Efter att jag övervunnit mina manipulativa och hatfulla tendenser, har jag utvecklat

Hej,

Som barn var jag en glad och positiv pojke. Men under tonåren förvandlades jag till en frivillig ensamvarg. Jag gick på fester, umgicks med tjejer, snattade och blev manipulativ. Jag var känslokall, självisk och nonchalant när det kom till konsekvenserna av mina handlingar. Under den tiden ansåg jag mig vara mycket intelligent. Jag löste olika problem, både tekniska och sociologiska, och om jag ställdes inför konsekvenser lyckades jag ofta slingra mig ur dem genom att prata mig ur situationen. Jag var både boksmart och gatusmart.

Sedan slutade jag med dessa saker och upplevde mig själv som mer mogen och empatisk. Jag började bry mig mer om min omgivning och blev rättvis, ödmjuk och positiv. Jag kunde bli vän med alla och välkomnade ofta nya personer i gruppen för att ingen skulle känna sig ovälkommen. Det är trots allt svårt att vara ny i en grupp.

Enligt mig själv och de i min omgivning beskrivs jag som väldigt snäll.

Men idag känner jag mig utnyttjad. Jag är naiv och har svårt att ljuga. Jag talar alltid sanning, även om det skulle innebära konsekvenser för mig själv. Jag uppfattar mig själv som mindre intelligent nu. Jag är verkligen inte längre så boksmart som jag var förr.

Jag vet inte varför jag plötsligt känner mig så konstig (jag tycker att jag är konstig).

Jag har aldrig använt droger, och på de fester jag har varit på har jag inte druckit alkohol.

Det sägs att en person som är blind, kan höra bättre, eftersom syn funktionen är borta, så kan hjärnan fokusera mer på dem andra sinnena.

Kan det finnas någon motsvarighet, när det kommer till det psykiska. Liksom, när jag var känslokall, så behövde hjärnan inte tänka så mycket på att analysera, känna känslor och läsa av. Därför kunde jag bara sätta mer fokus på mig själv, mitt egna skinn = Bli mer intelligentare.

Högstadiet klarade jag av väldigt bra, men under gymnasietiden blev jag mer obrydd. På grund av min nonchalant, så fick jag förstås människor som blev frustrerade på mig. Jag hade oftast bättre tänk över problemlösningar än lärarna och löste oftast snabbt olika uppgifter. Men det var här som min familjs våld eskalerade. Jag kommer nämligen ifrån en trasig familj. Detta påverkade mitt mående och jag hoppade av gymnasiet och några år senare, införskaffade jag hjälp via socialen för att komma bort från familjen. Jag hoppade av 2013, men lyckades inte få hjälp förs 2018.

Det var 2018, som jag hade hunnit bli mer mognare. Och 2021, så bestämde jag mig för att plugga upp betyg.

Jag fick gymnasiebehörighet, men tyvärr så hade jag hoppats på bättre betyg i matten. Jag upplever mig själv som mer ointelligentare och en person som är dålig på att lyssna vad folk egentligen säger. Jag känner att jag varken har god socialkompetens eller har en normal intelligensnivå.

Hur kan min EQ och IQ förändras, efter min mer mognare personlighet?

Hej,

Jag tror du kanske behöver gå till psykolog.

Tänk på här att psykologen kan inte lösa dina problem.

Psykologen är endast där för att du ska kunna bolla idéer med honom.

När du pratar med psykologen kommer du själv till insikter som du själv kan prova i ditt liv.

Skräddarsydda insikter just för dig.
Eftersom du kommit på dem själv. Hos psykologen.

Jag tror du kanske behöver läsa en bok om EQ.

Tänk dig att du är oerhört intelligent men helt känslokall och fruktansvärt elak.

Eller tänk dig att du är oerhört snäll men ointelligent som du säger (jag tror inte människor är ointelligenta, snarare hur vi formas)

Vilket är bäst?

Jag tror också du behöver lära dig säga nej.

Säg nej en gång per dag.

Helt lugnt och sakligt. Utan att bli arg.

Du kommer upptäcka att det känns skönt att säga nej.

Att nu är det du som har makten över ditt liv.

Öva gärna tillsammans med psykologen.

Lycka till

Hej!
Jag försöker ta reda på hur jag kan ha blivit mer ointelligentare, om jag vald ett liv där jag är mer sympatiskt, empatiskt och mer mognare helt enkelt.

Psykologer skulle väl bara ha som sin uppgift att försöka lyfta upp mig och/eller förstärka min självkänsla, men problemet är att jag har inte ''dålig självkänsla'' eftersom det jag känner och är medveten över mig själv, är sant. Jag har blivit en udda person, en konstig person och ointelligent person.

Skulle vilja påstå att du inbillar dig saker. Din inre kritiker har bedömt hurdan person du är och du har identifierat dig med det och satt igång ett negativt självtänk.
Skulle tro att din inre kommentator ställer till det för dig, samt att du har speciella idéer om hurdan man ska "vara" som människa.

Ja men du kan prova att gå till psykolog i alla fall.

Som sagt psykologen kommer inte kunna lösa dina problem.

Men när du pratar med med psykologen kommer du själv på idéer som du kan prova i ditt liv.

T.ex. om du känner dig ointelligent. Så kan psykologen fråga dig något i stil med. Men gör det något om du är intelligent då. Om du känner dig fullständigt lycklig?

Eller är det viktigare för dig att vara intelligent och fullständigt olycklig?

Sådan input kan du få från psykologen.

Det krävs nog att man går några gånger.

Jag tror psykologen kommer fokusera på praktiska saker som kan få ditt liv att bli bättre.
Och till slut kanske du mår så bra i ditt liv så du inte behöver fundera på om du är intelligent eller inte.

För livet är fantastiskt ändå.

Men prova, eller inte, upp till dig