Hur gör man för att acceptera sorgen i att man blivit riktigt ful pga skador?

Trots att du "kännde dig fin" började du trixa med ditt utseende. Man häpnar på alla stollar som för gå lösa.

Jag hade rosacea.... Det var en behandling jag blev rekommenderad pga hudsjukdom. Jag fick smärtsamma flushar....

I mitt fall var det kanske stress som var den bakomliggande orsaken till att huden/cellerna fick nog, vad vet jag…jag kommer aldrig få reda på vad som hände.

Jag är man och som sagt huden har läkt i långsam takt i över 3 år och den fortsätter faktiskt läka. Har sett stora förbättringar bara senaste halvåret. När skadan är så här allvarlig tar det lång tid tyvärr. Det utseendet jag hade tidigare får jag inte tillbaka men samtidigt ser jag bättre ut på andra sätt nu. Min akne är 100% borta och oljig hud är ett minne blott.

Vad gäller intresse från det motsatta könet så tror jag inte du behöver oroa dig, andra har som sagt inte noterat mina skador. Jag har haft samma lycka med tjejer som jag hade innan detta, det som gjort det lite svårare är dock mitt självförtroende som rasat och som jag måste bygga upp igen.

Som du säger, du är hård mot dig själv. Jag är också väldigt hård mot mig själv vilket blir extremt destruktivt. Jag kunde sitta vid spegeln 7 timmar varje dag ett helt år efter detta hände. Jag kunde liksom inte förstå att detta verkligen hade hänt så jag satt och bekräftade det hela dagarna. Du kan ju tänka dig vad det gör med en människa.

Jag har tänkt på operationer i flera år och velat göra ett face lift pga detta men nu är jag glad att jag inte gjort det. Låt huden vila och försök att inte stressa för mycket!

Samma sak hände mig, tog roaccutan när jag var 18 år gammal då jag hade en del finnar i ansiktet och på ryggen på grund av dålig diet och hygien vilket jag kunde ha fixat hur lätt som helst. Men som en osäker kille som trodde att han var oförstörbar så tog jag kontakt med en dermatolog som skrev ut roaccutan det första hon gjorde.

Första månaden tog jag 20mg varje dag, och jag kände av biverkningarna på en gång, mitt mående blev katastrofalt, gick ifrån att vara en glad grabb till helt självmordsbenägen utan några känslor, då bestämde jag mig för att sluta ta det, vilket varade i en månad, men på grund av "the purging phase" så såg min akne 10 gånger värre ut, vilket gjorde mig ännu mer osäker och det var då jag bestämde jag mig för att börja ta det igen och istället försöka bita ihop.

Blev helt galen, ökade dosen självmant till 80mg för att bli klar med skiten snabbare och efter 7 månader hade jag nått den minimala totala dosen för att kunna avsluta det.

Innan roaccutan så var min hud extremt oljig, enda sen jag tog roaccutan så producerar min hud knappt nå olja överhuvudtaget, svettas knappt, har knappt nå kroppslukt, det var som att all testosteron i kroppen försvann helt och hållet, att puberteten stannade permanent i en 18 årings kropp. Mentala hälsan blev inte heller bättre, man skulle kunna säga att jag befinner mig i ett slags "freeze state", inga känslor överhuvudtaget, lever som en zombie. Fick även gyno, la mig på något enormt med vattenvikt.

Min hud blev även extremt torr och jag började få rynkor över hela ansiktet, inga krämer hjälpte heller och all rengöring med kemikalier gjorde så att huden blev extremt torr och slapp. Det var som att min hy hade åldrats 10 år framåt. Detsamma med håret.

Det har nu gått över 2 år sen jag slutade ta roaccutan.
Kan säga att jag har självexperimenterat med olika läkemedel i hopp om att fixa detta, min teori är att roaccutan påverkar hormonerna till en stor del då det är en 5-ar inhibitor. Testosteronet kan se bra ut på papper, men då det har påverkat de hormonella receptorerna så tar inte kroppen upp det lika väl.

