Citat:
Som fd. sjukgymnast vill jag ge dig en stående ovation. Du har fattat grejen. 99% av alla som gnäller över att deras sjukdom hindrar dem ljuger, ofta även för sig själva. Det kallas hyper vigilance och inlärd hjälplöshet. Tyvärr förstärker vården ofta detta genom att dalta med folk och en stor anledning till att jag sadlade om var hur omvårdnadspersonal sket i att träna folk för det var "synd om de stackars svaga".Jag lever själv med en neuromuskulär sjukdom så jag vet allt om muskelsvaghet, kronisk värk, ursäkter samt jakten på diagnoser och piller.
Träning, aktiviteter och ett funktionellt liv är viktigare för oss än för andra.
Jag vet naturligtvis inget om dina laster, förutom det du nämnde, men ungdomar i din situation tenderar underskatta hur negativt de påverkas av vardagliga saker.
Både hjärnan och kroppen är dock ruskigt formbara. Vi är många som blivit ordentligt förvånade över hur effektiv den här renlevnadsskiten är.
Träning, aktiviteter och ett funktionellt liv är viktigare för oss än för andra.
Jag vet naturligtvis inget om dina laster, förutom det du nämnde, men ungdomar i din situation tenderar underskatta hur negativt de påverkas av vardagliga saker.
Både hjärnan och kroppen är dock ruskigt formbara. Vi är många som blivit ordentligt förvånade över hur effektiv den här renlevnadsskiten är.
TS! Jag har personligen bevittnat hur ett trettiotal personer gått från att vara i din sits till att vara aktiva och må bra. GAD och neuromuskulär sjukdom är givetvis jobbigt, men låt det inte hindra dig och känn inte efter så mycket. Ut och promenera, styrketräna lite, engagera dig i föreningsliv och håll skärmtiden till ett minimum. Prioritera sömn (gå upp och lägg dig samma tid varje dag och få runt 7 - 10 h sömn). Detta har större effekt än samtalsterapi och tabletter.
