Jag tycker mig sett genom livet att människor som har en aggressiv inställning till livet klarar stress bättre. De vaknar på morgonen med en sur min och förakt för sjusovarna. Medan människor som är mer glada, de orkar inte så mycket när stressen slår till. De sjukskriver sig för depression. Och ligger hemma i sängen.
Den här typen av individer med en ständigt sur min verkar kunna jobba dygnets alla vakna timmar, ständigt redo att hugga i.
När de dött berättas det hjältehistorier om dem.
-Min morfar, det var en riktig karl det. Han var grovarbetare och slet hela livet och han var inte sjuk en enda dag! (i sitt bittra tragiska liv) .
Är det så? Ju surare min, ju bittrare, ju mer tragisk, desto mer stress klarar en människa?