Allt under 20 grader är ganska deprimerande, men jag tycker att temperaturer under 25 är ganska kallt - speciellt om det blåser. Jag trivs väldigt bra i runt 30 grader.
Det är fan synd att vi bara har sommar i tre månader om året (om vi har tur).
I går var det runt 25 grader på eftermiddagen. Jag tycker att det är jätteskönt. Bara jag har möjlighet att dricka ordentligt med vatten och har rätt kläder på mig trivs jag nog upp till 30 grader. Är det varmare än så blir jag trött och slö. På sommaren har jag oftast korta byxor men långa ärmar. Luftiga plagg som ger skugga men låter kroppen andas.
I sovrummet har jag gärna runt 20 grader, men några grader till går an. Även här får man anpassa kläder och sängkläder efter säsong.
Det som sliter mest på min psykiska hälsa i värmen är att andra ska klaga så förbannat.
25+ så blir jag lamslagen och ligger som en sjöstjärna i sängen med fläkten på, om jag har vart ute och precis kommer hem så brukar jag sitta och hångla med fläkten i en halvtimme innan jag känner mig på banan igen.
Däremot har jag ingen problem med kyla.
Jag tycker det är kallt när det är ca -20 grader. -10 till -15 är perfekt.
Det finns något som kallas för Årstidsbunden depression (säsongsdepression) - Den spelar mycket på att man blir deppremerad på hösten för att det blir mörkt och kallt.
För mig är det tvärt om, bästa tiden på året är Augusti->Januari
Det är så skönt med mörkret, bilarna blir så tysta när det är snö på marken.
Under sommaren kommer "börnar" folk med mobilderna, bombar musik och fåglarna skriker halsen av sig.
Ok, kanske spårade ut lite från topic, men temperaturerna är väl baserade på årstider.
Osäker. Men om jag dammsuger i mjukisbyxor i bomull kan jag bli rent utav förbannad pga värmen som uppstår. Har slängt mjukisbyxorna och skaffat robotdammsugare nu.
Men man mår ju bäst nör det är 23 grader, sol och lite fläktande vindar.
Temperaturen spelar dock inte så stor roll som vind och väta.
Jag kan bli irriterad när inga kläder är bra pga att vädret som aldrig kan bestämma sig. Vid stabilt väder mår jag bäst.
Vid bara 15 minus får jag tankar på vad meningen med livet är. Blir det kallare så undrar jag om morsan var psykopat som såg till att jag föddes i det här landet. Det går inte en vinter utan att jag längtar bort till ett land som har ett vinterklimat som påminner om våran höst.
Usch, nu fick det mig att tänka på att det inte är långt kvar till helvetet börjar igen.
Plötsligt kände jag att det blev annan värme inne och tittade på utetermometern och såg att den börjar klättra upp mot 24 grader. Tidigare blåste det lite men nu står det nästan helt still.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!