Är detta påstående om retrokausalitet (från 1980) korrekt?

"Kvantgrejer" funkar ju typiskt bara på ett avstånd i storleksordningen någon Plancklängd/Plancktid. Det må vara att man inte kan skilja "orsak" från "verkan" i denna skala, men även om vi inte kan göra det inom denna submikroskopiska bubbla i rumtiden behöver vi inte tveka när det gäller vardagsgrejer! Alllraminst beträffande förment "synska" medier!

Fast jag ser det inte som retrokausalitet att blott blicka in i framtiden. Det är skeptiker som tror att det uppstår en konflikt.

Mina psykologiska inställningar är låsta i vilket fall eftersom en framtid bevisligen existerar, om synskhet är en realitet.

Även om? Jag föreslår att du tar en titt på isolerad kvantmekanik. Där händer allt på en gång.... Och den är deterministisk.....

Och relativitetsteorin har stark deterministisk antydan

In physics, the relativity of simultaneity is the concept that distant simultaneity – whether two spatially separated events occur at the same time – is not absolute, but depends on the observer's reference frame. This possibility was raised by mathematician Henri Poincaré in 1900, and thereafter became a central idea in the special theory of relativity.

Så relativitetsteorin antyder OCKSÅ att allt hände samtidigt/har redan hänt. Det är relativt när du blir subjektivt varse om det.

Nja, ska man vara petig har ju alla modeller inom fysik sin grund i experiment. Hela vägen från klassisk mekanik till kvantfysik.

Och samtliga av dessa experiment, förväntas kunna återupprepas. Redan där har du "fuskat" eftersom du antar att, efter att du har gjort experimentet tillräckligt många gånger, vet du något om nästa utfall.
Denna metod är användbar på många sätt, men säger ingenting om (det jag tror du menar med) den fundamentala verkligheten. Eftersom du helt enkelt har visualiserat en massa parallella scenarion du aldrig kommer kunna falsifiera (dvs. "vad hade hänt om jag hade kastat bollen").
Helt enkelt: sannolikheten för att alla observationer som ligger till grund för våra naturlagar, bara är en rad anomalier som inte representerar den fundamentala verkligheten korrekt -- kan vara större än sannolikheten för att t.ex. retrokausalitet i makronivå, vilket skulle ha konsekvensen att alla principer som underbygger kvantmekaniken inte heller var representativa, och retrokausalitet som fenomen fortfarande kunde vara en omöjlighet.

Det är ju ungefär det som hände med klassisk mekanik: när vi kunde repetera vissa experiment i högre energinivåer slutade vissa antaganden gälla. Och där är vi nu: fysiken har inte gjort några större framsteg för att driva epistemologin framåt sedan 1980-talet.

Om ni tänker efter så hänger tidsrelativismen i relativitetsteorin och tidssymmetrin (oriktad) i isolerad kvantmekanik ihop. Det är vad man hade förväntat sig av ett relativistiskt universum.

Det är kvantmätningarna som komplicerar epistemologin. Men jag tror "sanningen" är isolerad kvantmekanik.

Ja, retrokausalitet med tillhörande negativ tid är den hittils bästa förklaringen till fenomenet kvantsammanflätning av elementarpartiklar.

Vi upplever tid som linjär men troligtvis leder vår upplevesle av tidens gång oss till att dra felaktiga slutsatser om tidens sanna natur.

Precis som Kant sa så måste vi skilja på saken i sig (världen som den verkligen är) och saken för mig (världen som den ter sig för oss).

Enligt multiversumteorin så kanske det finns oändligt med världar likt våran som är i de närmaste identiska. Där alla möjliga utfall som kan hända har realiserats. Den enda skillnaden kan vara att någon tog en annan väg till jobbet eller att en fjäril gjorde ett extra vingslag i skogen.

Dåtid och framtid kanske redan existerar? Alla möjliga händelser kanske redan är förutbestämda? Det finns ingen slump, bara vilket multiversum som observatören för närvarande befinner sig i.