Kärnkraftsdrivet flygande hangarfartyg

Enorm, all kärnbränsle är exempelvis lätt upparbetat, vi måste köpa varenda gram.

Problemen är snarast säkerhetspolitiska. Vi vill ju inte att ännu fler länder ska ha kärnvapen. (Man kan också få fram plutonium med upparbetning.) Eller iaf är det ju målet med Ickespridningsavtalet (NPT) som alla länder har skrivit på, utom Indien, Pakistan och Israel. (Nordkorea skrev på, men har senare deklarerat att de har gått ur.)

Men snackar vi några procent eller till den grad att det är möjligt att bygga flygande hangarfartyg?

Jo det har du rätt i.
Samtidigt vurmar många just nu om "små modulära" kärnreaktorer, som högst troligen måste drivas med höganrikat uran, jag anar ugglor i mossen i denna fråga och önskar att journalister granskade detta bättre.
Troligen går det att bygga ja, men den info man hittar är rätt gammal, kanske får vi inte veta mer än detta?
https://en.wikipedia.org/wiki/Aircraft_Reactor_Experiment

Det är inte kärnreaktorn som är begränsande. Redan på 50-talet provflögs en kompakt, luftkyld reaktor i en modifierad B-36:a. Den var igång, men inte kopplad till några motorer, utan planet flögs på bensin som vanligt. Testet visade att det gick att avskärma reaktorn bra nog för att besättningen inte skulle få för höga stråldoser. I dag finns det mycket mer kunskap om både små reaktorer och lättviktigt strålningsskydd tack vare användning i ubåtar och hangarfartyg, så det skulle inte vara några tekniska hinder för att bygga ett kärnkraftsdrivet flygplan.

Problemet är i stället att man flyger runt med en kärnreaktor, och alla konsekvenser det för med sig om planet störtar eller skjuts ner.

Ett hangarflygplan skulle ändå behöva landa för tekniskt underhåll så pass ofta att vinsten med kärnkraftsdrift skulle bli betydelselös. Dessutom, som jag redan påpekat i förra inlägget, så behövs det massa utrymme för underhåll av flygplanen som ska bäras, och stora mängder flygbränsle för dem. Om man bygger ett gigantiskt hangarflygplan som kan bära kanske 12-15 stridsflygplan motsvarande F-16 eller F-35, plus bränsle, verkstad, reservdelar, vapen och plats för 150-200 i besättningen så de kan sova, äta och planera, så blir det troligvis så resurskrävande att det inte finns pengar kvar till mer kostnadseffektiva lösningar.
Dagens upplägg med lufttankning ger i praktiken samma effekt, men till en mycket lägre komplexitet, mycket större flexibilitet, och med flygplan som kan landa på vanliga banor.

Men om fienden vet att det är ett radioaktivt flygplan som kommer farandes där över deras land, dåå kanske de tvekar att just skjuta ner det.
För det hade ju landat på egna befolkningen och förstört för dem själva.

Det är inte så lätt med andra ord.
För visst vill man skjuta ner fienden som kommer där på krigstigen och har sig.
Men vad är bäst ... att låta planet släppa några bomber, som förstör nån bro eller så ... eller skjuta ner planet och en hel landsände blir obeboelig.

Inte så lätt kanske.

Jag menar, hur hade DU egentligen gjort, om du hade haft ansvaret för försvaret av landet?


Hmmm ...
Men seriöst. Om man hade fyllt ett bombplan med multum av vätebomber, och gjort det klart för hela världen att om de nåt under n meter i höjd utan att vara avstängda - så exploderar allt. Och det går som det går.
Hade ett bombplan på så sätt kunnat bomba och ha sig utan risk ???

Ingen hade vågat skjuta ner det alltså.
Om man skulle skjuta ner det så måste det ju ske på fiendens egen planhalva och inte över egna landet.

Ett utpressningsbombplan med andra ord.

Jag skulle deklarerat att överflygning av ett sådant militärt kärnkraftsdrivet flygplan var att klassa som ett nukleärt anfall som skulle bemötas med kärnvapen mot landet som skickade ut det. Klassa det som del av MAD.

Se även projekt Pluto, ett av kalla krigets vansinnigare idéer.

Den typen av fåtaliga och extremt dyra, strategiska resurser flygs aldrig in över fientlig mark. Ett hangarflygplan skulle röra sig på ungefär samma avstånd från fronten som dagens lufttankningsplan.

