Hur träffar man folk i en ny stad?

Jag är ny I stockholm. Jag har nästan inga väner här (bara kollegor, som är absolut inga vänner). Men jag vill bygga mer kontakter att omgås med osv. Problemet är att jag är 30+ och det svårt (särskilt i Sverige). Så har ni tipps vad man kan göra?

Bege dig till närmaste förort och tala om hur alfa du är, då får du kompisar.

Mitt eviga tips, det som jag hystar till både singelfolk och HBTQ-folk som vill träffa andra: gå med i en förening som siktar på en hobby du är litet intresserad av. Nåt man gör i grupp i viss mån så det sociala är liksom ursäktat, man har en orsak att stanna och snacka.

Om du är litet nördig (som jag) brädspelsföreningar, rollspelsföreningar och liknande. Sportig, testa klättring och bouldering! Odlarföreningar, grannskapsprylar. Det finns små kurser på bibliotek med som är värda att testa.

Det kan kännas rätt motigt i början. Men det är just för att du måste investera tid i nåt för en motivation som kan kännas litet pinsam. Men härda ut, gör saker du tycker är kul i sig så blir det enklare!

Ett stort problem är att svenskar i allmänhet och stockholmare i synnerhet tenderar att vara extremt snåla vad gäller att ge andra tid, man anser sig ha fullt upp med sitt egna liv och är därför inte intresserad av att stifta nya bekantskaper. Inte sällan är man nöjd med att jobba, träna samt sköta sitt hushåll, och har inget större behov av att lära känna nytt folk.

En grej som funkat för mig att att lära känna folk på gymmet, där är folk generellt mer avslappnade och man börjar lätt prata om något "light" samtalsämne såsom vad man tränar och vad man har för träningsmål. Sedan bygger man på den relationen och frågar vad personen jobbar med, om personen har familj/partner, etc. Har själv lärt känna många goda vänner via just gymmet.

Föreningslivet är ju stendött idag. Att gå med i föreningar för att träffa folk funkade när mina föräldrar var unga, vilket var 70-80-talen.

Som jag skrev ovan så är folk idag rätt självupptagna och anser att de har fullt upp att sköta sina egna liv, så att hänga på föreningar skulle jag säga rakt ut att de allra flesta stockholmare (framförallt unga personer) inte anser sig ha tid med.

Har själv gått en del språkkurser för några år sedan, det var tänkt just som en hobby och om inte annat kan man ju lära känna nya vänner. Trots att jag vid den tidpunkten närmade mig 30 var jag med mycket stor marginal yngst i lokalen. Av de andra 10-12 deltagarna var 2 i övre medelåldern (runt 55-60 år) och de andra pensionärer som behövde något att göra.

Ja, jag går till gymmet. Jag vill bygga mer muskel, se ut större. Men jag har aldrig pratat med folk där längre en 5 minuter. Och sen det blir ingenting av det

Gå en inomhusklätterkurs nu till hösten på närmaste klätterklubb. Det är väldigt socialt att klättra ihop.
Eller gå en danskurs och sen ut och dansa foxtrot.
Volontära på närmaste katthem eller hundstall är också socialt. Är du kille är det extra smart då där finns många tjejer.

Jag befinner mig i princip i samma sits. Har nyligen flyttat till en större svensk stad och träffar knappt någon annan än mina kollegor och butiksbiträdet på ICA om dagarna. Barndomsvännerna är kvar i hemstaden.

Jag försökte söka efter aktiviteter/nya bekantskaper via olika grupper på Facebook men det gick inte särskilt bra. Jag upplevde att många som hänger i sådana grupper oftast är rätt märkliga. Få går att skriva med, ännu färre går att umgås med.

Härommånaden blev jag medsläpad till en bokklubb trots att jag inte läser särskilt mycket. Det var inget för mig, det var bara jag och massa pensionärer där. Jag fick nog och gick hem efter 45 minuter.

Jag har dessvärre inget tips på hur man kan komma i kontakt med människor. Om du är singel, har du provat nätdejting? Som kille är det förvisso hopplöst svårt, men det finns alltid en mikroskopisk chans att hitta någon som i bästa fall blir ens kärlekspartner. I annat fall kanske det blir en vänskapsrelation av det hela.

Ingen har lyckats. I en småstad gifter sig folk när de är 16 och har sen fullt upp med det. I en storstad har alla flyktiga bekanta och fullt upp med karriär (pendling). Gissningsvis är nåt parti, förbund eller gratisverksamhet såsom kyrkokören mest effektivt, men som alltid risk att fel åldrar. Sämst är kvällskurser som kostar tretusen för tio tisdagar med träskallar, delvis pga att man möts, tragglar med dagens läxa, har fem minuters paus, och så hem. Det bästa vore nåt där deltagarna kan mötas och mingla så stor andel som möjligt för så låg kostnad som möjligt, vad nu det skulle vara. Hur många har egentligen en vänkrets ihopplockad själv från ingenstans, i nån del av landet?

Det här tror jag på!
Under de år jag var aktiv i föreningar främst dansklubbar (socialdans/bugg etc ) lärde jag känna många människor. En del stannade kvar och blev nära vänner och en del ytligt bekanta. Många inkl mig själv har även träffat kärleken så för kortare eller längre relationer...

Från en person som har rest mycket och bott i andra länder.

Att lära känna "locals" är ofta lite svårt, oavsett nytt land eller bara byte av stad. I Sverige är det extra svårt då Svenskar tenderar att bli väldigt bekväma i sina kompisgäng och inte vara så intresserade i lära känna nya "utbölingar" om dom redan har etablerat en stark krets (spelar ingen roll om personen är från samma land eller nått annat).

Lösningen har alltid varit att finna personer i liknande situation. Dvs fokusera på andra nyinflyttande.
Gå med olika internationella grupper på facebook, enklast är internationellt folk där expats i Stockholm hittar på olika saker, tex, hike, spelkvällar osv. Beroende på vad du gillar. Det finns väldigt mycket. Det blir som sagt mer internationellt men där hittar du den lättaste vägen till polare.

30+. Inga problem, du kommer bara finna bättre folk i den åldersnivån än nivån under.

Som sagt Stockholm som TS frågade om och inte en liten bruksort i Norrland.

Du har väl iaf något intresse eller någon hobby? Jag fick då snabbt vänner genom min hobby vid flytt tvärs över landet som 30+.