Vad är "nu"?

Se det som en perfekt cirkel, typ ett hjul, som rullar mot marken.
Anläggningsytan mellan de båda är oändligt liten, precis som tiden så är det enda som finns nu, en oändligt liten stund.

Nuet är en gåta. Vi får aldrig uppleva det. Tar en stund för signalerna att nå hjärnan. När det händer så har det redan hänt. Någonstans på kvantnivå finns det absoluta nuet. Det ögonblick då naturen bestämmer vad som ska ske härnäst. När vi får reda på det är det redan passé. På så sätt lever vi alltid i det förflutna.

Jag vill bara förtydliga att mitt inlägg inte handlar om Presentism (tidsfilosofi) vilket jag förövrigt tycker är en helt absurd filosofisk teori.

Jag tror att universum fungerar på samma sätt som Einstein "Tid är relativt" och på relativitetsteorin.
“Skillnaden mellan det förgångna, nuet och framtiden är bara en illusion, om än envis” som Einstein sa

Mitt inlägg handlar endast om "nuet" och om hur nuet "fungerar" för dig på den plats du är på här och nu i tiden.

Det finns inget "nu" som är "nu" för alla i universum lika lite som det finns ett "här" som är "här" för alla i universum.


Ja precis Detta ämnet kan bli hur stort och komplicerat som helst och vetenskapen har inte ens svar på allt som handlar om "tiden"ska vi hamna i "Wheeler's delayed-choice experiment" nej jag har tyvärr inte tid att vara med och fortsätta diskutera detta ämnet.

Fast det har väl ingen betydelse. Fysiken kan inte avskaffa nuet. Det är väl var någonstans på en tänkt tidslinje där du finns, just nu, ja, eller fanns.

Det spelar ingen roll vilken hastighet eller gravitation du utsätts för. Du är alltid i nuet och kan inte vara någon annanstans. Inte heller kan du ändra tidens gång. Från ditt eget perspektiv går tiden alltid lika fort, även om de som observerar dig, kan uppfatta det annorlunda.

Du kan liksom inte hoppa av nuet och befinna dig i ett annat nu, så länge din kropp följer med. Något som jag anser ger belägg för att nuet existerar är att du inte kan existera i två olika tider. Du kan bara existera nu. Tiden är förstås fysisk.
Även om tiden står stilla finns bara det nuet.

Edit: Det är som här, det finns inte heller med i fysiken direkt. Men jag kan aldrig någonsin befinna mig någon annanstans än här, just nu.

Fysiken avskaffar inte nuet. Nuet finns bara inte med i ekvationerna. Vilket ju är rätt paradoxalt, för vi upplever ju ett NU som det händer saker i när tiden går. En förklaring är den som Regulus ger här ovan att nuet bara är en illusion. Alla fysiker är dock inte lika övertygade om det, och då tänker jag ffa på Lee Smolin vars tankar du t ex kan läsa mer om i hans bok Time Reborn: From the Crisis in Physics to the Future of the Universe.

Och ja, HÄR är ju inte heller med I ekvationerna, fast man ju alltid är någonstans.

Jo, det kan du. Nuet (samtidighet) är något relativt som beror på din egen och andras rörelse. Ditt självupplevda "nu" kan ligga i någon annans framtid och i en tredje observatörs förflutna.

Det finns ingen utvald punkt på din världslinje som är det "riktiga" nuet. Om fem minuter kommer du fortfarande att uppleva att du lever i nuet.

Fast jag anser nog inte att det är en illusion. För allt i universum befinner sig på en given position i samma ögonblick, oavsett hur fort tiden går just där. Så ur den synpunkten anser jag att det finns ett universellt nu. Och enligt mig kan man aldrig komma före det nuet. Upp till mig att bevisa kanske?

Om jag reser med halva ljusets hastighet och tittar ut och ser andra människor och de ser mig. Ser vi varandra i samma nu. Även om våra klockor skiljer sig. Jag tror det är där, det finns ett tankefel, att klockan anger en universell tid medan den bara talar om hur fort tiden passerar just där man är. Så om man räknar på den tid som förflutit får man olika tider. Men nuet består.

Intressant poäng. Lee Smolin har ju pekat på Julian Barbours Shape Dynamics som en teori som medger en priviligierad slicing av rumtiden och därför skulle kunna ge nuet en mening:

Shape dynamics lacks the freedom to change the slicing of spacetime into space and time. Consequently there is a preferred slicing, i.e. a preferred choice of time coordinate that has physical meaning. This means that there is now a physical meaning to the simultaneity of distant events. But physics on these fixed slices is invariant under local changes of distance scale. – Roberto Mangabeira Unger och Lee Smolin: The singular Universe and the Reality of Time. Sidan 387.

Här bör man dock notera att Barbour tolkar sin teori på ett helt motsatt sätt, nämligen att tiden överhuvud taget inte finns.

P.S. För den som funderar på att läsa boken rekommenderar jag att hoppa över den första halvan, som filosofen Roberto Mangabeira Unger skrev, och gå direkt på Lee Smolins halva.

Det är svårt att definiera ordet "nu". Det är ett basalt ord.

Vi lever definitivt lite i forntiden. Våran sinnen menar jag nu. Våran uppfattning om universum.

Om du inte förstår vad jag menar.... så kan du glömma att jag kommer förklara det till dig

(Eller vem vet, universum är en konstig plats. Kanske jag ändå kan förklara det till dig?)

precis nu är i skrivande stund då.