Hanna Theorin

Hon vill inte ha några följare. Undra vad Jollyroom tycker om att hon försvinner flera dagar, är aptråkig varje dag och har så lågt engagemang på sina inlägg… Hur kan någon betala henne för att synas!

64k följare och 288 likes på Jollyroomsamarbetet 😬

Stormvarning imorgon. Hoppas de kör hem idag redan så att de inte riskerar att krocka med lilla flickan som sitter framåtvänd i framsätet.

De litar väl på att airbagen ska göra sitt, för det finns inte en chans i helvetet att de där påfåglarna har listat ut hur man stänger av den på passagersätet.

Skulle ens Hanna märka av en krock när hon sitter där bak med hörlurar och barnprogram på plattan framför sig, blir väl först när plattan ramlar i golvet som hon lyfter blicken.

Om Hanna återkommer efter helgen med att det varit sååå skönt med pausen, hon har haft det sååå bra - hon borde inse då att jobbet inte är något för henne, och får henne att må skit? För sanningen då är ju att hon mår bra av att inte publicera något på Instagram. Online har hon ju varit konstant ändå så det är inte där skon klämmer

Var uppe på toa i natt och då var fröken Theorin aktiv på Instagram och i morse likaså. Så att hon lagt undan telefonen under helgen är bullshit!

Går de upp kl tre hos farmor också och startar teven tro.. blir nog populärt.

Hon skriver ju så för att slippa ta ansvar. Hoppas hon söker jobb nu när de är i Malmö.

Tack för dagens skratt att hon skulle söka jobb där🤣🤣

Ja hon satt väl o kolla barnfilm😅

Hahaha hon borde ju det

Angående att Hanna kollar barnfilm. Jag har tidigare i tråden skrivit om att jag kan känna igen mitt yngre jag i Hanna. När jag var runt tjugo så var jag sjukskriven, isolerad och mådde väldigt psykiskt dåligt. Jag blev otroligt stressad av småsaker, hade svårt att fokusera och blev väldigt nervös av sociala interaktioner. Var också extremt online och hypokondriker, för jag hade inte mycket mer att tänka på. Minsta grej blev enorm i mitt huvud, och jag kollade mycket på barnprogram för att lugna ner mig och i förhoppning om att det skulle kännas lika tryggt som när jag var liten.

Det gjorde det inte 🙃

Men. Jag var 20, singel och barnlös. Hade inga pengar och bodde i en kass hyresrätt, så jag kunde liksom leva så? Det som räddade mig (förutom intensiv terapi och medicin) var att börja jobba. Hur pissigt jobbet än kan vara så är det fan inte nyttigt att konstant vara ensam med sina tankar, för nej ditt barn räknas inte som kompis eller umgänge på det sättet...