"Förskolan främjar gamla könsroller bland barnen"

Visst är det det. Men vad är problemet med artikeln som du länkar till? Kontentan av texten är att man skall förenkla för skolan, som redan idag är överöst med riktlinjer, målsättnningar och policys som lagts på dem "ovanifrån". Både lokalt (kommun) och nationellt (regering/riksdag).

Enligt texten skall man skära ned på pekpinnarna som går in och styr hur rektor och personal skall bedriva sitt arbete, och istället lägga in några enklare mer övergripande rättesnören som samtliga skolor bör följa, istället för som i dag vara ovetande om hälften av påbuden, och skita i resten (utom de påbud som rektor/klassföreståndare personligen är för, och genomdriver med en dåres nit).

Även om texten är skriven utan konkreta exempel hämtade från vardagen, så säger det här stycket desto mer:

"Under de tre åren jag har varit ordförande i delegationen är den vanligaste frågan: "Men ska verkligen dagis indoktrinera pojkar till att bli flickor och flickor till att bli pojkar?" Mitt svar på den frågan är nej. Hela poängen är tvärtom att förskolan ska sluta uppfostra små barn till pojkar och flickor enligt väldigt traditionella könsroller.

Visst finns det biologiska skillnader mellan könen, även om debatten går hög om hur stora och betydelsefulla de är. Som jag ser det spelar detta ingen roll hur betydelsefulla biologiska och sociala orsaker är, varje flicka och varje pojke är ändå unika varelser med egna möjligheter och färdigheter. Det ingår i förskolans uppdrag att ge varje flicka och varje pojke full möjlighet att utveckla hela sin personlighet, alla sina färdigheter utan att begränsas av snäva könsroller."

För en gångs skull så är det inte fråga om förbud och veton, utan man har träffat helt rätt! Varje elev är en enskild individ med sina egna önskemål och sin egen potential. Istället för att (som idag) försöka beskära och forma barnen till att bli som Gunnhild, 56-årig lärarinna, anser att flickor och pojkar skall vara, så tänker man en smula liberalt: Låt barnen vara barn, och uppmuntra dem att strunta i om det är en "tjejgrej" eller "grabbgrej" som de tycker är kul. Killarna som gillar att göra sådant som kan klassas som "tjejigt" slipper bli trackade och bli kallad bög, och tjejerna som vill vara med (och lära sig sådant som grabbar får med sig av bara farten när de umgås i lag eller grabbgäng) blir inte utfrysta elelr trackade för att de inte är så "kvinnliga" som de förväntas vara (redan innan puberteten).

Förslaget är alltså att MINSKA indoktrinering i förskolan, och istället ÖKA barnens möjligheter att få syssla med det de vill, istället för att stöpas så som deras lärare vill att de skall bete sig.

Kan bara instämma med Snövit och Vädur. Det här verkar handla om att låta folk vara som de vill, att inte indoktrinera dem. Självfallet finns det biologiska skillnader mellan mäns och kvinnors beteende – eller rättare mellan människor med olika hormonbalans. Bara att ta en kur med det manliga könshormonet testosteron och känna efter om man blir mer aggressiv

Nja, jag orkar inte åka och kolla barnkläder, berätta istället hur det ser ut?

Antar att det är precis där som för mig när jag ville ha en ny goretex-jacka? Då jag har en penis är det bestämt att jag endast gillar färgerna svart, marin samt mossgrönt. Fan så trist... Det blev ingen ny jacka kan jag tillägga...

Jag har inga barn själv men jag läste ett inlägg här på flashback där en användare hade problem att hitta en slitstark jacka till en 7årig flicka som tydlien var som en jordfräs. Kommer inte ihåg vem som skrev det men som sagt så var det svårt att hitta något bra bland alla rosa toppar på flickavdelningen.

Jag håller med Snövit och Vädur, lärarna och pedagogerna i skolan behöver få lära sig att det är okej att en tjej inte alltid gillar att leka med dockor och killar inte alltid vill leka med bilar eller spela fotboll. Jag var själv en av dessa pojkflickor som lekte med killarna och spelade fotboll osv. Lärarna försökte hela tiden tvinga mig att vara någon jag inte var och vad värre var de tryckte ned mig och sa att tjejer inte kunde räkna, detta upprepades varje matematiklektion. Detta trots att jag kunde gånger och delat innan jag började i första klass. Detta blev bara värre och värre för varje år i högstadiet kunde jag verkligen inte koncentrera mig på matematiken och idag mår jag illa bara jag ser en ekvation. Jag hoppas att någonting görs åt detta, jag tror att många killar skulle ha mått bra av att få gråta lite i skolan. Jag jobbade på dagis ett tag och där fick inte killarna leka med dockor och tjejer fick inte springa runt och busa, jag slutade efter jag pratat med rektorn och bett henne reda ut det hela.

