Vikten av Lend Lease

Ett av de kontroversiella ämnena kring VK2.
Västerländska historiker försöker framhäva hur viktigt Lend Lease var för Sovjetunionens kamp mot Tyskland. Utan Lend Lease hade Tyskarna vunnit östfronten.
Ryska historiker har länge försökt tona ner Lend Lease, och menar på att Sovjetunionen hade klarat sig ensamma med den produktion, infrastruktur och råmaterial som fanns tillgängligt.

Det verkar råda en väldigt hög debatt fortfarande idag kring ämnet. Jag läste nyss Accounting for War av Mark Harrison. Harrison är en väldigt högt respekterad historiker just gällande Sovjetunionens ekonomi under VK2. Harrison skriver att Lend Lease utgjorde endast 10% av Sovjetunionens inhemska produktion, där exempelvis mat som skickades genom Lend Lease utgjorde endast 1% av Sovjetunionens matproduktion (och mycket försvann under färden från Vladivostok av hungriga mellanhänder). Harrison menar även på att Lend Lease kom under 4 protokoll, den första var minimal, och det var då Sovjetunionen utkämpade sina viktigaste slag mot Tyskland (Moskva och Stalingrad). Den överväldigande majoriteten av Lend Lease kom 1944-1945, då Sovjetunionen mer eller mindre hade vunnit kriget, Lend Lease blev mer en fördel för Rysslands offensiva kapacitet.

Motargumentet mot denna uppfattning brukar främst komma från de som citerar självaste Stalin, Zjukov, Khrushchev osv, som själva ska ha yttrat sig att Sovjetunionen ej hade kunnat vinna kriget utan Lend Lease.

Vad säger de kunniga här på Flashback?

Det påstods under en debatt om stödet till Ukraina att Storbritannien fortfarande betalar av sina skulder till USA från WW2. Såg nu att detta inte stämmer men att det var avbetalat först 2006. Sovjet hade betalat tillbaka redan 1971.

Lend and Lease kombinerat med bombningarna av Tyskland var av avgörande betydelse för Sovjets seger. Tyskland tvingades dra bort luftvärn och jaktplan från östfronten.

orelaterat till ämnet.

Tyska OHWs analyser och worst case scenarion byggde på att Sovjet skulle i värsta fall kunna mobilisera 3 miljoner man. Därav vikten att blitza sig mot strategiskt avgörande positioner snabbt innan Sovjet, som var inställt på offensiv krigsföring, kunde centralisera sina styrkor.

Sovjet mobiliserade 11 miljoner man.

Lend Lease hjälpte men inte alls så mycket som väst gör gällande.

Stalin körde runt i amerikanska fordon, man använde amerikanska fordon, Ford hade ingenjörer i Sovjet som hjälpte dom bygga bra motorer, man åt amerikansk mat vid fronten i sina rationer, berätta gärna varför det inte skulle ha haft betydelse?

USA har alltid varit mycket bra på storskalig logistik, och insåg snabbt att Lend-Lease till Sovjet borde bestå av vad Sovjet själva inte kunde tillverka pga världskriget. Praktexemplet var att USA levererade lok, vagnar och järnvägsräls medan sovjetiska järnvägsfabriker tillverkade stridsvagnar.

Det gör att mycket av Lend-Lease missas, eftersom järnvägsräls inte får samma uppmärksamhet som stridsvagnar.

Men hälften av allt aluminium Sovjet använde under WW2 för att bygga flygplan och motorer kom från USA, liksom sprängämnet i artillerigranaterna. Utan Lend-Lease skulle Sovjet alltså haft hälften så många flygplan och stridsvagnar, och hälften så mycket artilleri. Det skulle definitivt ge effekter på krigföringen och skulle inte kunna kompenseras av sovjetisk industri.

Sovjet fick hundratusentals lastbilar via Lend-Lease, och dessa var dessutom långt bättre än sovjetiska (eller tyska) lastbilar. Utan dessa skulle Sovjet inte kunnat genomföra de stora offensiverna 1944 och 1945 - underhållet skulle helt enkelt inte hinna med frontlinjen.

En stridsvagn med radio är bättre än två stridsvagnar utan radio. Samma gäller för flygplan och artilleri. USA levererade miljontals radioapparater via Lend-Lease. Utan detta skulle kompanicheferna i sovjetiska stridsvagnsenheter tvingas använda flaggor för att ge order och varit betydligt sämre i strid.

