Märkliga och skumma typer på universitet?

Hej!

När jag läste några språk kurser på en viss universitet i centrala Sverige, så råka jag träffa på ett antal skumma typer i språk-fakulteten.

Den första snubben var någon lektor för väst-asiatisk språk. Brukade ofta prata med sig själva och var allmänt paranoid (kollade över allt, så fort en människa eller ljud kom fram så måste han kolla). Ibland så såg jag honom stå vid entrédörren till universitet och små sjöngs för själv.


Den andra gubben, var någon form av lektorn tror jag också gloode som fan mot mig (blick var obehaglig och full av hat) , varje jXVLA gång jag träffade på han. förstod aldrig varför ?


Den tredje var en kvinna (universitets lärare) som i början var normal, men allteftersom tiden gick betedde sig märklig och skum. Jag tror också att denna kvinnan, hade en väldigt stor koll på vem som gjorde vad i det privata också, ty kommer ihåg att kvinnan sa till en elev att du har bytt efternamn och förnamn, stämmer det? då eleven i chocktillstånd och allmänt förvånad sa ja!


Berätta vilka skumma och märkliga typer+ dumma i skallen, ni har träffat på i universitet/högskolan!

Vad gäller det sistnämnda om namnbyte kan det ju faktiskt vara så att läraren/lektorn uppmärksammat att personen har olika namn jämfört med personnumret i datasystemen. Då låter det som en bra idé att reda ut det med personen så det inte blir resultat inrapporterade i fel namn eller så.

Dock skulle jag själv tagit det i enrum med personen; det kan ju handla om något känsligt som skyddade personuppgifter också, vilket andra naturligtvis inte ska få höra.

tack.
Förövrigt har du träffat på några skumma typer när du läste på universitetet?

Stötte du bara på tre kufar under din universitetstid kom du ganska lindrigt undan.

Självklart vimlar det av dårfinkar i fakulteten. Människor som helt enkelt bara fortsatt plugga och inte behövt befatta sig med världen utanför. Får en doktorandtjänst av en likaledes knasig professor och blir sen kvar.

hur många stötte du på och berätta mer om de

Nu när du nämnde det. Så kom jag på en annan kufisk typ. Kommer ihåg att några studenter pratade om vart de skulle och vilket sal det var (Allt detta utanför vår sal och vill skulle snart ha föreläsning). EN av de sa att det är väldigt svårt att hitta i dessa korridorer. Då stängde denna lärare (den fjärde exemplet som jag kommer på) och svor åt eleven. Tror att han sa: hur dum i huvet får man vara! eleverna och elev var förövrigt inte våra kurs-studenter.
En vecka efter det så försvann en av mina kompisar från hans kurs.

Jag stötte på kufar som inte visste att man började en mening med stor bokstav och avslutade den med en punkt, och tro det eller ej, någon kuf kunde inte skilja på de och dem.
Jag förstår att det låter osannolikt på universitetsnivå, men tro mig!

Nix, du får hitta på något annat att fantisera om.

Att faktiskt lära sig nåt på uni är ju knappast en garanti bara för att man går där. Uni är inte bara fullt av kufar utan också idioter. Själv var jag nog närmare kuf-status än de flesta.

Hade en uni-lärare som varje gång han hörde ett flygplan flyga över, var tvungen att gå till fönstret och titta ut på det tills det flugit förbi. Det var lite lustigt.

Suck, ” språk kurser”,” en viss universitet”? Antingen trollar du och har aldrig varit nära ett universitet eller så har kvaliteten på studenterna, uppenbart även hos de som som studerar språk, sjunkit drastiskt sedan min tid hos min Alma mater.

Universitetet är en lustig värld och man kan verkligen träffa på alla sorters människor-från högst normala individer till synnerligen originella existenser, inte så sällan med ett inslag av tragik i sitt levnadsöde. Eller det kanske var så för fyrtio år sedan, nu är nog organisationerna så slimmade att det inte finns plats för original längre.

Jisstes, jag minns en professor, djupt alkoholiserad, som en gång fick låsas in i en städskrubb av en sekreterare med benäget bistånd av en docent, allt för att försöka bibehålla institutionens goda rykte. Professorn skulle nämligen hålla en introduktionsföreläsning för de nya studenterna. Han var minst sagt inte i skick att ens ta sig till föreläsningssalen på två ben men envisades att närmast krypande ta sig dit. Därav inlåsningen i skrubben för tillnyktring och föreläsningen togs i all hast över av en av docenterna. Det var tider det!