Citat:
Jag tror du är något på spåren här. Finns inget som Hanna går igång på mer än vård,medicin etc.
Bara att hålla i en tub svampmedel eller öppna Apoteakartongen och se all vätskeersättning- det är bättre än allt annat i livet för Hanna.
Och sen den här läskiga personan som kommer fram varje gång hon pratar om läkarsamtal, blodprover och kommande behandlingar- hon blir helt manisk och det lyser lycka och förväntan ur ögonen på henne samtidigt som spindelhänderna flyger omkring runt ansiktet, i ett märkligt rörelsemönster.
Tänk om hon kunde vara lika lycklig när hon tänker och pratar om sin dotter, för när hon pratar om Lars så är det oftast i negativ bemärkelse och hur skönt det är med egentid för denna sLeTnA morsa.
Bara att hålla i en tub svampmedel eller öppna Apoteakartongen och se all vätskeersättning- det är bättre än allt annat i livet för Hanna.
Och sen den här läskiga personan som kommer fram varje gång hon pratar om läkarsamtal, blodprover och kommande behandlingar- hon blir helt manisk och det lyser lycka och förväntan ur ögonen på henne samtidigt som spindelhänderna flyger omkring runt ansiktet, i ett märkligt rörelsemönster.
Tänk om hon kunde vara lika lycklig när hon tänker och pratar om sin dotter, för när hon pratar om Lars så är det oftast i negativ bemärkelse och hur skönt det är med egentid för denna sLeTnA morsa.
Citat:
Tror verkligen att det är så. Att HT känner sig "speciell" när hon får vård och det är kanske därför hon verkar överdriva också. Hon liksom myser när hon berättar om alla vårdkontakter och mediciner - det är inte ett friskt beteende - och då menar jag den psykiska vinklingen, inte att hon säkert har sköldkörtelsjukdom, svårt att bli gravid och riklig mens - utan hennes behov av att bli "vårdad" (med anledning av ett annat svar på mitt inspel som var helt orelevant 🙈
Det fanns en period, för ett par år sen, då Hanna faktiskt började använda Lars som sjukdomscontent- men Hanna fick direkt orosanmälningar från genuint oroliga följare så hon lade ner den idén och fokuserade istället dubbelt så mycket på sina egna krämpor.
Jag tror att Hanna enbart kände sig sedd när hon som liten var sjuk eller hade ont. Att det följt med till vuxenlivet. Det är en sak för psykiatrin och kommer aldrig kunnas lösas av den somatiska vården.
Jag tror att Hanna enbart kände sig sedd när hon som liten var sjuk eller hade ont. Att det följt med till vuxenlivet. Det är en sak för psykiatrin och kommer aldrig kunnas lösas av den somatiska vården.
.