Jag hade även extrema problem med min libido vilket jag lyckades fixa med hjälp av hög dos proviron, hög dos testo och därefter en 6 veckors PCT. Antar att det är för att jag återställde mina "hormoner" Sen dess har jag gradvis mått lite bättre. Får bara hoppas på det bästa nu.

Du är nog den första jag hört som jag kan relatera till. Andra människor förstår inte hur skadade vi är, både invärtes och utvärtes. Jag gjorde precis som du, ökade upp till 80mg i slutskedet och då kollapsade allt. Vi får kanske skylla oss lite själva men samtidigt är inte 80mg onormalt högt för en vuxen man.

Ett år efter detta tog jag antidepressiva då jag inte orkade mer. Dock slutade jag med dessa piller efter fyra månader och DÅ kollapsade min hjärna och kropp helt. Nu sitter jag här 3 år efter Roa och 2 år efter antidepressiva och försöker överleva varje dag. Mina symtom är;

- krympt penis (kan i princip inte få erektion heller)
- har inga känslor, inte ens för mina barn
- overklighetskänslor
- extrem hjäntrötthet
- skakningar i kroppen
- NOLL libido

Och många många fler symtom. Hela mitt nervsystem och hormonella system är helt satt ur spel. Jag har bestämt mig för att inte ta några fler läkemedel nu utan försöka läka naturligt, vi får väl se hur det går. Jag känner att jag läker men det går extremt långsamt och skadorna är ju så allvarliga att jag nog aldrig blir helt återställd. Sjukt att man gått från en helt normal människa till ett vrak.

Angående huden så får jag finnar ibland nu igen och jag blir nästan glad av det då det betyder att någonting funkar igen i alla fall. Mitt hår är också helt åt helvete, faller av bara jag rör det.

Ja herregud vilket helvete detta är och läkarna nekar för allt vad dom är värda. Senaste läkaren puttade i princip ut mig från rummet när jag påpekade mina skador…noll ansvar vill dom ta.

Jag kommer ge detta ett par år till men sen får jag gå på olika behandlingar som en sista utväg.

Förlåt TS för att vi tagit över din tråd men kanske kan det vara bra att läsa om ännu värre fall än ditt eget (som givetvis också är fruktansvärt tufft). Du får tänka att du än så länge inte fått några skador på nervsystemet och det hormonella systemet!

Började också med SSRI - escitalopram runt 8 månader efter roaccutan då jag började bli extremt desperat och kände att jag var tvungen att testa allt.

Började med 5mg i några månader, kände på en gång att mitt mående blev allt bättre, ångesten blev som bortblåst, dock så var det en biverkning som gjorde att det inte vart hållbart... Blev extremt trött och omotiverad. Höjde därefter dosen till 10mg, och gick på medicinen i några månader till, tills jag trappa ner långsamt och slutade ta den.

Det var då jag märkte att min kuk slutade fungera, var helt dött där nere, och jag som trodde att det inte kunde ha blivit värre efter roaccutan. Detta var inte länge sen heller...

Visst jag kunde få en erektion om jag verkligen försökte, men det var liksom inte värt det. Sexdriften var inte där, man kan säga att man blev a-sexuell, till en viss del.

Jag var 19 då, den åldern där man bör vara en hormongalen tonåring. Jag fick några enstaka erektioner i månaden, men det var de.

Detsamma som dig så krympte även min penis. Kom ihåg att det vart som en chock när man skulle pissa, en dag så var den liksom "ihopkrympt". Gjorde en tråd på reddit där jag frågade om det var normalt, och då var en jäkla massa andra som blivit skadad av SSRI som sa exakt samma sak.

Det var då jag sa fuck it, satt inne på mitt rum 24/7, gjorde min research och bestämde mig för att testa på proviron och hög dos testo. När man är desperat, så gör man verkligen allt man kan. Jag är i mina bästa år och har spenderat dom hemmasittandes vid datorn på grund av dessa jävla mediciner som gjort en helt skadad i huvudet.

