Har nu gått på Paroxetin i ungefär 5 månader och känner att jag behöver skriva av mig lite.
Har en historia av hemsk ångest och tvångstankar som får psykologer att rycka på ögonbrynen så därför fick jag testa Paroxetin. Medicinen har faktiskt hjälpt mig otroligt mycket, mina nära och kära säger att jag är mer ''redo'' och mottagbar av positivitet. Jag har en historia av overklighetstankar och ett obehag av att finnas i en kropp, att kännas som att man fungerar på autopilot och fysiska drag av att man inte riktigt kan lita på sig själv osv. Nu kan jag faktiskt oroa mig lite över vanliga saker som människor oroar sig över, när ska jag skaffa en riktig karriär? När hittar jag min flickvän/fru som jag kommer leva ett lyckligt liv med? Bara dessa tankar är en positiv framgång vilket jag INTE hade förut.
Jag dricker alkohol som en svamp, när drickan finns så dricker jag helt enkelt, har inga direkt mål av att sluta med spriten heller. Mina levervärden såg bra ut efter 3 veckors uppehåll efter hårt alkoholintag så jag vill fortsätta kunna dricka när jag känner för det, och nej, jag dricker inte varje dag.
Först och främst vill jag prata om biverkningar och effekter av medicinen. Alkoholen är givetvis ett smått beroende varesig att jag vill det eller ej, enbart för att jag känner mig som mig själv när jag druckit. Kände i början av behandlingen att jag började skaka som en studsboll när jag vaknade upp bakis vilket ledde till att jag klunkade vin i princip mitt på morgonen för att få stopp på detta. Kände mig nästan som att jag vilken sekund som helst skulle få ett anfall. Detta sker inte varje gång efter kraftigt alkoholintag men det hände en gång vilket också gav denna oron.
Ryckningar i kroppen och hemska bieffekter jag inte haft förut blev definitivt en del av vardagen. Jag behövde säga till mina närmaste att köpa öl och vin så att det finns om det skulle bli illa, givetvis är detta något som fortfarande finns i psyket. Finns det ingen typ av alkohol hemma så får jag nästan panik, speciellt under nätter då man inte kan sova. En sak jag kan säga är att jag aldrig någonsin känt mig så skakig och obehaglig efter en utekväll. Detta är något jag aldrig känt under mina år som intagare av alkohol. Jag är 25 år gammal och har problem med mycket psykiska grejer, vilket i sin tur leder till stort alkoholintag, givetvis skulle jag säga. Hur ska man annars lösa sitt inre skit utan psykologkontakt osv? Men, jag har aldrig känt mig som en alkoholist, ett beroende av alkohol. Nu behöver jag i princip hoppas på att jag inte känner starka biverkningar efter en utekväll, annars blir det klunkande av vin klockan 10 på morgonen.
Positiva effekter är det som jag nämnt i början, mycket positivare inställning till livet och dess framtid. Jag har blivit mer fokuserad på att tänka på det som faktiskt är bra och att börja jobba mot en riktig framtid, vilket jag skulle säga är ovärderligt. Innan kunde jag knappt duscha för att jag vart så rädd att jag skulle snöa in mig på de overkliga tankarna och att det skulle kännas sjukt märkligt att existera i en kropp, nu kan jag duscha och vara ensam hemma och ''njuta'' av det.
Jag går hos en psykolog och ska börja arbeta på mina defekter och obehag, vilket går ganska bra men ändå inte enligt plan. Det krävs stor förberedning inför mötena som sker vanligtvis på morgonen och jag behöver förbereda mig dagen innan för att ens kunna ta mig till samtalsrummet.
Saker som att kunna tycka om en viss musik och verkligen känna något av det är tillbaka. Jag kan sitta och lyssna på saker och känna mig hypad och vilja lyssna på mer. Innan kunde jag knappt lyssna på musik öht pga att det inte var bra alls.
Tack för läsningen! Jag hoppas på åsikter och tankar som kan hjälpa mig lite mot ett bättre liv.
