Ett hedonistiskt dilemma

Ursäktar, det lät bara som att du var hårt luttrad och tech-skeptisk.

Nämen en illusion kan ju vara jättebra. Tex skulle jag klippa häcken med VR-glasögon så blir ändå häcken klippt, vad är problemet?

Tänk om du skriver med AI just nu men ändå får ett intellektuellt och emotionellt utbyte? Skulle det spela någon roll då?

Varför? Det låter ju befriande?

Det spelar nog ingen roll i nuvarande momentet då jag lever i blissful ignorance om vem jag talar med, men ifall jag skulle veta att jag skulle konversera med enbart icke-medvetna varelser och leva ett liv som var förprogrammerad så skulle jag antagligen tacka nej från den referensramen.

När man väl är mitt i illusionen så kan man ju inte längre välja, allt ser sant ut och därför är det sant.

Men skulle jag vilja leva ett liv där till och med min egen mamma bara projicerar falsk kärlek? Där alla mina interaktioner är med ickemedvetna projiceringar? Det känns tomt, det känns meningslöst, så jag tackar nog nej till erbjudandet. En jag som lever i en slags fake egotrip skulle säkert korrumperas bortom igenkännande dessutom, så det skulle upphöra att vara jag som lever ut drömlivet.

Serotoninupptagsblockerare och allt detta är ju utvecklade för att höja lyckonivån och påminner ju därför om din hypotetiska nanobot. En del individer har höga nivåer av serotonin från början och är antagligen med förnöjda med livet än de som tvärtom har låga nivåer. Lagom är bäst och många saker balanseras kring en normalfördelning.

Jag förstår att du sätter värde vid äkthet för "äkthetens skull" men jag ser verkligen inte poängen med det.

Du vet ju faktiskt inte helt och hållet om det är genuin eller falsk kärlek som din mamma projicerar. Du gör ett rimligt antagande utifrån sannolikhet att hon älskar dig såklart men egentligen så spelar det väl ingen roll?

Varför måste just det ha mening? Kan man inte istället hitta mening i andra saker?
Tex vissa gör sin hobby till ett jobb medans andra har ett jobb för att kunna göra sin hobby.
Precis exakt nanobottarna vore som livets socker mot livets salt.