Vad gäller mat är det fullt möjligt att den bara stod för 1% av Sovjets egen produktion - men
a) den kom färdigpaketerad, så massor av sovjetiska bönder behövde inte arbeta med att framställa, processa, paketera och transportera maten
b) det var nästan bara spam, dvs högvärdigt protein istället för lågvärdigt bröd och grönsaker. Räknar vi kalorier står matdelen av Lend-Lease för betydligt mer än 1%.

Utöver dessa insatsvaror kom tusentals stridsvagnar och flygplan.

Soldater eller slagskepp vinner inte krig, utan det är industrier, råvarutillgång och logistik som vinner krig. Utan Lend-Lease skulle Berlin erövras av amerikanska trupper medan Sovjet troligen befann sig i Polen eller Ukraina.

Tack för svaret.

Hittade en del PDF från Mark Harrison, vill gärna belysa denna:
https://warwick.ac.uk/fac/soc/economics/staff/mharrison/public/lendlease.pdf

Sida 13-15 så poängteras åter igen; Den överväldigande majoriteten av Lend Lease började inte förrns andra halvan av 1943 då Tyskland redan i stort sett var militärt besegrat, och att Sovjetunionen hade haft kapacitet att förse sig själva, även om de hade lidit exceptionellt mycket mer av det. Så åter igen, visst bidrogs det med lokomotiv och aluminium, men hur stor påverkan hade det under de kritiska åren?

Här är en svar från Quora som illustrerar det ännu bättre: https://qr.ae/pyas4w

Kan ytterliggare hänvisa till denna:
https://citeseerx.ist.psu.edu/document?repid=rep1&type=pdf&doi=de2879171441f5df7 b053cde45c5f0c0eb975477
Längst ner i dokumentet finns det en sammanställning som visar hur mycket Sovjetunionen producerade i jämförelse med Tyskland.

1943 var Tyskland inte besegrat. Förvisso hade Tyskland då ingen chans att besegra sina motståndare, men det hade de inte heller 1/1 1942 eftersom "Slaget om Moskva" var enda chansen att besegra Sovjet.

Sovjet tog stora förluster såväl 1943 som 44 och 45. Faktum är att 1945 började Sovjet få slut på soldater (vilket tyskar och britter hade upplevt året innan). Ta bort det amerikanska aluminiumet (stridsvagnsmotorer) och sprängämnet (artilleri) så skulle Sovjet tvingats till fler rena infanterianfall med åtföljande större förluster. Vilket skulle skapa en nedåtgående spiral av färre erfarna soldater och fler totala amatörer vilket leder till större förluster ...

Dina källor har problemet att de jämför äpplen och päron. Siktet på en stridsvagn utgör högst någon promille av hela stridsvagnens vikt, men är den viktigaste delen i att förstöra fienden och överleva. Hur ska siktet då bedömmas - som andel av stridsvagnens vikt (dvs försumbar) eller som förutsättning att genomföra stridsvagnens uppgift (dvs enorm)? Dina källor tillämpar konsekvent vikt-metodiken, vilket har brister.

I jämförelsen av mat använder de ton, men det framgick att bara 4% av den sovjetiska matproduktionen rörde kött - och om den 1% som utgjorde Lend-Lease bestod av spam skulle LL utgöra 20% av allt kött som framställdes i Sovjet under kriget.

Utan Lend Lease skulle Sovjet inte erövrat Berlin eller Prag, man skulle inte kunna skapa Warzawapakten och det är dubiöst om kommunisterna skulle tagit Kina. Ur detta perspektiv behövdes LL för att Sovjet skulle "vinna" kriget.

Men USA skulle avslutat kriget oavsett vad Sovjet gjorde. Därmed skulle ett Sovjet utan LL knappast kunna "förlora".

Då menade jag att Tyskland 1943 inte hade kapacitet att vinna på östfronten, och om de inte kan vinna på östfronten så kan de omöjligt vinna kriget mot västmakterna. Kriget var 'förlorat' även om det inte var förlorat, men klockan tickar.


