Psykvården är det som fått mig att må dåligt. Vad ska man göra?

Jag är ledsen att säga det, men det här långt ifrån det jävligaste jag läst och finns många mycket värre fall.

Självklart finns det inte mycket att hämta av sjukvården eller samhället alls. Ju tidigare man förstår detta och anpassar sitt tänkande och sätt att vara mot sig själv och andra, desto bättre. Med det menar jag inte något, ta dig i kragen eller liknande eller spåra ur.

Benzo och allt narkotikaklassat är enbart idiotiskt att efterfråga eller ens prova, om det inte gäller akuta olyckor och läkare rekommenderar det under sluten somatisk eller psykiatrisk vård.

Det bästa tror jag är att själv läsa på och lyssna på vad andra drabbade har att säga, om hur man löser olika problem eller lär sig förhålla sig till dom, så att de gör så lite ont eller skada som möjligt. Olika perspektiv, olika mänskor. Lyssna och läsa, men därmed inte ta allt som sanning. Hitta vad som funkar för dig, bäst i längden.

Psykofarmaka är tyvärr standard inom all behandling av psykisk ohälsa idag, och det har aldrig varit en bra eller mänskovänlig ide.

Om du i övrigt inte har någon missbruksproblematik och du tycker det känns outhärdligt så är det ingen som helst fara att dricka alkohol under den gräns som socialstyrelsen anger som riskbruk. Förutsatt att du kan hantera alkohol.

Jag har inte ens nämnt en tusendel av vad jag varit med om. Skulle kunna skriva en bokserie om det. Men tänkte att nu nämner jag bara det mest akuta. Det jag menar lite med tråden, att jag är trött på att bli så stjälpt under 10år att jag funderar på att skita i dem helt och försöka 100% på egen hand. Problemet är att då har jag ingen som kan skriva ut medicin eller sjukskriva. Att jobba när man trappar ut benzo när jag bokstavligen inte kan gå pga. abstinens? Svårt

Jag har ätit benzo i 10-11år så skulle jag sluta tvärt är det inte bra minst sagt. Det var "helt ofarligt" Samma läkare skriver ut imovane till min pappa och säger att det är helt ofarligt, som tur är för min pappas skull har jag lyckats få honom att byta till melatonin.

Jag missbrukar ingenting (trots att läkaren fått för sig det) Jag tar inga olagliga droger eller andra mediciner förutom 4mg stesolid och jag dricker alkohol kanske 5-7 gånger per år ungefär. Vill absolut inte självmedicinera med alkohol. Det gör det bara värre i längden.

Fast det är svårt att ta sig ut när man blivit såhär isolerad från vänner och tvingats flytta långt bort från där man vill vara. Dessutom kan jag få panikattacker av träning, oftast är det okej men ibland blir det hemskt. Men jag har mått piss förut trots att jag spelade fotboll, innebandy, tennis och tränade på utegym regelbundet. Det hjälper till viss del men det hjälper inte min OCD exempelvis. Den stoppar mig från att göra vissa saker.

Jag är redan över 30 med ingen karriär och inget liv. Jag fyller snart 35.

Ok. Förlåt om jag lät okänslig och oförstående.
Kanske är det bästa om du kan hitta en privat psykiatriker som är seriös och som är den enda du besöker, så att det inte blir flera olika eller någon som utan att vara insatt i din historik och problem, skriver ut vad som helst.

Det är lugnt,.inte lätt att veta någon okänd person på internets historik om man inte berättar den och jag orkar inte skriva i 20 veckor om vad jag varit med om.

Jag har helt enkelt inte råd med det. Hittar inte ens privat psykiatriker? Hittar bara privata psykologer. Betalade 2k för ett samtal med en psykolog förut och det hon sa var typ "jag har aldrig träffat någon som varit med om så hemska saker så jag vet ärligt talat inte hur jag ska hjälpa" Ska ju till en privat psykolog nu, får se vad han säger. Eftersom jag är så deprimerad just nu vill jag ha någon medicin mot det tillfälligt, med en bra läkare som följer upp ordentligt (vilket inte kommer hända) hade jag tom. kunnat prova SSRI bara för att ta mig ur det värsta med måendet. Men eftersom det inte kommer hända får jag väl hoppas att jag överlever utan nån sån typ av medicin och att den privata psykologen som är gratis några gånger är ok. Har tid med personligt ombud på kommunen också.

Men har stor lust att bara aldrig mer ha kontakt med öppenvården. Men dock måste jag åtminstone få bort det idioten skrivit i min journal så måste få kontakt med honom och ifrågasätta vad han håller på med. Ska inte stå lögner där som kan påverka framtida grejer. Är det ens lagligt att göra sådär? Han skriver alltså att en läkare jag inte har någon kontakt med och som inte skrivit medicin till mig sen förra året fortfarande gör detta trots att det bara är att kolla vad jag fått utskrivet...och att jag köper benzo på nätet när jag nämnt för min psykolog att jag knappt kan öppna min brevlåda (tur att jag har kivra) pga min OCD (orimlig bascillskräck som blev värre under pandemin) men han skriver alltså med andra ord att jag är en knarkare... En läkare jag aldrig pratat med. Hon skötaren jag pratar lite med blev chockad hon också och tyckte jag skulle anmäla och hon har ju tagit prover så hon vet ju att han ljuger. Är så jävla absurt. Är liksom det jag varit deprimerad över senaste tiden, därav poängen med tråden. Att jag mår bara sämre av att bli misshandlad av vården.

Kan förstå att det inte känns motiverande att ta kontakt med vården. Antar att du redan kollat vårdcentral, om dom t.ex. har kurator eller liknande du kan få gå till en max tio besök? Du kan begära att få göra tillägg till journal, t.ex. påpeka att det inte finns några som helst bevis för att du är narkoman.

Vårdcentralen hänvisar bara till det stället...

Det sjuka nu är alltså att jag går och träffar den där sköterskan en gång i veckan som är på en beroendemottagning. Men största anledningen är för att hon (och läkaren där) har förstått min situation så jag tjatar varje gång på att försöka få till ett möte med psykiatrin för de har ett visst samarbete men läkaren på beroende har varit borta. Nu var hon tillbaka så sköterskan har lovat att ta upp det igen, så de kan förklara situationen. Idiotläkaren verkar ju tro att jag går dit pga. missbruksproblem men de avslutade mig egentligen då de sa typ "du har låg dos benso och behöver hjälp med övriga problem innan vi rör den så du ska gå över till psykiatrin" men jag har bett om att få fortsätta gå dit då jag får ut mer av att prata med henne där än med en psykolog. Jag har tjatat sen januari på att beroendeläkaren ska prata med idioten på psykiatrin och förklara läget för hon har förstått läget men kommer alltid grejer emellan och de verkar motvilliga till det. Men nästa gång jag träffar sköterskan ska jag kräva ett möte med läkaren där om de inte bokar in ett möte och förklara att psykiatrin beter sig som idioter.

Vem ska jag begära det ifrån? Jag har begärt att få prata med idioten och be honom ta bort det störda han skrivit. Får se vad som händer med det.

Man väntar och väntar hela tiden, händer inte ett skit och så olika läkare hela tiden och psykologen var verkligen den sämsta jag träffat. Jag trodde det skulle vara bättre på mindre ort men är fan samma problem som i Stockholm.

Låter för jävligt. Jag brukar inte rekommendera kyrkan, men kan vara en sista utväg, och funkar kanske acceptabelt för vissa ibland. Är dåligt insatt, men kolla om socialen kanske kan trycka på.