Känslan av tomhet/brist av känsla att ha en identitet vid EIPS/BPD

Hej,
Som rubriken nämner så vill jag ta upp ämnet av just en form av essentiell tomhet som uppstår vid emotionellt instabilt personlighetssyndrom (tidigare kallat borderline). Jag själv har denna diagnos, men efter DBT och andra terapier samt medicin har jag mer eller mindre blivit av med mina destruktiva beteenden. Lever ett (enligt normen) hälsosamt liv, pluggar till socionom, har ett relativt lugnt och stabilt liv, stöttande omgivning mm.
Men likt förbannat finns tomheten, som om att jag inte vet vem jag är och går på autopilot. Jag är genuint nöjd med mitt val av utbildning då jag verkligen vill hjälpa människor och känner överlag att jag har ett bra liv till skillnad från förr. Tomheten är dock konstant, med reservation för tillfälliga kickar av intressen som är intensiva en stund för att gå tillbaka till tomhet när besattheten är över.
När jag får frågan "berätta om dig som person" så föds en ångest inom mig, vad fan ska jag svara på det? Instinktivt vill jag spegla personens personlighet eller det denne skulle gilla för att bli omtyckt men då detta är ett manipulativt och vidrigt beteende så avstår jag från det. Har gjort det förr och är inget jag vill tillbaka till.

Så min fråga är; Hur hanterar ni denna känsla av tomhet och total brist på identitet? Dessa symtom är ju dock två av huvudkriterierna för diagnosen men det är legit en daglig struggle. Speciellt under återkommande depressioner kommer tankar på sj*****d och liknande som ett brev på posten och viljan att avsluta allt ses som den enda utvägen. En daglig kamp av att försöka fylla detta tomrum är tärande, i perioder kör jag radikal acceptans och bara låter det vara så. Men ja, undrar helt enkelt om andra har några verktyg eller tips till att hantera dessa känslor.

Har också gått i DBT och känner igen mig, nu friskförklarad. Jag tror du är på rätt väg. Eller i alla fall är det vad som hjälper mig, att få hjälpa andra. Det känns inte lika meningslöst att få ha ett yrke där man kan hjälpa andra. Det ger lite mening till livet men sen måste man kunna vara professionell också.

Upptäck dig själv, vem du är och vad du tycker om. Du har kanske bara inte haft den möjligheten tidigare. Tillåt dig att vara ensam, ge dig tid och försök arbeta på självmedkänsla. Resten kommer nog ska du se. Radikal acceptans är viktigt som du säger. Finns ju även arbetsblad om core values, kanske kan vara något? Du vet säkert mer än du tror, kanske du bara har svårt att verbalisera det.

din identitet finns men är lätt att överskuggas av speglande av andra människor. Har du testat göra en Ikigai-lista? Där du verkligen klurar på djupet på vad som skänker dig glädje, utan att påverkas av folk i din omgivning. Vad fann du glädje i som barn?

Tusen tack för era svar, bägge två! Uppskattar att ni tog er tid att svara.

Jo, jag har liksom börjat komma underfund med att försöka hitta någon form av stabil identitet. Jag vet inte hur, för det som gjorde mig glad som barn har liksom överskuggats av trauman. Givetvis försöker jag ändå komma tillbaka till en del av det men det blir lätt att jag bara är i den där autopiloten. Har övervägt att kanske försöka mig på att connecta tillbaka till naturen eller liknande, vet att jag alltid älskat det. Och även filosofi, något som försvann när jag var tillsammans med ett narcissistiskt as i 4 år.

Tack för tipsen om core values och ikigai-lista! Ska verkligen ta mig tid till att kolla på dem!

I mitt fall var det en befrielse att bli feminist. Från att ha famlat runt i maktspelet därute i verkligheten, hittade jag en nyckel till framgång. Som feminist har jag en tydlig identitet som skiljer mig från männen, och som därför förklarar världen för mig.

Just det där med identiteten är inte det lättaste. Det kan funka att blunda och verkligen fundera över vad man finner någon sorts tillfredsställelse av och skriva ner det. Tex "jag är en person som älskar god mat, att lyssna på r'n'b när jag promenerar i skogen, att lära mig nya saker och att styrketräna". Välj ut 3-5 saker som du tycker mest om eller som du gör oftast och memorera dem. Då kan du svara på frågan men även litegrann "påminna dig själv" om vem du är.