Citat:
Ursprungligen postat av
farmorsglasogon
Bara några tankar till er som anser att polisen ska gå ut med all information om vad som hänt. Det är fullt möjligt att polisen inte vet vad som hänt.
För att väcka åtal krävs att åklagaren kan förvänta sig en fällande dom. När åklagaren gör detta är det kanske 90 % sannolikhet att det blir en fällande dom. I de övriga 10 % räcker inte bevisningen, kanske för att den misstänkte är oskyldig eller helt enkelt för att personen faktiskt är skyldig men det inte går att bevisa.
För att få någon häktad på den högre misstanken för ett brott krävs att det finns sannolika skäl för brottsmisstanken. Det finns kanske 70-75% chans/risk för att den misstänkte är skyldig. Hypotetiskt finns 25-30 % chans/risk att personen är oskyldig.
För att få någon häktad på den lägre misstanken för ett brott krävs att personen skäligen är misstänkt för brottet. Det finns då sådana omständigheter som gör att det finns en del som talar för att personen kan ha begått brottet, t.e.x en partner till en person som blivit mördad och som inte har ett alibi just vid tidpunkten för mordet. Kanske var denna ensam hemma och tittade på teve. Kanske finns det ca. 50 % chans/risk för att denne har begått dådet och 50 % chans/risk att denne är helt oskyldig.
För att bli misstänkt för ett brott krävs det att det finns anledning att anta att personen begått brottet. Anledning anta är inte mycket. Kanske finns det 25 % chans/risk att denne begått brottet. Chansen/risken att denne inte begått brottet alternativt att det inte går att bevisa det skulle då vara omkring 75 %.
Jag minns inte riktigt vilka procentsatser man brukar prata om så ta ovan med en nypa salt. Det jag vill ha sagt är att om det faktiskt är så att man inte vet vad som hänt men det finns vissa saker som pekar i riktning mot att en person skulle kunna ha begått ett brott, med kanske 25 % chans/risk för att så är fallet (och då 75 % möjlighet att personen är oskyldig), är det då rimligt att polisen går ut med sådana uppgifter att många personer i Svedala förstår vem den misstänkte är (t.ex ålder, bäste vän med målsäganden etc)? Denne är kanske helt oskyldig. Kanske med 75 % sannolikhet. Vilket stigma för personen om den faktiskt är oskyldig!!!
Att det överhuvudtaget finns anledning anta att någon begått brottet skulle kunna bero på att det fanns fem personer på taket, tre personer satt med ryggen mot målsäganden och den misstänkte och det enda de vet är att målsäganden och den misstänkte befann sig på taket nära takets avslut. Två personer befann sig där och den ena föll. Då kan det finnas anledning att anta att den som inte är målsäganden har något med det hela att göra, dvs. denna blir misstänkt för brottet. Vet vi att den misstänkte gjort så att målsäganden trillat? Nej, det är det som ska utredas. Personen kan ha gjort det men kan också inte ha gjort något. Kanske har målsäganden snubblat, kanske har hon blivit knuffad, men det vet vi inte. Det är det som polisen ska utreda. Om polis/åklagare går ut med anledningen till att en person i detta läget misstänks kan de andra personerna på taket, eller någon person som befann sig i närheten, t.ex på marken nedanför eller på en balkong i närheten låta sig påverkas av dessa uppgifter och minnas fel - medvetet eller omedvetet.
Om den misstänkte är helt oskyldig (det vet inte vi och kanske inte heller polisen) tycker ni då att det är en bra idé att alla får reda på vem personen är och att denne person oskyldigt blir stämplad som mördare eller att vittnen låter sig påverkas i den ena eller den andra riktningen? Självklart vill jag också veta vad som hänt men inte på bekostnad av att en oskyldig blir stämplad som mördare eller att vittnen påverkas så att den misstänkte blir felaktigt fälld eller friad.
Jag ber om ursäkt för eventuells slarvfel i texten. Nu ska jag lägga mig så jag hinner inte korrekturläsa. Önskar alla en fin kväll.
Polisen kan inte äventyra utredningen genom att gå ut med alla detaljer om vad som hänt, men de kan mycker väl gå ut med vad som hånt i stora drag. Hemlighetsmakeri för dess egen skull är precis lika illa som att förstöra bevisläget med för mycker information.
Det finns oavsett inga polisiära skäl att förtiga vem som är målsägande och misstänkt. Integritetsskälen är oftast missriktade och det bästa vore att gå ut med namn, eftersom sekretessens värde är överskattat som något sorts skydd för berörda personer. Det kan lika få effekter som i Kevinfallet där de misstänkta bröderna tveksamt mådde bättre av att allt tystades ned.
Men visst, den exakta identiteten på de inblandade kan den breda allmänheten förmodligen klara sig utan, men återigen är den medvetna desinformationen i att undvika sådant som kön och exakt ålder både motbjudande och i längden förödande för trovärdighet hos polis och myndigheter.
