Kan flyttas till arbetsliv och arbetsmarknad om det passar bättre där.
Hur hanterar ni flashbackare dryga kollegor på arbetet, i mångt och mycket liknar ju arbeten skolan då man inte väljer vilka man ska arbeta med.
Har haft som mål att alltid förhålla mig professionellt till kollegor. Jag är där för att utföra ett jobb, inte skaffa kompisar - om man sedan får kompisar kan det ju vara kul men det är inte huvudmålet. Jag är mig själv på arbetet, på gott och ont.
Har ibland mötts av kollegor som stör sig på mig av olika anledningar. Ibland kan jag tänka mig att man ses som ett hot som en ung driven man, i andra fall att man gör arbetet för bra (den berömda jante-lagen gör sig påmind?), ibland är det så enkelt att kemin/personligheterna inte klaffar, jag är ganska tråkig/seriös på mitt arbete för det mesta. Upplever ofta att kvinnor inte är dryga rätt ut medan män istället kan gå till personangrepp, eller försök till personangrepp.
Nu senast var det en nyanställd kille som skulle göra sig lustig över mitt utseende. Då han anställts för att hantera macho-kultur på arbetet kontrade jag med: "Det är ju faktiskt perfekt att man arbetar med macho-kultur, särskilt när man själv är nedvärderande mot andra eller hur?". Den feta gingern blev helt ställd och stammade fram ett "Håller med." Kommer inte gå till chefen om inte den här jäveln gör om det, men vill inte spendera mer tid än nödvändigt med honom. Endast det som krävs för att genomföra mitt arbete.
Hur ser ni flashbackare på fenomenet? Tecken på en svag ledning eller en del av människans natur att hierarkisera och polarisera mot personer som är olik en själv?
Hur hanterar ni flashbackare dryga kollegor på arbetet, i mångt och mycket liknar ju arbeten skolan då man inte väljer vilka man ska arbeta med.
Har haft som mål att alltid förhålla mig professionellt till kollegor. Jag är där för att utföra ett jobb, inte skaffa kompisar - om man sedan får kompisar kan det ju vara kul men det är inte huvudmålet. Jag är mig själv på arbetet, på gott och ont.
Har ibland mötts av kollegor som stör sig på mig av olika anledningar. Ibland kan jag tänka mig att man ses som ett hot som en ung driven man, i andra fall att man gör arbetet för bra (den berömda jante-lagen gör sig påmind?), ibland är det så enkelt att kemin/personligheterna inte klaffar, jag är ganska tråkig/seriös på mitt arbete för det mesta. Upplever ofta att kvinnor inte är dryga rätt ut medan män istället kan gå till personangrepp, eller försök till personangrepp.
Nu senast var det en nyanställd kille som skulle göra sig lustig över mitt utseende. Då han anställts för att hantera macho-kultur på arbetet kontrade jag med: "Det är ju faktiskt perfekt att man arbetar med macho-kultur, särskilt när man själv är nedvärderande mot andra eller hur?". Den feta gingern blev helt ställd och stammade fram ett "Håller med." Kommer inte gå till chefen om inte den här jäveln gör om det, men vill inte spendera mer tid än nödvändigt med honom. Endast det som krävs för att genomföra mitt arbete.
Hur ser ni flashbackare på fenomenet? Tecken på en svag ledning eller en del av människans natur att hierarkisera och polarisera mot personer som är olik en själv?
Lycka till! Nu spelar du schack med dom ♟️
alternativt döda.