Gjorde ett EKG på vårdcentralen för 3 dagar sedan efter att ha synkoperat i samband med hård fysiskt ansträngning.
Allmänläkaren kunde konstatera patologiskt lång QT- tid och sa att han skulle skriva en remiss till hjärtmottagningen med en gång, för vidare utredning. Han var själv osäker på vad diagnosen innebär så att han hänvisade alla frågor till den specialist jag skulle få träffa.
Är väl inte sådär jätteorolig över detta då jag antar att jag kommer att medicineras med betablockerare (antar att jag kommer få käka typ metoprolol 50 mg/dygn) eller i värsta fall få en pacemaker.
Vilket i och för sig känns sådär, då jag är en 22 årig tjej som varit till synes frisk och rört mig/tränat mycket hela livet. Har dock alltid trott att yrsel vid ansträngning är normalt, fram tills att jag diskuterade det med mor min som är hjärtsjuksköterska.
Är alldeles för otålig för att vänta med att få svar på mina frågor så ställer några här:
- Är jag tvungen till att undvika hårdare fysisk ansträngning resten av livet nu?
- Har normalt sett ett blodtryck som ligger runt 110/60 men en puls som jag mätt upp till 135 under ett stressigt arbetspass. Vilopulsen kan stegra upp mot 100 vissa dagar. Så jag har generellt rätt så lågt blodtryck men hög puls.
om vi ponerar att jag börjar käka betablockerare, tror ni att jag kommer få besvär av ortostatiskt blodtrycksfall? Hade problem med det som tonåring, men nu när jag äter p- piller & snusar så har jag såklart inte det problemet längre.
- Hur tror ni de kommer att prioritera min remiss? Snackar vi veckor/månader?
- Kommer läkaren avråda från fallskärmshoppning?
- Någon som har koll på Cave vid lång QT- tid? Antar att jag bör sluta snusa. Men har även hört att Antihistaminer ska förlänga QT- tiden. Kan man hyposensa sig istället?
Hur som helst så upplever jag åtminstone mer spänning i vardagen nu
Allmänläkaren kunde konstatera patologiskt lång QT- tid och sa att han skulle skriva en remiss till hjärtmottagningen med en gång, för vidare utredning. Han var själv osäker på vad diagnosen innebär så att han hänvisade alla frågor till den specialist jag skulle få träffa.
Är väl inte sådär jätteorolig över detta då jag antar att jag kommer att medicineras med betablockerare (antar att jag kommer få käka typ metoprolol 50 mg/dygn) eller i värsta fall få en pacemaker.
Vilket i och för sig känns sådär, då jag är en 22 årig tjej som varit till synes frisk och rört mig/tränat mycket hela livet. Har dock alltid trott att yrsel vid ansträngning är normalt, fram tills att jag diskuterade det med mor min som är hjärtsjuksköterska.
Är alldeles för otålig för att vänta med att få svar på mina frågor så ställer några här:
- Är jag tvungen till att undvika hårdare fysisk ansträngning resten av livet nu?
- Har normalt sett ett blodtryck som ligger runt 110/60 men en puls som jag mätt upp till 135 under ett stressigt arbetspass. Vilopulsen kan stegra upp mot 100 vissa dagar. Så jag har generellt rätt så lågt blodtryck men hög puls.
om vi ponerar att jag börjar käka betablockerare, tror ni att jag kommer få besvär av ortostatiskt blodtrycksfall? Hade problem med det som tonåring, men nu när jag äter p- piller & snusar så har jag såklart inte det problemet längre.
- Hur tror ni de kommer att prioritera min remiss? Snackar vi veckor/månader?
- Kommer läkaren avråda från fallskärmshoppning?
- Någon som har koll på Cave vid lång QT- tid? Antar att jag bör sluta snusa. Men har även hört att Antihistaminer ska förlänga QT- tiden. Kan man hyposensa sig istället?
Hur som helst så upplever jag åtminstone mer spänning i vardagen nu
