Citat:
Ursprungligen postat av
Prempion
I Sverige finns bred politisk enighet om att så många som möjligt skall gå på högskolan. Många praktiskt lagda ungdomar gör detta, men fixar sen inte i längden att arbeta på kontor, utan blir utbrända. Det går att skapa enkla akademikerjobb som pärmbärare på kommunen, men de tillför inte samhället något värde.
Situationen var dock värre på 90-talet när gymnasieskolan blev högskoleförberedande. Massor av unga från icke studievana hem hade ställt in sig på att bli "riktiga knegare" som sina föräldrar. De klarade inte av gymnasiet så slutresultatet blev inte sällan förtidspension. Elevkullarna några år senare fick det dock lättare då lärarna sänkt kraven så att alla(h) ska med.
Största gruppen av sjukskrivna är vårdanställda och 1/3 av dessa är pga psykisk ohälsa.
Skulle säga att det allmänt är ett tecken på att våran välfärd har blivit sämre. Jobbar själv inom vården och för några år sen så ramlade jag bara ihop och sedan vaknade upp på akuten med ekg inkopplat. Minns inget utan fått återberättat.
Men man kom tillbaka. Dock så märker man stor skillnad på hur arbetet var för 15 år sedan. Kan tänka mig att det är liknande inom andra offentliga arbeten.
Men med det sagt och som farsa som har ett låglöneyrke så har jag inte märkt så stor skillnad förutom att matkassen har blivit lite dyrare.
Dock så sitter inte jag på en massa krediter och blancolån som äter upp min ekonomi.