Så skulle man - möjligtvis - kunna tänkas göra, om man hade haft kapaciteten att sätta verklig tyngd bakom sina ord.
Men de flesta länder har ju inte det.
Tänk tex på hur frenetiskt Iraks försökte försvara sig mot de första bombattackerna i startfasen av Irak-kriget. Hela natthimlen lös ju upp, nästan som om det vore Star Wars.
Hade de alltså gjort samma sak om de hade vetat att bombplanen som flög över Bagdad och bombade staten i själva verket var laddade kärnvapen som hade smällt om de kraschat.
För då hade de ju atombombat sin egen stad, liksom.


Det hade såklart inte varit så kul att vara besättning ombord på ett sånt plan ... =)
Åtminstone hade de kanske haft en viss tröst i vetskapen om att de åtminstone sluppit lida så länge.

Prioriteringen var räckvidd, räckvidd och räckvidd. Det är långt mellan öarna i Stilla Havet.

Det är väl inte så säkert på att det hade varit så där jättedyrt.
Dels så ligger det ju ändå en hel massa gamla atombomber och bara skräpar, väntar på att bli destruerade. Och man hade ju kunnat använda sig av sådana, för att hålla prislappen nere.


Annars så kan man ju även se på krigshistorien hur det helt riktigt kan räcka med ett hot om en betydande förlust för att helt och hållet förhindra användning.
Tyskarnas högsjöflotta tex, efter Slaget vid Jylland, skulle ju efter det aldrig mer ta några risker - alls.
De stannade ju hemma, och försökte inte ens smyga iväg för något litet.

De var aldrig intresserade av något avgörande slag därute på de sju haven alltså, trots deras ganska stora taktiska framgångar under själva slaget.


Egentligen helt CP med tanke på att en av huvudanledningarna för britterna att ens gå i krig mot Tyskland ju handlade om Kiel-kanalen, och vad den skulle kunna göra för maktbalansen på haven.
Så varför ens bry sig om ett så stort megaprojekt som en kanal från hav till hav om man ändå inte tänkte utnyttja den för sitt syfte.

På samma sätt kan man ju fråga sig varför inte segermakterna - om de nu ändå bedömde kanalen som ett så allvarligt hot mot den brittisk-ledda hegemonin - beordrade tyskarna efter sin förlust att helt enkelt gräva igen kanalen, så att hotet från den aldrig skulle kunna återupprepas.

T.o.m. under det Andra världskriget så förklarade sig Hitler vara positivt inställt till idén att "låta britterna få lov att fortsätta kontrollera världshaven." Han trodde att det skulle få dem, britterna, att acceptera tyskarnas aggressioner och ekonomiska överhöghet över kontinentala Europa.
Dvs återigen ett bevis på Hitlers urusla förmåga att korrekt bedöma ekonomisk storpolitik. För honom handlade allt istället om "nationalistisk ära."


Men Ryssarna både såg, och lärde sig, och de ha sju inte bakbundit sig själv genom att bara ha en enda storhamn i St Petersburg, som lätt hade kunnat stängas. Utan de har ju både i norr som i söder tillgång till de sju haven (och i öster).
Kineserna håller som bäst på att skaffa sig bättre kontroll över de olika ö-kedjorna, av samma anledning som de ovanstående.
Så det går inte att stänga dessa länder inne, och förhindra dem att nå ut till världen.

Jo, det är jättedyrt. Se på Storbritannien som nyligen byggt två enorma hangarfartyg. De har erfarenhet av små kärnreaktorer eftersom de har och har haft flera generationer av atomubåtar, men valde ändå att bygga dessa stora hangarfartyg, som verkligen skulle ha nytta av att drivas utan bränsle (det ger mer plats åt flygbränsle, vapenförråd och annat, samt ger större uthållighet utan att behöva möta upp med försörjningsfartyg), med gasturbiner och dieselmotorer i stället. Orsaken var den höga kostnaden för att bygga och underhålla reaktorerna.

Bränslet är inte billigt, men det är inte den stora grejen.

Om man inte ens klarar att motivera extrakostnaden för atomdrift för två hangarfartyg, kronjuvelerna i den brittiska flottan, så är det orimligt att tänka sig mer än nåt enstaka exemplar av ett hangarflygplan, ens i en värld där ett så orimligt koncept skulle ses som rimligt.