"Förskolan främjar gamla könsroller bland barnen"

Problemet med socialdemokratins sverige är ju den totala likriktningen. Fick de som vi ville så skulle alla stöpas i samma socialistiska form.

Nej tack!

Mer privatstyrda förskolor så alla föräldrar kan välja hur de vill att deras barn ska ha det när de jobbar. Och nu när jag ändå är igång så kan jag inte förstå varför föräldrarna inte kan få den pengen en dagisplats kostar om de skulle vilja vara hemma själva med sitt barn eller hyra en barnflicka/pojke (för att vara PK.

OM föräldrarna klarar av att uppfylla samma krav som ställs på dagmammor/förskolor. Jag är dock mer än en smula kluven över idén att en förälder skall få -betalt- för att vara hemma med sina egna barn. Agerar den dagmamma/dagpappa och har flera ungar hemma utöver sina egna ser jag inga problem, men om det blir en betald extra pappaledighet/mammaledighet så blir det en smula snett.

Jag är av den gamla skolan som faktiskt anser att en förälder ska få välja hur barnen uppfostras och att de vet bäst. Undantaget är givetvis föräldrar som skadar sina barn eller så men då har vi en socialtjänst som får kliva in.


Om det kostar samhället X kronor att förvara ett barn på dagis per månad. Varför ska då inte den pengen kunna användas av föräldrarna på det sättet som passar just den familjen? Den familjen har ju också bidragit genom sina skatter till pengen som finns.

Helt enkelt för att det finns för många idioter som aldrig skulle fått bli föräldrar. Att få några tusen extra i månaden för att låta ungen sitta och glo på TV i fem år skulle vara allt för lockande för många. Och nä, alla är inte så, och ja, socialtjänsten ska ta hand om sånt, men jag är av åsikten att barn inte ska drabbas mer än nödvändigt av idioter till föräldrar.

Får ett intryck att ni som vet precis hur förskolan ser ut och hur dålig den är, och vill ha "valfrihet" för era barn, ni har inga barn än? Min egen erfarenhet: jag hade väldigt höga tankar om mig själv som förälder, och hur eländigt sumpigt yrke det var att vara förskollärare, innan jag fick barn. ( )

Numera har jag enormt hög respekt för den samlade erfarenhet som under 30-40 år byggts upp i den offentliga barnomsorgen. De har hjälpt mig att bli en bättre förälder, jag har lärt väldigt mycket av dem. Och: jag tycker det är ett hälsotecken att de har en intern utvärdering och kritik av sin verksamhet.

De flesta andra föräldrar jag känner tycker likadant. Bland dem finns många som av princip inte kan tycka att offentliga lösningar är bra, och de har kommit runt problemet genom att komma fram till att just deras egen dagisavdelning funkar strålande och personalen är underbar, men det är ju ett undantag. ( jag menar, de måste ju legitimera att de trots allt väljer ett offentligt alternativ).

Beträffande "privata" alternativ (jag använder citationstecken eftersom de är lika offentligfinansierade som den offentliga) så verkar det alt överskuggande vara att man ängsligt peppar sig själv med hur fantastiskt bra det är. Det är ingen bra förutsättning för en bra verksamhet, att utgå från att man är bättre och rabbla det.

Kickan2

Nej jag har inga egna barn ännu. Men jag tycker att dagis är väldigt bra och speciellt att barn är tillsammans i grupper tror jag är väldigt bra för utvecklingen. De som jobbar där har säkert ovärderlig kompetens.

Jag tycker bara att om man vill vara hemma lite längre med sitt barn och kanske inte har obegränsade ekonomiska resurser så borde de pengarna som annars hade gått till offentlig omsorg kunna användas. Eller om man själv föredrar andra alternativ. Men men det är nog inte det denna tråd egentligen handlar om.

Om man sett sina barn bli olika behandlade på grund av att de är tjej respektive kille på förskolan så önskar man något slags perspektiv hos förskollärarna...

Frågan är då tycker jag. Ska man gå in för genuspedagogik eller räcker det med en mer individualistisk syn på barnen? I den senare skulle även t ex bemötande beroende på ursprung och kultur, olika intressen/kunskaper hos barnen kunna infogas.

Av samma skäl som du inte får X antal kronor av samhället för att du låter bli att gå till vårdcentralen/läkare när du åsamkat dig skador som en läkare/sköterska borde ta en titt på.
Jag är för att införa sk barnpeng som följer med barnen till dit de skrivs in (förskola, dagmammor, lekis, daghem etc). Dock vill jag inte se att enskilda föräldrar får (utöver barnmbidragen) en extra slant i handen om de själva stannar hemma med sina barn. En orsak till att inte tillåta ett sådant system, är att det kommer att drabba de fattiga värst. De som inte har råd att låta bli att stanna hemma med barnet. Behovet av pengarna är större än möjligheten att stå standby för timvikariat eller deltidsjobb.
Att ha ungen/ungarna hemma blir helt enkelt ett sätt att få mer stålar i den egna kassan, vilket kan vara dubbelt förödande för barn problemfamiljer.

Om däremot två familjer slår sig samman, så sållas de värsta fallen bort. Om någon annan är redo att anförtro sina barn till en annan person, kan det inte vara så illa. Plötsligt blir det där med att stanna hemma och passa sina egna ungar mot betalning förvandlat till dagmamma/pappa-verksamhet. Och självfallet skall de egna barnen få ingå i en sådan verksamhet. Men inte utgöra hela verksamheten.



Men för att glida tillbaka till genuspedagogiken. Allt för många ryggar undan bara de hör ordet. Med största sannolikhet för att de sett riksdårarna från F! och liknande sammanslutningar som predikat sina läror. Precis som feminism inte är samma sak som det Gudrun Schyman kräker ur sig så ofta hon får chansen, så behöver genuspedgogik inte per automatik betyda Farbror Barbro-liknande varelser med rosa skygglappar och med kvinnor kan-kurser i bagaget (liksom det mycket väl kan finnas ett flertal sådana personer i deras skaror - dårar finns inom alla yrkesgrupper).

Bevisligen så finns det skolor som har personal som gör stor skillnad i behandlingen och uppfostringen av pojkar och flickor. Då de bevisligen inte tar till sig argument utifrån, så är idén att ta in eller utbilda redan befintlig personal i genuspedagogi god. Om en lärare inte kan förklara varför denne särbehandlar vissa elever (på ett positivt eller negativt vis) så kanske denne behöver sig en ordentlig tankeställare om sin egen lämplighet som lärare?