Se fram emot livet trots konstant kris

Kort så har jag gått på Mirtazapin och diverse andra ångest och sömnpreparat senare halvåret. Funkar absolut för drabbas inte av återkommande brutal panikångest. Dock är orsaken till mitt haveri kvar (barn med stora psykiska problem och flera diagnoser) och kommer antagligen vara det resten av mitt liv. Går hos psykolog och jobbar på det men hur fan går man framåt i livet med vetskap om att bajsmackorna kommer regna över en till dödagar? Ser ingen som helst sannolikhet i att mina problem försvinner. Är nyckeln bara acceptans eller hur fan går ni med krisen konstant bakom hörnet framåt i livet med glädje? Och vad tuggar ni för läkemedel?

Kan må bra korta stunder när jag glömmer tillvaron alternativt när stesoliden biter till.

Snälla, inga gissningar, önskar svar från folk i min sits.

1. ja genom att acceptera det man inte kan förändra och se livet i stort: "ja så kan det vara att vara människa och detta blev min lott".
Även att accepetra det som har väldigt låg chans att lyckas, kostar på otroligt mycket och där resultatet är marginellt.
det går att påverka sig om detta om man har det som ett mantra.
2. att istället fokusera på vad man KAN göra och finna kraft att göra det. Vilka bra saker kan du göra som gör att du mår bra? vad kan du göra för dina barn så att deras liv blir lättare? Bätter? mindre plågsamt? Strax innan du dör säger dina barn till dig: tack pappa för att du ...........det har gjort vårt eländiga liv värt att leva i högre grad. tack för allt.
det är intetacket i sig utan bekräftelsen du får som ett bevis på att ditt liv var meningsfullt för andra. óch därmed för dig
--------------------------------
Nu kommer du förmodligen vara två meter under jord när du får tacket, men din fantasi om vad det kan vara för grejer som är bra kan du säkert lista ut ändå.
Detta håller alla fall mig levande idag.

Hej,

Skaffa en vän som kan bo med dig dygnet runt.

Då har du alltid någon att prata med när det behövs.

Någon du tycker om givetvis.

Vandra i naturen så ofta du kan med din vän.

Styrketräna varje dag.

Träna på 30 %. Inte 100 %.

Då orkar du gå till gymmet varje dag i resten av ditt liv.

Träna ben en dag, armar en dag, mage och rygg en dag, kondition en dag, repetera.

Prova att läsa spirituella texter tillsammans med din vän.

Prova att hjälpa en ny människa en gång i månaden.

Lycka till

Och just det stäng av alla skärmar permanent (mobil, dator, tv).

Har en kompis i liknande sits. Jag skulle säga att prata med någon. Det gör inte hon. Hon har bara sitt eget perspektiv. Det är ju jobbigt att bli påverkad av omgivningen men också att inte ta ut det på oskyldiga. Säger inte att du gör det men hon gör det. Och då kan de man behöver som stöd lämna en.

Andra människor är det viktigaste du kan ha. Kanske sök dig till en anhöriggrupp.

Sedan ta hand om dig själv i det lilla. Skippa inte nyttiga saker av stress. Unna dig en lång dusch. Att sitta ner och dricka kaffe i lugn och ro. Lös korsord. Det dödar verkligen oron.

Ha som regel att aldrig oroa dig efter du släckt lampan. Vet det är svårt.