Citat:
Ursprungligen postat av
Nytorgsprinsessa
Jag tvivlar starkt på att Asllani och alla de andra spelarna som varit med ett tag kände sig mätta med att ta sig till en semifinal. Klart som tusan deras målbild är att äntligen ta guldet. Det är nog det enda som gäller för den generationen. Möjligen gör det också att det låser sig för en del.
Vad spelarna känner individuellt kan vi så klart inte veta, mer än vad de visar i intervjuer osv. Men det känns som att det saknas en riktig glöd, vilja, att man inte brinner för att verkligen vinna; naturligtvis är man besvikna efter en förlust, men var är de riktigt starka känslorna? Var är ilskan över att förlora på det här sättet? Var är kravställningen på att man ska kunna bättre än så här?
Intrycket är ungefär att man mer eller mindre tycker man gjort vad man kunnat och är nöjd med det, fäller några tårar och sen är det inget mer med det.
Citat:
Självklart blir man besviken att de inte fixade en finalplats men man ska också ha i åtanke att lagen inte alls förväntades nå dit den här gången. Men visst, jag tror också att laget hade sin bästa chans på länge att knipa guldet den här gången. Fällde ett antal tårar.
Att inte kunna kapitalisera på det läge man hade efter att ha slagit ut USA är ett misslyckande. Oaktat vilka odds spelbolagen satte innan turneringen.
Citat:
Att vinna sin sista match och ta bronset är sen alltid något som gör att förlusten i en semi känns mindre tungt både för laget och fram för allt för de som följer laget. Hur hade vi sett tillbaka på fotbollssommaren 94 om Sverige förlorat mot Bulgarien ( där Stoichkov bara brydde sig om skytteligan och sket i resultatet)?
Lite skevt att jämföra damlandslaget 2023 med herrlandslaget 1994. Herrlandslaget hade en pik i ranking i början på 90-talet när FIFA:s världsranking introducerades, men att de förväntades vara med och slåss om medaljerna i VM var långt ifrån självklart. Historiskt har man heller inte en hög med mästerskapsmedaljer och massa semifinal/finalförluster att luta sig emot.
Så naturligtvis är bronset -94 något man ska fira, den semifinalplaceringen hade räknats som en framgång oavsett matchens utfall.
Men damlandslaget idag har redan en hög med silver- och bronsmedaljer, är rankade trea i världen och ytterligare ett brons smäller självklart inte lika högt som det gjorde för herrarna för 30 år sen.