Hur ofta tänker ni på självmord?

Förstår dej, men skulle avråda dej att göra det. Om allt är hopplöst kan du inte bara ta ett flyg till Spanien leva på gatan i värmen med blå himmel. Du skulle säkert klara dej och kanske få ett jobb där.

Sorgligt att höra.
Vill du berätta vad som tynger dig?

Det tycker jag inte alls du ska göra, ta dig ner till ett varmare land och bo på gatan om du känner att du bara vill dra, allt är bättre än att avsluta skiten.

Tänker väldigt sällan på det nu för tiden, för några år sedan så var det nästan dagligen och flera gånger om dagen, nu var det länge sedan jag kände att jag verkligen ville göra det.

Jag har två halvhjärtade självmordsförsök tidigare och jag tackar gud varje dag för att jag inte lyckades, just då kändes allt väldigt hopplöst men idag mår jag bra.

Så om någon annan ser det här och funderar på att avsluta det så vet ni att det i alla fall framtiden blir bättre i vissa fall.

Finns det nått i ditt liv som du älskar att göra?

Svårt att få rätt hjälp i sverige man blir bara inlagd 3 dagar sen utskriven. Jag har professionell hjälp nu. Vart dömd till rättspsykiatrisk vård 2018. Så jag har den bästa hjälpen man kan få. Älskar att vara inlåst och följa rutiner och regler.

Jag tänker på självmord varje dag. Snart är det dags för mig att lämna samhället förgått.

Det gör jag med. Sånt har det varit sedan jag var född. Kommer en dag då jag tar flyget till Amsterdam för att bli avlivad legalt.

Jag tänker på det ofta.
Jag går i 9an i grundskolan, fick konstaterat vid 14-års åldern att jag var deprimerad. Får ofta höra att det inte ”går o vara deprimerad” när man är så ung. Påstår alltid att jag inte vet hur tufft livet egentligen är då jag inte börjat betala räkningar, kommit in i det riktiga arbetslivet osv osv.
Det är ju dock sant, livet blir förmodligen mycket tuffare, och det är ju jävligt kul o få höra de från alla gubbar o tanter, inte. Vilken livslust man får av det!
Jag går knappt i skolan och har därför låga betyg, osäker på om jag har någon framtid ens om man tänker arbetsvägen. Jag har en bra familj, bra kompisar och världens bästa pojkvän, så egentligen vet jag inte vad det är som tynger ner mig. Känns som att jag är fast i tiden o bara ruttnar medans alla i min ålder går i skolan, gör roliga saker och lever livet som vanligt. Jag har kontakt med BUP, men tycker inte de hjälper så mycket, blir alltid så blyg att prata så djupt face-to-face med någon liksom.
Hade kunnat skriva i timmar men nu får de räcka, adios

Då har du brutit mot regelverket här baserat på din ålder.

OnT, aldrig.

Varenda dag…. Jag har fullständig panik och vet inte hur jag ska gå tillväga. Jag tänkte mig hängning (strypning då) . Men kan fan ingenting om det direkt mer än att knuten ska vara bak i nacken tydligen . Övat på knuten men ska man ha ett smalt rep eller ett tjockt ?

Det har du helt rätt i. Människor undviker tankar och samtal om döden. Det är sunt att tala om det. Det är sunt att du vill öppna upp dig om det.

Har du inte funderat över att det kan betyda någonting att du funderar över självmord? Du kanske behöver reda ut någonting i tankarna?