Började på en gång med 500mg testo e i veckan, började träna, käka extremt mycket mat. Fysiskt så blev jag helt förändrad, började få hår överallt. Det var som att puberteten hoppa igång igen, libidon blev inte bättre dock, och psyket blev allt värre. Detta kan också bero på att östrogenet är i obalans.

Det var när jag la in proviron där allt började förändras - proviron är syntetisk dht, vilket är det hormonet som roaccutan påverkar i kroppen.

Efter några veckor liggandes på proviron så kom sexdriften och erektionerna tillbaka, det var helt vilt. Det enda jag kunde tänka på var sex, erektionerna var ständiga, kunde inte ens gå ut på stan utan att behöva gömma den.

Min hy, håret blev även lite bättre. Dock inte i närheten av hur det var innan roaccutan. Producerade fortfarande ingen olja, men fick en mer alltmer hälsosam look i ansiktet.

Efter jag slutade med proviron, test och körde pct så var det som att jag var helt återställd där nere, vilket jag är jävligt glad för.

Psyket är fortfarande åt helvete, och jag går nu på PCT och ska börja på en carnivore/keto kost med låga kolhydrater tillsammans med daglig calisthenics varje dag i hopp om att få mitt liv tillbaka.

Man får tänka på att läkare tjänar pengar på att man är sjuk, inte när man är frisk. Det läkare lär sig på sin utbildning är sånt som är kontrollerat av samhället i hopp om att tjäna pengar på det vilseledda okunniga folket. Allt hänger ihop, snabbmatskedjor, livsmedelsbutiker, som säljer skit mat för att göra människor sjuka för att dem sedan ska kunna bli behandlade av läkare i form av SSRI och annat skit, för att kunna kontrollera folket, göra dem till slöa, lata människor.

Om läkare verkligen ville hjälpa, så skulle dom försöka ta reda på dem underliggande orsakerna till varför man mår som man gör. Vilket för dem allra flesta här i landet som lider av Depression, psykisk ohälsa - så finns det några faktorer som spelar väldigt stor roll.. 1. Diet - Om det är något som påverkat psyket och måendet så är det kost, 90% av Sveriges befolkning går på en Standard american diet fylld med processat kött, vegetabiliska oljor, dåliga fetter, gluten, och annat skit som påverkar hela kroppen negativt. Skulle rekommendera att du kollar in. https://www.youtube.com/@Paulsaladinomd/videos -

Sen därefter träning, och internet/sociala medier. Nuförtiden så har man möjlighet att vara lat jämfört med hur det var för flera hundra år sen när man behövde jaga sin mat, och jobba för att få sin dopamin. Nu kan vem som helst stoppa in en snus, köpa lite skräpmat och bläddra på tiktok för att få sin dagliga dos av dopamin. Detta gör så att man blir till en zombie, man väljer att bli en soffliggare och vara lat då man helt enkelt har möjligheten till att vara det, och driften till att göra annat som anses vara brötigt skiter man i då helt enkelt då man redan har en pålitlig källa av dopamin. De läkare man ska lita på är dom som är rationella, gör sin egen research och är villig att ta in ny information och lära sig utav det.

Det är inte konstigt att det är en jäkla stor del av befolkningen som går på en jävla massa mediciner och mår rent utsagt som skit, när alla dessa faktorer spelar en roll i hur vi mår.

När man har detta i åtanke tillsammans med skadorna av SSRI, Roaccutan så är det svårt att ta sig upp igen.


* EDIT
Det låter som att du bra mycket äldre än mig, om jag skulle varit du och inte hade något att förlora så skulle jag ge testo tillsammans med proviron en chans.

Det är bara att DM-a mig så kan jag kan skicka sidan där du köper grejerna från, tillsammans med information.