Jag tycker det är viktigt att barnen behandlas utifrån sin person och inte utifrån sitt kön. Tyvärr finns det mycket fördomar om hur flickor och pojkar är hos personalen på förskolorna och i skolan. Genuspedagogerna tittar både på flickor och pojkar och jag förstår inte vad det är som skrämmer en del här så mycket med genuspedagogiken?? Jag skulle vara tacksam för en sådan pedagog på mina barns förskola. Lustigt nog så lekte inte min tjej med dockor och min pojke inte med bilar. Men så fort de varit några månader på förskolan så var de som förbytta. Och när man hör vissa ur personalen prata om barnen så blir jag oroad. Deras bild är många gånger att tjejer är tysta och snälla, medans pojkar är bråkiga och inte går att säga till.

...det torde betyda att förskolan börjar återanpassa sig till verkligheten efter 70-talets flumvåg. Könsroller är i sig något naturligt, men man behöver ju inte onödigtvis förstärka dem. Har nog uppfattningen att detta inte är förskolan problem.

Iden låter ju bra på pappret, "riv ner könsrollerna, lär dom hävda sig som individ" m.m. Men tanken skrämmer mig lite gran faktiskt. Jag gillar inte iden att en pedagog, som i grund och botten är en människa med sina egna uppfattningar och ideer, skall "lära" (läs "styra") barn in på en väg som dom tycker är rätt.
Barn är barn och skall barn förbli. Könsroller och genus pedagoger är något jag tvivlar på att dom flesta 6-åringar förstår, och därför tycker jag inte att dom skall utsättas för detta förän senare i livet, då dom kan första, analysera och dra sin egen slutsats, baserad på deras nuvarande logiska förmåga och inte på vad någon genus-nissa/a sa till dom på förskolan.

Så som jag förstod artikeln skulle genuspedagogerna rikta sig mot personalen och inte barnen. Ingen ska tala om för barnen hur dom ska vara. Det handlar snarare om att synliggöra och rensa bort de hinder som hämmar en naturlig
och individuell utveckling. För små barn torde dock föräldrarna och då i synnerhet mamman ha störst inflytande varför det här med genuspedagogik i förskolan endast har betydelse på marginalen.

Just på högstadiet blir könsrollerna som odlats fram från förskoleålder väldigt synliga. Jag minns själv hur suspekt det var med killar som valde bort metallslöjd eller teknik mot ämnet bild. Och hur snabbt de killar som valt pensel före svarv försvarade sitt val med ett:
"Jamen... ... ... det är ju här alla bruuudarna är! Hö hö, jag valde det här BARA för att spana på bruuudarna!". De killar som valde "fel" C-språk blev även de sedda på med kritiska ögon. Franska? Han måste vare bög. Tyska? Jajjamen, riktigt manligt - godkänt val.

Det här beteendet och synen på vad som är rätt och fel beroende på vilket kön du har poppar inte bara upp hux flux. Det är en lång process av inlärning och prägling bakom sådant. Jämförbart med hur norrlänningar ända upp i vuxen ålder kan tycka att det är coolt med epatraktor, och hur en samfälld stockholmarelit fnyser och rynkar på näsan bara vid tanken på liknande raggarsluskbeteende.
Trots att de har samma kön, och samma ålder. Lokal prägling istället för könslig.


Själv var jag helt såld på gamla westernfilmer som barn. Bäst var filmerna där kavalleriet kom ridandes i samlad trupp och räddade karavanerna och nybyggarna från de vilda indianerna. Liksom jag var väldigt intresserad av riddare till häst. Det var ganska naturligt att jag också ville pröva på att sitta på en hästrygg. Två års trakasserier (både från killar och tjejer) senare gav jag upp och lät intresset för hästrytt bli en väl dold hemlighet. Frågan är om bonden vars hästar jag i hemlighet fick låna lärde sig mina tyska glosor bättre än mig när jag rabblade dem från hästryggen ute i skogen. Eller om jag hade äknats som "manligare" om jag hävdat att jag inte alls tyckte att det var vansinnigt kul att gallopera i full fart på smala vindlande skogsstigar, utan enbart höll till vid stall för att jag ville spana på hästtjejerna.

Tänk all potential och alla förmågor som går till spillo bara för utövaren är rädd för hur omgivningen skall betrakta honom/henne. Tänk om Picasso eller DaVinci inte hade vågat hålla i en pensel för att de oroade sig för att bli kallad fikus av den där store biffige grabben (som bara umgås med andra grabbar? )

Hmmm, kan du ju ha rätt i. Då var det ju inte riktigt så farligt, även om jag fortfarande inte håller med om det. Kan ju bero på att jag inte riktigt gillar den här genus-vetenskapen eller vad man skall kalla den. Jag vet inte varför, men jag får inte ur bilden av ett feministiskt förskole-läger ur mitt huvud.

Som har diskuterats, så brukar ju genus-vetenskapen vara ganska vinklad, då man med olika medel kan komma fram till det "resultat" man vill ha. Därför kan jag inte lita på att genus-pedagogerna hjälper personalen att förmedla nedrivning av könsrollerna, utan snarare att förmedla hur dom anser att könsrollerna bör vara.

Tanken är väl att genuspedagogen ska hjälpa personalen att få upp ögonen för hur de behandlar barnen.

För mig är det mer skrämmande med vanlig dagispersonal som kör någon slags kvinna/man-syn från 60-talet.