https://www.svd.se/a/4ovBR9/anders-33-har-inte-haft-sex-sedan-gymnasiet?utm_source=ab-box&utm_medium=iframe&utm_campaign=2023-06-05
Känner igen mig ganska mycket i denna artikel. Känner inte att jag har svårt för ytliga kontakter eller socialt samspel när jag träffar en ny person men efter en konversation så börjar det låsa sig och jag känner att jag tränger in i personens liv om jag tar något initiativ. Som ett resultat blir man uppskattad på jobb, inom grupparbeten på universitet och andra sammankomster men man bildar aldrig några relationer. Det gör livet outhärdligt ju längre man kommer upp i åldern. Jag är ganska mycket yngre än Anders och är rätt imponerad att han fortfarande står på benen. Vad beror detta flyktbeteende på?
Citat:
Anders är 33 år och har inte haft sex sedan gymnasiet. Ångesten och den dåliga självkänslan ställer sig ständigt i vägen för att ta kontakt med tjejer. ”Jag vill inte vara till besvär”, säger han.
Anders, har lätt för ytliga kontakter. Han kommer väl överens med människor på jobbet och i sociala sammanhang. Men när en relation börjar bli djupare och närmare är det som om något låser sig. Det har hänt flera gånger att han pratat länge med en tjej på en fest och blivit avbrutna. Sedan har det känts oöverstigligt att gå fram och ta upp tråden igen.
– Jag kan ha bra kemi med nya personer, men jag tar aldrig steget vidare. Jag är helt fast i tanken att jag kanske stör henne.
Han tycker också det känns svårt att få ett samtal att övergå i fysisk närhet.
– Det finns en förväntan på att mannen ska ta initiativet, men det stämmer inte alls in på mig. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt.
Anders, har lätt för ytliga kontakter. Han kommer väl överens med människor på jobbet och i sociala sammanhang. Men när en relation börjar bli djupare och närmare är det som om något låser sig. Det har hänt flera gånger att han pratat länge med en tjej på en fest och blivit avbrutna. Sedan har det känts oöverstigligt att gå fram och ta upp tråden igen.
– Jag kan ha bra kemi med nya personer, men jag tar aldrig steget vidare. Jag är helt fast i tanken att jag kanske stör henne.
Han tycker också det känns svårt att få ett samtal att övergå i fysisk närhet.
– Det finns en förväntan på att mannen ska ta initiativet, men det stämmer inte alls in på mig. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt.
Känner igen mig ganska mycket i denna artikel. Känner inte att jag har svårt för ytliga kontakter eller socialt samspel när jag träffar en ny person men efter en konversation så börjar det låsa sig och jag känner att jag tränger in i personens liv om jag tar något initiativ. Som ett resultat blir man uppskattad på jobb, inom grupparbeten på universitet och andra sammankomster men man bildar aldrig några relationer. Det gör livet outhärdligt ju längre man kommer upp i åldern. Jag är ganska mycket yngre än Anders och är rätt imponerad att han fortfarande står på benen. Vad beror detta flyktbeteende på?