Väl medveten om att Sovjet var tvungna att omedelbart avmobilisera sin enorma arme direkt efter kriget pga de höga förlusterna för att rädda ekonomin. Jag håller helt med i allt du skriver, och jag tror att Mark Harrison argumenterar för samma sak: Att utan Lend Lease så är det fortfarande väldig stor tvivel kring att Tyskland besitter förmågan att kunna vinna kriget mot Sovjet, men att inte heller Sovjet kan vinna kriget mot Tyskland. Östfronten hade blivit ett dödläge, och därmed ännu hemskare.


Väldigt intressant, tack för det. Jag märkte också att källorna bygger väldigt mycket kvantitativa ekvationer, men författaren lyfter fram vikten av kvalitén, exempelvis med att maten var just konserverad kött, att bränslet hade en hög värde av oktan, eller att radion är designerat förr militärt bruk. Det beskrivs dock nackdelar, exempelvis att västerländska stridsvagnarna som Sovjet fick var impopulära eftersom de inte var lämpliga för terrängen i Ryssland, och för invecklade för den Sovjetiska besättningen med dess relativt primitiva utbildning.
Författaren menar på att eftersom Lend Lease var väldigt marginellt för Sovjets överväldigande inhemska produktion, så hade Sovjetunionen troligtvis fortfarande lyckats arbeta sig runt bristerna, men precis som du säger, bristerna hade gjort kriget ännu mera fruktansvärt för nationen.

Det framgår dock att en nämnvärd del av den mat som skickades försvann gradvis mellan logistiken i Sovjetunionen av arbetare som plundrade lagren för egen konsumtion.

I detta dokumentet från mitt tidigare inlägg
Så försöker författaren att förklara anledningen till att den ryska befolkningen lyckades axla krigets påfrestningar tack vare Sovjetunionens tidigare brutalitet, statens ideologiska överordnad på människor, och de tidigare hårda levnadsförhållandena.
Mitt argument blir att även om spam är viktigt så finns det kanske fog för att tro att Sovjets medborgare hade precis som tyskarna under VK1 lyckats axla bördan på att äta rova och äta mindre.


Precis, men huvudtesen jag vill föra i tråden är främst gällande östfronten. Många som debatterar VK2 menar mest på att det var en nedräkning för axelmakterna till de antingen svälte eller blev atombombade, oavsett utfall på fronten. Vad jag främst vill diskutera är hur viktigt var egentligen Lend Lease. Det finns en gammal myt gällande östfronten att Sovjetunionen mer eller mindre ensamma besegrade Tyskland, och att man gjorde det främst genom att skicka tillräckligt många soldater in i kulsprutorna. Nu har vi en bättre förståelse kring just hur mycket tysk krigsmateriel som faktiskt gick till östfronten respektive kriget mot västmakterna, och hur viktigt den Amerikanska biståndet faktiskt var för Sovjetunionen, men vad jag vill diskutera är därför om det kanske har uppstått en ny myt om östfronten, just kring detta biståndet Lend Lease och hur viktigt det faktiskt var.

Åter igen så vill jag tacka för ditt svar. Hoppas att även Ankdam och Ormen ger sitt inlägg.

Men där brister logiken.
Mat konsumeras, om man inte äter en sorts mat så måste man äta en annan sorts mat, annars svälter man. Hade inte dessa arbetare plundrat lager med amerikansk mat så hade de plundrat lager med sovjetisk mat. Maten måste fortfarande skickas via logistiska system, där arbetarna kan stjäla den, oavsett om den produceras i Sovjet eller importeras från USA.
En viss mängd mat kommer att försvinna på vägen innan den når fronten, minskar du ner den totala mängden mat med en viss andel så kommer det INTE resultera i att maten som når fram minskas med samma andel, utan den kommer att minska betydligt mer då det som försvinner beror på hur hungriga arbetarna på vägen är, vilket inte förändras av att det kommer eller mindre mängder mat genom deras lager där de kan stjäla den.

Visst, men den maten var väl ändå tillägnad frontsoldaterna, detta just för att denna mat var lätt att förflytta och mycket näringsrik. En person som plundrar kan även konsumera mycket mer än vad som var tänkt enligt rationer, framförallt om det är mat av god kvalité.
Om Lend Lease var av sådan betydelse, så måste denna 1% av maten inom Sovjetunionen innehava ett särskilt värde.