Det finns visst "renodlad" moral men kan västerländsk moral vara det?

Jag försöker förstå västerlänningar. Jag brukar alltid tänka att de inte kan ha högre moral än oss. Till exempel läste jag en gång här att en kille inte ville ha sex med en tjej för att han insåg att hon var för full. Det var moraliskt men jag blir inte övertygad bara för det. Varför gjorde han det? Är det rädsla för hennes reaktion efteråt? Rädsla för lagen? Rädsla för att bli anklagad för våldtäkt? Moral helt enkelt?

Jag kan ta ett enklare exempel. Om en svensk åker till Ullared och råkar ha med sig i bilen ett sådant tillstånd som tillåter honom att parkera där bara funktionsnedsatta får parkera men han råkar just då inte ha personen för vilken tillståndet gäller med, skulle han parkera ändå om det t.ex är mycket bilar och han har bråttom?

Om han väljer att inte göra det är det ens möjligt för oss att veta om det är renodlad moral som ligger bakom (med renodlad moral kan det t.ex i detta fall vara att man tänker "ja men det kommer kanske någon som behöver platsen bättre och det är inte hela världen om jag leta lite mer efter en lämpligare plats även om den råkar ligga lite längre bort) eller är det omöjligt så länge personen befinmer sig på en offentlig plats och risken att andra människor reagerar finns? Kan det finnas exempel som är renodlad moral som vi kan veta 100%?

Om man ser på moral ur en evolutionspsykologisk synvinkel är det dock uppenbart att andras uppfattningar om dina gärningar spelar en stor roll. Schimpanser beter sig t.ex. moraliskt, men bara så länge andra i flocken ser dem. Så den mänskliga moralen har nog sitt ursprung i social kontroll inom gruppen. Sedan är frågan om vi kan lyfta oss över det och agera moraliskt även när ingen ser oss.

Visst, vi är ögontjänare precis som schimpanserna och därför behövdes något som löste detta problem och det blev uppfinningen av en Gud som ser oss och vet vad vi gör. Men nu när Gud är död så blir lösningen övervakning med kameror, ansiktsigenkänning och identifiering via personlighetsprofilering av AI på nätet. Vi är moraliska därför att det är det bästa alternativet, det rationella alternativet, under dessa villkor. Är den fattige bonden omoralisk när han inte meddelar myndigheter om guldmynten han hittade i plogrännan i vetskap att inte ens satelliter kunde se detta? Moral är rationellt beteende i specifika sammanhang och det avviker sällan från det som gynnas av naturligt urval i samma sammanhang och därför är det som det är.

Som jag skrev i början på tråden handlar moral ytterst om att visa hänsyn mot sina medmänniskor. Att stjäla några guldmynt från din granne eller en annan enskild person är omoraliskt. De flesta håller nog med om det oavsett religiösa eller filosofiska övertoner.

Men ju längre bort vi kommer från enskilda drabbade människor och ju abstraktare brottet blir desto svårare blir det att åberopa hänsyn som grund för moraliskt beteende. Det är alla statsbildningars förbannelse. Du kan älska din nästa men samtidigt hata fogden. Särskilt då när de styrande själva upplevs som omoraliska, dvs. auktoritära och korrupta.

Vad gäller religionens betydelse i sammanhanget så finns det ju de som har spekulerat om att vår förmåga till religiöst tänkande - som tycks finnas i alla folk och kulturer - är en evolutionär anpassning som underlättar gruppens sammanhållning.

Enligt den teorin finns alltså Gud i dina gener, även om du är ateist.

Hehe ja .. vet att detta med religiöst tänkande som en evolutionär anpassning har diskuterats, men har inte satt mig in i argumenten. Återigen blir man skeptisk när existensen av egenskap förklaras i termer av att vara primärt fördelaktig på gruppnivå, men även en sådan sak som blossande kinder, eller nervösa fingrar som inte kan hålla sig från ansiktet eller andra för individen tillsynes negativa egenskaper förekommer och är inte heller är helt lättförklarade på individnivå i förhållande till 0-alternativen.

Men samvetet är väl gissningsvis en adaption som väl har lite av rollen som kontrollfunktion av vad man kan komma undan med och vad som är associerat med risk att bli avslöjad och därmed känt för andra, och som mycket annat kommer även samvete i olika styrka och balanseras i en normalfördelning, dvs. ett allt för välutvecklat samvete är inte optimalt i de flesta situationer och inte heller avsaknad av det, förutom i extrema miljöer och livsbetingelser för båda extremerna.

Du har rätt i att gruppselektion är en ineffektiv process. Det har vi ju redan diskuterat i en annan tråd:

Jag försöker förstå västerlänningar. Jag brukar alltid tänka att de inte kan ha högre moral än oss. Till exempel läste jag en gång här att en kille inte ville ha sex med en tjej för att han insåg att hon var för full. Det var moraliskt men jag blir inte övertygad bara för det. Varför gjorde han det? Är det rädsla för hennes reaktion efteråt? Rädsla för lagen? Rädsla för att bli anklagad för våldtäkt? Moral helt enkelt? ... [edit] ...

Moral handlar om att visa hänsyn mot sina medmänniskor och hjälpa dem utan tankar på belöning eller uppskattning.

Så exemplen du ger är moraliska på grund av det, inte eventuella religiösa påbud. Detta sagt, så har de flesta religioner en liknande syn på detta. Jesus säger t.ex. i sin bergspredikan:

När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. – Matt. 6:2-4.

Och i koranen står det:

Om ni ger så att andra ser det är det gott och väl; men om ni hjälper de fattiga i tysthet är det bättre för er - med detta kan ni nämligen få göra bot för några av era dåliga handlingar. Gud är väl underrättad om allt vad ni gör. – 2:271

Om man ser på moral ur en evolutionspsykologisk synvinkel är det dock uppenbart att andras uppfattningar om dina gärningar spelar en stor roll. Schimpanser beter sig t.ex. moraliskt, men bara så länge andra i flocken ser dem. Så den mänskliga moralen har nog sitt ursprung i social kontroll inom gruppen. Sedan är frågan om vi kan lyfta oss över det och agera moraliskt även när ingen ser oss.

Ja, men att hjälpa i det tysta, om man inte bara gör det sälla och sporadiskt ger på sikt ett gott ryckte. De som tar emot hjälp är tacksamma för att hjälpen är diskret och så småningom skapas ett rykte som säkert kan ha evolutionära fördelar som kan vara väl så stora som de fördelar som uppnås med att hjälp som ges för att få godhetspoäng i andras ögon. Kan vara så att även schimpanser också har en viss förmåga att se igenom godhetsbluffaren - vem vet? Man kan låtsas vara diskret också - ett jäkla spel allt detta.