Citat:
Hej!
Mitt beteende (eller snarare tankar) de senaste åren börjar skrämma mig själv nu. Jag är en man på snart 63 år. Har ett lågkvalificerat jobb som jag trivs rätt bra med. Jag har alltid varit rätt tillbakadragen och inte så ”framåt”.
De två senaste åren har jag börjat få tankar som är lite skrämmande. När jag är ensam, d v s inte på jobbet, så får jag ofta aggressiva tankar. Jag bygger upp påhittade scenarion inom mig där jag brukar våld mot andra.
Ett exempel: Idag när jag gick hem från jobbet så mötte jag några killar i 12-årsåldern som kom cyklande. En av dem var jävligt gapig och skrek och hojtade till sina kompisar som cyklade en bit framför honom. Egentligen inget ovanligt för killar i den åldern. Jag blev bara så jävla irriterad och sa högt ”Håll käften ditt jävla klappmongo”. Han hörde mig inte och det var nog bara bra. Jag började direkt fantisera om vad jag skulle göra om han kom fram till mig och började kaxa. Jag såg framför mig hur jag knuffade omkull honom och cykeln, gav honom en hård spark i ansiktet och sedan en i skrevet. Det skulle kännas så jäkla bra att få tyst på skrikhalsen!
Samtidigt förstår jag att jag inte kan göra så i verkligheten, men jag börjar bli rädd för att jag kan komma att göra något jäkligt dumt.
För några veckor sedan blev jag irriterad på en elsparkcykelåkare som passerade alldeles för nära mig när jag cyklade. Jag blev så jävla sugen på att cykla ikapp honom, knuffa omkull honom och sedan dunka hans huvud i gatan.
Andra gånger så fantiserar jag ihop scenarion som inte alls har med verkligheten att göra. Då kan jag arbeta upp en jäkla aggression inom mig fast ingenting har hänt. Det är nog vanligast när jag tänker efter.
Håller jag på att bli knäpp? Eller dement? Jag har trots allt insikt om att det jag tänker inte är riktigt sunt och att jag inte mår så bra av det.
Några goda råd? Borde jag tala med en psykolog? Jag har möjlighet till det genom jobbets sjukvårdsförsäkring. Det känns bara så pinsamt att ta den kontakten.
Mitt beteende (eller snarare tankar) de senaste åren börjar skrämma mig själv nu. Jag är en man på snart 63 år. Har ett lågkvalificerat jobb som jag trivs rätt bra med. Jag har alltid varit rätt tillbakadragen och inte så ”framåt”.
De två senaste åren har jag börjat få tankar som är lite skrämmande. När jag är ensam, d v s inte på jobbet, så får jag ofta aggressiva tankar. Jag bygger upp påhittade scenarion inom mig där jag brukar våld mot andra.
Ett exempel: Idag när jag gick hem från jobbet så mötte jag några killar i 12-årsåldern som kom cyklande. En av dem var jävligt gapig och skrek och hojtade till sina kompisar som cyklade en bit framför honom. Egentligen inget ovanligt för killar i den åldern. Jag blev bara så jävla irriterad och sa högt ”Håll käften ditt jävla klappmongo”. Han hörde mig inte och det var nog bara bra. Jag började direkt fantisera om vad jag skulle göra om han kom fram till mig och började kaxa. Jag såg framför mig hur jag knuffade omkull honom och cykeln, gav honom en hård spark i ansiktet och sedan en i skrevet. Det skulle kännas så jäkla bra att få tyst på skrikhalsen!
Samtidigt förstår jag att jag inte kan göra så i verkligheten, men jag börjar bli rädd för att jag kan komma att göra något jäkligt dumt.
För några veckor sedan blev jag irriterad på en elsparkcykelåkare som passerade alldeles för nära mig när jag cyklade. Jag blev så jävla sugen på att cykla ikapp honom, knuffa omkull honom och sedan dunka hans huvud i gatan.
Andra gånger så fantiserar jag ihop scenarion som inte alls har med verkligheten att göra. Då kan jag arbeta upp en jäkla aggression inom mig fast ingenting har hänt. Det är nog vanligast när jag tänker efter.
Håller jag på att bli knäpp? Eller dement? Jag har trots allt insikt om att det jag tänker inte är riktigt sunt och att jag inte mår så bra av det.
Några goda råd? Borde jag tala med en psykolog? Jag har möjlighet till det genom jobbets sjukvårdsförsäkring. Det känns bara så pinsamt att ta den kontakten.
Gå och lyft något tungt.
Dina muskler behöver arbeta.
Det är det din hjärna försöker tala om för dig.
Tränar jag inte så blir jag som du beskriver fast värre. Aggression är naturligt och en härlig bundsförvant om man "ger den rätt jobb" en aggression utan utlopp förstör bara.
Tänk på idioterna när du lyfter sen försvinner de. Dom må vara idioter när du är klar med att träna men då skiter du i det. Och har huvudet fullt av blod som får dig på andra tankar.
