Vad är det roligaste ni hittat när ni släktforskat?

Jag har ett par förfäder som var borgmästare i Stockholm på 1400-talet. Husen finns kvar än idag, är väl det som är mest spännande.

Att jag har ganska mycket samiskt påbrå. Vilket varit dolt och utseendemässigt syns det inte.
Jag vill dock varna för t ex det som läggs ut på div sajter. T ex Geni. Många lägger in adliga anor från både Sverige o andra länder som inte stämmer. Sen har jag släktband med 3 av Norrlands större kända ätter Bure,Grubb och Kråka. (Skellefteå,Umeå,Luleå).
Framförallt Bureätten är väldigt många i Västerbotten o södra Lappland släkt med.

Intressant. Hur många är flera?

Min släkt är inte ens svensk. Tydligen är jag invandrare. 🤮

Roligaste är väl antingen:

1) upptäckt släktskap på min farfars sida med Kristian den I:a eller IV (glömt bort vem) av Danmark, där ungen dock var utomäktenskaplig, d.v.s. illegitim bastard, varav jag tyvärr inte kan göra anspråk på den danska kronan () eller;

2) Upptäckt släktskap med en italiensk biskop från typ slutet av 1500-talet på min farmors sida , där det roliga såklart ligger i att en katolsk präst skaffat barn. Läser man dock historiska skrifter om dessa italienska biskopar verkar det mer regel än undantag att ha massa barn med älskarinnor – mea culpa, mea culpa.

Är förresten släkt med Björn Hansson Bagge som har enligt sammanhang rätt höga anor men lite höga önskeanor som knappast stämmer.

https://www.geni.com/people/Bj%C3%B6rn-Bagge/6000000003626085044

Ja man måste släktforska själv för att vara mer säker. Dvs kontrollera eftersom folk generellt alltid vill vara finare än vad de är.

Dock är mycket i de norra delarna av landet nog väldigt pålitliga uppgifter och fram till däromkring 1600-talet. Kollar man så syns det att det finns väldigt många hopp här och där sen. Adelssläkterna och monarkers kopplingar är dock också sådant som det finns mer nedskrivet kring. Som regel står det när det är osäkrare uppgifter om det verkligen är kungliga arbeten som utförs. Men när det gäller de bitarna av landet så är det även troligt att de mindre fina adelssläkterna och kopplingar till regenter fått uppdrag och mark etc. Att det sedan vävs in samer är nog lika mycket det beroende av just den faktiska "kulturen" av arbeten/uppdrag som går åt bägge håll så att säga. Om du förstår vad jag menar?

Förtydligar. Då de som inte var nybyggare och ägde gårdar utan hade vissa arbetsuppgifter från kungen, kanske arbetade inom kyrkan och även skötte renar för att gå runt ekonomiskt. Det är ganska uppenbart att det i många fall mycket väl kan ha funnits kopplingar till adeln då även adeln kunde vara fattig eller bönder med gårdar liksom skatteintäkter också skulle ses över.

Men du har helt rätt i att man ska släktforska själv och kontrollera saker och inte tolka allt för sanning.

Sagorna upplever jag som de roligaste bitarna som dyker upp när folk ska koppla i mer eller mindre omöjligt långa led. De vill jag lära mig mer kring.

Nåt jag tycker är kul är att Alex Schulman är släkt med en person som ska ha förått Gustav Vasa i Dalarna. Låter rimligt.

I efterhand så förstår jag att det lät som att det kanske skulle vara ett större antal men så är nog inte fallet.
Jag tror att det ska vara minst en till i alla fall. Jag tror att det var Sigvardus Granberg som omnämns i samma artikel, men jag är inte helt hundra.
Osäker på om det skulle finnas fler mördarpräster än så i släkten.

"Kyrkoherden Sigvardus Granberg, 1719-1761, hade icke mindre än tre dråp på sitt samvete, när han under en ämbetsresa drunknade i Storavan.
En lapp mer eller mindre hade ingen betydelse, och ett sådant lif kunde godt tagas här uppe utan någon egentlig fruktan för efterräkning.
Ja, dråparen behöfde inte ens, i synnerhet om han var en mer framstående man, betala de under hednatiden vanliga trälsböterna,
i regel 12 ören i silfer per lif."

Jag har för mig att anledningen till att han drunknade var för att han försökte mörda den andra personen i båten.
Ska fråga farsan nästa gång jag träffar honom.

Är släkt med ganska många gamla prästsläkter som funnits genom århundradena, överallt i Sverige.
Och det var inte alltför ovanligt att de norrländska prästerna dödade samiska hedningar.

Med det sagt så vill jag inte heller att det ska framstå som något slags folkmord på samer.
Nästan alla samer konverterade mer eller mindre frivilligt till kristendomen.
Många av de samiska hedningarna som mördades, mördades av sina egna, dvs andra samer som blivit "frälsta".


Han ser ju ut som en orm. Onekligen komiskt.


Då måste jag få skryta med att jag kan följa min till 600-talet. Pippin av Heristal är min äldsta förfader i rakt nedstigande led.

Egentligen inte så märkvärdigt heller. Alla som är släkt med Gustav Vasa i rakt nedstigande led har honom som förfader.
Och det är ganska många, ca. 100,000 svenskar.

Vadå "givetvis"?
Ingreppet kallas embryotomi och var extremt vanligt förr i tiden. Eftersom det oftast räddade livet på modern.

"Oturligt nog dog både mor och barn", inte "givetvis".


I alla barnmorskors standardutrustning ingick t.ex en decapitationssax, som är precis vad det låter som.
En sax som är optimerad för att klippa av huvudet på barnet i trånga utrymmen.

Räddade väldigt många kvinnors liv.

Kul och kul, men det fick ju vara tragiskt med...
Farmor, född tidigt 1900-tal blev bortlämnad till 3 systrar som bodde i en stuga med jordgholv. Mamman försvann och hennes pappa vet vi inget om.
En bror till mig gjorde en DNA-koll och blev sedan kontaktad av en tremänning som hittat oss. Han bodde i Alaska, hans farmors mor hade flyttat dit från Sverige, hon hade hamnat i en liten guldgrävarhåla där hon jobbat som prostituerad i tio år innan hon sadlat om.

Hittade en direkt anfader som brukat exakt samma mark som jag brukar idag, mellan åren 1820-1842.

Hedrar dessa marker med att spela Thules sommarskiva "Nu grönskar det" varje vår, ut över ängarna