Citat:
Det är nog de gamla Resident Evil-spelen och Silent Hill 2. Sen hamnade jag i FPS-träsket, efter det blev det rpg och strategi. När jag sedan gick tillbaks till att testa skräck så hade jag inte kvar nerverna. Kanske det beror på att man har blivit bättre på att bygga upp stämningen i de nyare skräckspelen.Jag har dock testat många "nyare" skräckspel för jag kan på nåt sätt inte hålla mig ifrån dom, det är lite som en drog. Men jag klarar knappt av att lira ens halva spelen innan jag slutar. Är tydligen skitkänslig för sånt idag. Klarar ändå av att se skräckfilm, men det är ju inte samma sak tycker jag.
Spelade Penumbra: Overture och Black Plague till hälften ungefär.
Likaså med Amnesia: The Dark Descent och Soma. Ville ha stämningen men pallade inte med den tillslut.
Det var ännu värre med Alien: Isolation. Stämningen var så fruktansvärd att jag slutade spela innan jag ens stötte på någon alien. Gömde mig i skåpen bara av att jag triggade igång mig själv.
Citat:
Tack för svaret! Det är nog de gamla Resident Evil-spelen och Silent Hill 2. Sen hamnade jag i FPS-träsket, efter det blev det rpg och strategi. När jag sedan gick tillbaks till att testa skräck så hade jag inte kvar nerverna. Kanske det beror på att man har blivit bättre på att bygga upp stämningen i de nyare skräckspelen.
Jag har dock testat många "nyare" skräckspel för jag kan på nåt sätt inte hålla mig ifrån dom, det är lite som en drog. Men jag klarar knappt av att lira ens halva spelen innan jag slutar. Är tydligen skitkänslig för sånt idag. Klarar ändå av att se skräckfilm, men det är ju inte samma sak tycker jag.
Spelade Penumbra: Overture och Black Plague till hälften ungefär.
Likaså med Amnesia: The Dark Descent och Soma. Ville ha stämningen men pallade inte med den tillslut.
Det var ännu värre med Alien: Isolation. Stämningen var så fruktansvärd att jag slutade spela innan jag ens stötte på någon alien. Gömde mig i skåpen bara av att jag triggade igång mig själv.
Jag har dock testat många "nyare" skräckspel för jag kan på nåt sätt inte hålla mig ifrån dom, det är lite som en drog. Men jag klarar knappt av att lira ens halva spelen innan jag slutar. Är tydligen skitkänslig för sånt idag. Klarar ändå av att se skräckfilm, men det är ju inte samma sak tycker jag.
Spelade Penumbra: Overture och Black Plague till hälften ungefär.
Likaså med Amnesia: The Dark Descent och Soma. Ville ha stämningen men pallade inte med den tillslut.
Det var ännu värre med Alien: Isolation. Stämningen var så fruktansvärd att jag slutade spela innan jag ens stötte på någon alien. Gömde mig i skåpen bara av att jag triggade igång mig själv.
Din upplevelse i Alien-spelet speglar väl ganska mycket hur Sigourney Weaver agerade i filmen?
Det läskigaste jag har klarat ut är väl Bioshock, haha...
Citat:
Haha ok, Bioshock lirade jag till slutet. Det hade sina moment men jag ser de inte riktigt som ett renodlat skräckspel.Kommer i alla fall köpa The Bunker, för jag vill utmana mig själv och har gett mig fan på att genomlida det till slutet. Jag såg lite av ett gameplay från det, där en snubbe knatade i en massa gångar och plötsligt fick ett monster efter sig. Bara av att se när han lirade fick mig att fundera på om jag verkligen ska köpa det. Men det blir ett köp i alla fall.
Kommer ihåg ett spel till jag slutade lira. F.E.A.R.
Vännerna tipsade mig om det (de visste hur känslig jag var) och de ljög om skräckflickan. Jag trodde det skulle vara lite vanligt FPS-stuk med små skrämmande inslag. Men när den lilla flickan dök upp slutade jag att spela.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera