Vad menar CG Jung med detta citat?

Är det inte olika uttryck för samma kraft?

Det är ungefär samma princip bakom som, endast den som kan hata, kan älska.
Man kan inte förstå fallgroparna (ner till helvetet) och var dom finns, förrän man fallit ner eller mellan stolarna, några gånger, och därmed inte förstå andra, hata eller älska dem.

Tror nog inte att Jung var först med dessa tankar, och går säkert, om man letar, hitta i annan och tidigare eller samtida litteratur.

Jag tycker nästan att citatet från Jung är ett argument mot censur. Vilket jag tycker är bra.

(löst och spontant skrivet)

Man får se upp så man inte slår i taket av allt växande eller fastnar så hårt med rötterna att man inte kommer någonstans...

Kan vara så att du måste upplevt helvetet för att kunna se/njuta av himlen

Problemet med alla psykiska sjukdomar är att vi kan inte acceptera saker som hänt oss detta förnekande leder till depressioner,psykoser,stress,ångest.Så acceptera all skit du varit med om (helvetet) göm inte undan något,och nå psykiskt välmående (himlen)Ja man måste leva helvetet samtidigt som himlen det finns inga grönser emellan dom.

För att komma till himmelen?
Han var inte religiös. Snarare handlar det att uppnå storheter.
En medioker fitta kan inte göra nåt speciellt.

Spännande. Var kan man läsa om detta? I någon biografi?

Jag tror han syftar på att man måste först kunna se och bli medveten om sin skugga för att sedan kunna respektera den hos sig själv och hos andra. Det är först när man förstår sina båda sidor och kan ha kontroll över dem som man kan uppskatta det goda i relation till det mörka. Kan man se det för vad det är så kan man få ett nytt perspektiv på motsatserna.

Jung var väldigt påverkad av synkretism, alkemi och gnosticism.

Det går inte att översätta detta till en modern och banal fras som att man ska lära av sina svårigheter eller att man behöver mörker för att uppskatta ljuset etc.

Det går helt enkelt tillbaka till manikeismen och antagligen den lurianska kabbalan (som i sin tur bygger på gnosticism och manikeism). En av tankarna är att världen skapades av en ondskefull gud - demiurgen - och att världen är ett slagfält mellan onda och goda krafter. Bland annat representerade av "kunskapens träd" och "kunskapens träd på ont och gott".

Att hålla på och rota i denna typ av läror var väldigt populärt i Jungs samtid och man kan se likheter mellan Jung och den något tidigare sk teosofiska rörelsen. Jung uppvisar även många likheter med frimureriets idéer.

Ur kristen synvinkel är alla dessa läror att betrakta som "satanism" eller gnostiska kätterier.

Många teorier inom såväl naturvetenskapen som inom psykologi och humaniora har sina rötter inom 1800talets ockultism, teosof och alkemi - där de djupare liggande idéhistoriska fundamenten finns inom kabbalism och gnosticism.

Till exempel "bigbang" är en relansering av den gammaljudiska läran om "gilgul" och beskriver en skapelsehistoria där "ljus" skapar världen genom ett stjärnregn.

DNA-helixen - för att ta ett annat exempel - är en relansering av den teosofiska "livsspiralen" - som i sin tur bygger på gammal orm-religionsmystik och kabbalistisk ikonografi.

Dekonstruktion och postmodernism är en modern form av judisk "pilpul" - med många kabbalistiska kopplingar. Derrida skriver mer eller mindre öppet om detta, genom specifika ordval. Till exempel skriver han om termen "shibollet".