett troll.

Jag är egentligen inte emot aktiv dödshjälp principiellt - problemet är bara att det är någon annan som ska hjälpa till att slutföra jobbet. Vad händer om patienten ändrar sig precis innan, men känner sig tvungen att fortsätta med dödsproceduren av respekt för personalens arbete? Hur kan man helt enkelt vara säker på att personen inte vill leva?

Finns det någongång när man skall säga nej oavsett hur vederbörande tar det så är det då. Tänka sig att man dör för att man ej ville göra personalen upprörd…

Ändrar sig patienten ska detta respekteras.

Dödshjälp är på patientens villkor. Ingen annans.

Ja, men det är fortfarande så att patienten kan ha för dåligt samvete för att våga säga till. Då dödas en person, som i teorin egentligen vill leva.

Och om patienten ändrar sig, säger till, och kommer tillbaka ett år senare för ett nytt försök. Ska man ta patienten på allvar då?

Min poäng är att det är väldigt lätt att vara totalt för eller emot aktiv dödshjälp, om man inte tänker ett steg längre.

Därför måste någon oberoende, dvs. minst två eller tre läkare göra ytterst rigorösa kontroller innan vi ens kan diskutera om personen ska få sin vilja genom eller inte.

Det ska vara ytterst, ytterst rigida, rigorösa kontroller. Det ska vara så totalt kontrollerat innan det kan bli.

Om patienten ändrar sig ska det respekteras till 100%. Även i sista skedet ska kontroller av guds nåde utföras.

Ångrar sig patienten tror jag en väntetid på 5 år är lagom för en ny chans. 5 år är lång tid. Mycket hinner hända på den tiden.