Ovanligt att invandrare drabbas av utmattning eller depression ?

1. De arbetar inte.
2. Syskonen tar hand om varandra.
3. Friare uppfostran.

Medans en svensson arbetar heltid, barnen får gå på flera olika aktiviteter, leka med flertal kompisar, man ska träna själv, bo i en villa, ha husdjur, utbildning. Ingen avlastning.

Tyvärr ligger det nog en hel del i detta (även om det kanske inte handlar om ”mentalsjuka”). När man reser och arbetar mycket i olika länder och kulturer blir det snart ganska tydlig att ”svensken” är en hyfsat udda kuf. Samtidigt är många svenskar (enligt min erfarenhet) som arbetar inom offentlig sektor väldigt egenmäktiga och självgoda i sin tjänsteutövning (samtidigt som de är ”udda kufar”). Och svensk offentlig sektor är väldigt stor. Svensk media, i sin tur, fungerar i allt väsentligt som megafon för denna dysfunktionella offentliga sektor. Att människor som hamnar i kläm i denna soppa, inte minst inom hälso- och sjukvården, blir ”utmattade” eller ”deprimerade” är inte konstigt. Det är snarare ett sundhetstecken, kan man tycka. Men tyvärr tycks de inte fatta detta.

Tillägg: Såvitt jag begriper går invandrare med psykiska problem under radarn i svensk psykiatri som sedan länge inte klarar sitt uppdrag.

Svenskar är sjuka i huvudet på grund av samhället och felaktia värderingar de har fått. Det svenska samhällets dålighet gör nog också en hel del invandrare sjuka i huvudet också. Invandrare är nog i högre utsträckning än svenskar födda med rent biologiska mentala anomalier på grund av t.ex. kusingifte.

Det är inte så konstigt att svenskar som har fått för sig att jobb är livets mening och sen hamnar i svensk offentlig sektor med meningslösa arbetsuppgifter där de inte kan påverka eller styra sin jobbsituation och har andra offentliganställda PK-mongon som kollegor blir psykiskt utmattade av det.

Nej, invandrare är överrepresenterad på alla våra mental sjukhus. Är själv vittne av fenomenet.

Det finns inga ”mental sjukhus” i Sverige.

Ja, och många invandrare lider av PTSD och så vidare som svensk psykiatri överhuvudtaget inte klarar. Hela situationen är omöjlig sedan länge. Omöjlig!

Mammor från Mellanöstern och Afrika brukar ju ha väldigt många barn och inte få någon direkt avlastning från pappan, ändå ser man sällan mammor från dessa kulturer som bränner ut sig och söker vård, hur kommer det sig? Visst, de kanske är arbetslösa, men måste va en jävla massa kneg med barnen då pappan sitter ute och fikar istället för att delta?

Mental ohälsa är klart vanligare bland blattar, men negern är nog förskonad.

Sen ska man komma ihåg att lägre IQ skyddar mot vissa psykiska problem.

"Den glade idioten", så att säga.

Som jag skrev i mitt andra svar. Invandrare har en annan kultur där man inte visar sånt öppet. Svenskar är tvärt om och skyltar med det för allt och alla.

I Sverige har vi sedan statsfeminismens inträde lärt oss att offerskap, utbrändhet och tuff uppväxt är något fint att ha på CV’n, därför springer svenskar omkring som skock fågelungar och beklagar sig.


Vem är det mest synd om idag då?

Jag tror att invandrare kommer bli lika "sjuka i huvudet" som svenskar inom ett par generationer. Det är på grund av hur samhället och livsstilen ser ut här i väst. Familjebanden blir svagare och svagare, föräldrar spenderar mer tid på sina yrken än med varandra och sina barn.

Barnen uppfostras av sociala medier som Tiktok eller av skolan till största del. Via dessa medier får de sedan i unga ålder stifta bekantskap med den uppsjö av "diagnoser" som finns idag och börjar identifiera sig med dessa. Vilket enligt mig är en katastrof.

Jag tror även olika åsikter som sprids via skolan eller sociala medier väger tungt på den interna relationen i en familj. Exempelvis en tonårsdotter som får för sig att hennes far är en förtryckande patriarkal kraft efter att ha sett någon video på TikTok.

Eller en son som ser ner på sin far för att han är en "looser" efter att sett för mycket på Andrew Tate eller andra "gurus" som bankar in i unga killar att de måste vara miljonärer, vältränade med sexpack och ligga med tio poängare varje helg för att ens vara värda marken de går på.

En typ av "klyv" slåss emellan familjekonstellationen av samhället och som orsakas av heltidsjobb, skolan, sociala medier, media överhuvudtaget som delar upp samhället i olika läger som hatar varandra.

Nu är ju inte detta ämne så pass svart och vitt som det kanske låter. Givetvis så uppstod antagligen konflikter och bråk i familjer på 1800 talet som levde, verkade och arbetade tillsammans på ett mycket nära vis. Men jag tror att idag och år 2023 så finns det många fler yttre eller externa faktorer som kan slita i en familj och orsaka splittring och liknade.

Avsaknaden av något högre att tro på är också en stor och bidragande orsak tror jag till att folk mår dåligt i väst. Jag tror även många invandrare och muslimer tappar sin tro efter att bott här ett tag.

Stora delar av dagens moderna och västerländska samhälle går även runt på att människor inte känner att de duger - vilket i sin tur botas genom att konsumera eller på något sätt köpa en sak som ska få personen att "bli bättre" eller få högre status. Det kan vara en viss bil, en lägenhet i ett speciellt område eller olika typer av klädesplagg.

Något som skapar en kultur där fysiska, materiella och ytliga ting har stor bäring och äkta relationer till sina medmänniskor inte väger lika tungt.
Vilket i sig är något som de flesta efter ett tag inser är en väldigt tom och öde väg att ta. Särskilt när det kommer till just något så pass abstrakt och olika för människan som just lycka.

Då är det väl sant? Det är väl ambitiöst att sköta både jobb, hushåll och barn?