Citat:
Ursprungligen postat av
Shosselane
[right] Jag är inte deprimerad vad jag känner men jag har inget liv. Men det kanske man inte måste ha...
Jag skulle nog inte ens vilja känna wow då jag är för trött för sådana känslor.
Tjo på dig, Shosselane! Oklart exakt vad det är för hjälp du önskar, men jag ska göra mitt bästa för att förmedla hur jag uppfattar situationen från min sida dataskärmen! Känner du att jag är helt ute och cyklar så kan jag ha missuppfattat dig.
Du säger att du inte tror att du är deprimerad, men då funderar jag på vad du tänker att en depression är för något och hur den manifesterar sig? I en annan aktuell tråd i Psykisk hälsa frågar TS varför inte fler män söker hjälp när de mår dåligt, och jag tänker att din situation och ditt resonemang kring den inte är helt ovanlig bland deprimerade män.
Vissa män ser framför sig en gråtande kvinna eller en självskadande tonåring när de föreställer sig någon som är deprimerad, och kan inte identifiera sig med dem bilden. Många män tänker istället att de ser världen för vad den är, och att den är skit. Alla andra är idioter och det är bara jag som är mogen/smart nog att begripa, dvs att det är inget fel med mina tankar, och att jag därför inte har någon anledning att söka hjälp. Det här är en klassisk tankevurpa där du och många andra blandar ihop sina tankar med verkligheten. Att du
tänker att alla andra där ute är idioter och att de alternativ världen erbjuder är menlösa betyder inte att de är det i
verkligheten. Om du däremot väljer att det ska vara det så kommer du också att alltid att uppleva världen på det viset. Går man omkring och letar efter fel hos sig själv eller andra kommer man alltid att hitta sådana, men missa det som är bra.
Slutligen pratar du också om att knarka tungt och ha det nice sista halvåret, innan du dör i ett saligt rus. Även detta är en variant av ett vanligt snubbresonemang, nämligen att man "löser" situationen själv genom att ta sig av daga, vilket ju givetvis är motsatsen till att lösa någon situation.
Jag tycker mig dock också uppfatta några tecken på att du kanske ändå önskar att saker ska ändras och bli bättre/roligare i din livssituation när du hör av dig till forumet och ber om tips. Jag tycker FulaFulaFarbror gav ett bra svar som jag hade uppskattat ifall jag var i din situation.
Mitt tips är att du ringer din vårdcentral imorgon, beskriver dina tankar och frågar efter en psykolog eller kurator med KBT-utbildning. Symtomen och tankarna du beskriver lirar klockrent med kriterierna för Egentlig depression enligt DSM-5, oavsett vad du tycker om det. Du förtjänar ett roligare liv och det finns hjälp att få!