Varför skriver/pratar människor onödigt mycket ibland?

Det finns hur många exempel som helst på att människor pratar för mycket men problemet är ännu värre när det gäller skriva. Alltid måste man börja med en eller två helt onödiga meningar/stycken. Man går in t.ex för och läsa om ersättning för försenat flyg och så börjar artikeln såhär

"Att resa är oftast en härlig upplevelse, med nya intryck och en paus från vardagen. Men ibland kan man ha otur med försenade flyg och bagage som inte åker samma väg som man själv."

Alltså har man letat och hittat artikeln så vet man nog varför man är där och då är det kanske bättre att börja med något i stil med "I den här artikeln kommer vi att gå genom vad som gäller om din resa blir inställd eller ditt bagage inte kommer fram" och spara därmed läsarens tid. Detta märker jag förresten hela tiden och folk är sällan raka i sin kommunikation.

Gå direkt till formuläret och utfyll det, om det nu var aktuellt med försenat bagage. Svårare än så kan det inte vara. De flesta gör det dock hos servicepersonalen på flygplatsen - som vet vad det handlar om.

Ok tack för tipset men vad har detta att göra med min tråd? Ditt inlägg hade varit rimligt om jag la min tråd i Resor men inte här.

Jag har märkt att jag brukade göra det i gymnasiet för att få en längre text som läraren ville. Jag har aldrig kännt igen migsjälv prata på det sättet men det kanske man gjort. Min farbror hade alltid en tendens att prata mycket i onödan.

Det är nog bara en ”trevlighets”-grej, det du beskriver. Ungefär som att folk kallpratar om vädret, på arbetsplatser, när man inte har något egentligt viktigt att säga, osv. När man har vissa typer av möten på arbetsplatser så är ungefär hälften av tiden antagligen ganska ”onödig”. Massa prat ur luften som ej betyder nåt. Osv.

Däremot finns exempel på motsatsen också. När folk vägrar att ge tillräcklig info pga lathet. Detta är standard om man tex mailar en person i formella sammanhang, och ställer 3 frågor i ett mail. Det kan vara inom jobbet, eller till en kundtjänst eller dylikt. Väldigt många ggr svarar mottagaren då inte på allt man skriver, utan bara tex på fråga 1… vilket är sjukt irriterande.

Men ja, ”det tomma pratet” som du beskriver, känns som det blir värre och värre. Säkert pga att folks intelligens och förmåga till fokus på vad som är viktigt, har minskat, över tid.

Ja, det håller jag med om att det är irriterande när man inte får svar på alla frågor man ställt. Jag brukar själv få feedback om att jag är bra på att ge detaljerade svar som förklarar bra situationen. Ibland får jag också avbryta människor och säga "du menar alltså si och så" och då förstår dom att dom hade kunnat säga det lite tydligare.

Det är rätt vanligt i böcker som är tjocka som tegelstenar att det blir många parallella beskrivningar fram till själva kärnan. Det är ju förståeligt eftersom böcker riskerar att bli väldigt korta annars, men ibland innebär ordrikedom att det som ska beskrivas blir mer abstrakt än konkret.

Varför börjar TS själv med ett stycke som bara är en längre omskrivning av rubriken? Rubriken har redan angett vad frågan handlar om, så han hade kunnat gå direkt på exemplet.

Sluta pladdra, TS!

Det underliggande antagandet i din trådstart är att språk uteslutande är, eller bör vara, till för att vara att förmedla information. Men så är det inte. Språkets informationsförmedlande uppgift är med all sannolikhet sekundär till en primär, rent social uppgift. Språk använder vi väl så mycket för att bygga relationer som för att informera. De inledande meningarna som du stör dig på är alltså till för att vara lite trevliga, och det är nog alltså den ursprungliga användningen av språk.

Det man skulle kunna anföra i enlighet med TS är väl att just informationstexter bör koncentreras på att inte vara diskuterande och allmänt pladdriga. Det finns tyvärr en ganska stark tendens att kommunikationsyrkets framväxande och intåg, inte minst inom den offentliga verksamheten, snarast utvecklats till en blandning mellan propaganda och floskler. Huvuduppgiften tycks vara att förklara bort i stället för att förklara.

Det bör vara en avsevärd skillnad mellan det som skrivs för allmänheten och det som sägs i ett möte. Ett möte har alltid fler konnotationer än en skriven text.

I det specifika fallet, som verkar vara hämtat från Westra Wermlands Sparkbanks webbplats, beror pratigheten också på undermålig webbdesign. Varje sida måste uppenbarligen per webbmasters dekret ha en ingress med större teckengrad än brödtexten, oavsett om artikeln är disponerad på ett sådant sätt att den har något att tjäna på en ingress eller inte. När en enskild skribent sedan misslyckas med att skriva en ändamålsenlig ingress finns det ingen som vet hur man ska ta bort den.