Har en historia av hemsk ångest och tvångstankar som får psykologer att rycka på ögonbrynen så därför fick jag testa Paroxetin. Medicinen har faktiskt hjälpt mig otroligt mycket, mina nära och kära säger att jag är mer ''redo'' och mottagbar av positivitet. Jag har en historia av overklighetstankar och ett obehag av att finnas i en kropp, att kännas som att man fungerar på autopilot och fysiska drag av att man inte riktigt kan lita på sig själv osv. Nu kan jag faktiskt oroa mig lite över vanliga saker som människor oroar sig över, när ska jag skaffa en riktig karriär? När hittar jag min flickvän/fru som jag kommer leva ett lyckligt liv med? Bara dessa tankar är en positiv framgång vilket jag INTE hade förut.
Jag dricker alkohol som en svamp, när drickan finns så dricker jag helt enkelt, har inga direkt mål av att sluta med spriten heller. Mina levervärden såg bra ut efter 3 veckors uppehåll efter hårt alkoholintag så jag vill fortsätta kunna dricka när jag känner för det, och nej, jag dricker inte varje dag.
Först och främst vill jag prata om biverkningar och effekter av medicinen. Alkoholen är givetvis ett smått beroende varesig att jag vill det eller ej, enbart för att jag känner mig som mig själv när jag druckit. Kände i början av behandlingen att jag började skaka som en studsboll när jag vaknade upp bakis vilket ledde till att jag klunkade vin i princip mitt på morgonen för att få stopp på detta. Kände mig nästan som att jag vilken sekund som helst skulle få ett anfall. Detta sker inte varje gång efter kraftigt alkoholintag men det hände en gång vilket också gav denna oron.
Ryckningar i kroppen och hemska bieffekter jag inte haft förut blev definitivt en del av vardagen. Jag behövde säga till mina närmaste att köpa öl och vin så att det finns om det skulle bli illa, givetvis är detta något som fortfarande finns i psyket. Finns det ingen typ av alkohol hemma så får jag nästan panik, speciellt under nätter då man inte kan sova. En sak jag kan säga är att jag aldrig någonsin känt mig så skakig och obehaglig efter en utekväll. Detta är något jag aldrig känt under mina år som intagare av alkohol. Jag är 25 år gammal och har problem med mycket psykiska grejer, vilket i sin tur leder till stort alkoholintag, givetvis skulle jag säga. Hur ska man annars lösa sitt inre skit utan psykologkontakt osv? Men, jag har aldrig känt mig som en alkoholist, ett beroende av alkohol. Nu behöver jag i princip hoppas på att jag inte känner starka biverkningar efter en utekväll, annars blir det klunkande av vin klockan 10 på morgonen.
Positiva effekter är det som jag nämnt i början, mycket positivare inställning till livet och dess framtid. Jag har blivit mer fokuserad på att tänka på det som faktiskt är bra och att börja jobba mot en riktig framtid, vilket jag skulle säga är ovärderligt. Innan kunde jag knappt duscha för att jag vart så rädd att jag skulle snöa in mig på de overkliga tankarna och att det skulle kännas sjukt märkligt att existera i en kropp, nu kan jag duscha och vara ensam hemma och ''njuta'' av det.
Jag går hos en psykolog och ska börja arbeta på mina defekter och obehag, vilket går ganska bra men ändå inte enligt plan. Det krävs stor förberedning inför mötena som sker vanligtvis på morgonen och jag behöver förbereda mig dagen innan för att ens kunna ta mig till samtalsrummet.
Saker som att kunna tycka om en viss musik och verkligen känna något av det är tillbaka. Jag kan sitta och lyssna på saker och känna mig hypad och vilja lyssna på mer. Innan kunde jag knappt lyssna på musik öht pga att det inte var bra alls.
Tack för läsningen! Jag hoppas på åsikter och tankar som kan hjälpa mig lite mot ett bättre liv.
