Utbrändhet - delägare konflikter

Hej,

Är det någon som har upplevt en liknande situation som jag går igenom nu?

Jag har varit delägare i en framgångsrik firma i 7 år, men på senare tid känner jag mig överväldigad av stress, mycket på grund av konflikter med de andra delägarna. Trots att jag märkt av symtom på utbrändhet, har jag känt mig oförmögen att ta sjukledigt eftersom företaget och våra kunder är beroende av min expertis. Jag har också varit rädd för att förlora min position.

Denna konflikt kan beskrivas som en slags mobbning eller orättvis behandling. Jag upplever att jag ofta är i en utsatt position där jag står mot de andra två delägarna, vilket är mentalt dränerande.

En komplicerande faktor är att företaget står inför en potentiell försäljning. Detta kan vara en källa till våra konflikter. Jag känner att jag inte bara kan lämna, eftersom det handlar om en betydande summa pengar.

Vad som är mest nedslående är att jag inte känner något stöd. Tvärtom, det känns som att en delägare exploaterar situationen för att öka min stress, medan den andra bara tänker på sitt eget bästa.

Som delägare är min situation annorlunda jämfört med en vanlig anställd, särskilt när det kommer till fackliga rättigheter.

Jag undrar om någon har erfarenhet av utbrändhet kombinerat med konflikter på arbetsplatsen? Jag skulle uppskatta att höra om era upplevelser.

Det är många som har varit i din sits, delägare och allt. Tror du hade mått bra av psykologstöd.

Tror du behöver vila och komma bort ett tag. Utbrändhet drabbar personer som inte kan, eller har förmågan av att lata sig. Så, tro inte att företaget går under för att du är sjukskriven en vecka eller två.

Har ni ett aktieägaravtal? Har ni fått villkor för en ev försäljning, måste ni vara kvar i bolaget?

Hur stor andel äger du av bolaget? Jag menar, är det under 5% eller mer än 30%?

Har drivit bolag i mer än 10 år där framförallt ett av dem växte mkt snabbt som involverade stress, sjukskrivningar, delägare som födde barn och allt däremellan.

Jo, ett råd är att planera ett liv utan företagande, håll ut och tänk på ditt eget bästa. Gör du rätt så är det mödan värt.
Det viktiga är att se ditt egna värde. Omvandla det i kronor, och ställa dig frågor som:
Är det värt att hålla ut och hur länge?
Vad är din andel värd?
Kan du tjäna lika mkt pengar utanför ditt nuvarande företagande?
Orkar du börja om på nytt ?

Hur som helst, se till att ha en buffert, och kostnadskontroll om inkomsterna förändras den dag du drar dej tillbaka.

Tog mig 2 år att varva ner, efter mycket stress och nära utbrändhet.

Nu i efterhand så vill man inte haft det ogjort, men inte heller göra om det en gång till.
Lycka till !

enkelt, ta ledigt en period!

Förslagsvis gör du något för att verkligen maximera avkopplingen, en stuga uppe i fjällen utan el och mobiltäckning är mumma för att verkligen komma bort och kunna reflektera över sin situation, en långhelg upplever jag räcker, ta med fiskespöet eller hinkar för att plocka svamp och bär.

Universum kretsar inte runt dig, och det känns som att du väljer att bli kränkt för att din kompanjoner inte känner av din utbrändhet, har du satt dig ner och verkligen förklarat hur du mår och känner, ordagrant och tydligt, eller ska omvärlden känna av, och anpassa sig efter ditt allmäntillstånd?

Du kan alltid sluta, återigen, universum krtsar inte runt dig och solen kommer gå upp imorgon också, står ni inför en eventuell försäljning så är det bara dra!

Sluta gnäll!

Få dem att lösa ut dig, finns mycket annat att pyssla med än att må dåligt!

Ojojoj, vilket igenkänning. Vi var också få delägare och en intresse- och girighetskonflikt uppstod med tiden där jag var den som blev värst påverkad av stress under lång tid.(de businessfolk, jag ingenjör) Precis som du ville jag inte lämna det jag byggt upp med hårt jobb men efter en vända på psyket akut fanns det inte så mycket att välja på. Läkaren där påpekade att man faktiskt kan dö av stress och att jag absolut var tvungen att ta det lungt och bli sjukskriven en längre period. En lång historia kort: det gick ej komma tillbaka utan jag blev utmanövrerad/utköpt under ofördelaktiga former men jag lever!. Hälsan måste gå först och det landade jag tidigt i. Det är 1.5 år sen nu men är inte "normal" än.
För din egen skull, försök att skita i pengarna och se till att få vila. Anlita ett ombud om möjligt. Har du råd så kanske en jurist som kan föra din talan är rätt väg att gå. Se till att snacka med vården så snart du kan. Ibland går försämring snabbare än man hoppas. All lycka till!
Edit: En notis: Jag var sjukt skeptiskt mot medicin initialt, men om du tex har stora problem med sömnen, acceptera hjälpen!