Vad vill min kompis och vad är sant? Fortsätta vara hans snälle vän eller inte svara?

En reko men stöddig vän har flyttat till Spanien. Jag var anställd på hans bilfirma och kände mig tvungen att vara som en trofast snäll vän, och fick agera resonligt och undergivet för att inte stöta mig med honom. Nu känts det som att "bordet har vänts" till min fördel på så sätt att jag gör som jag vill.
Jag behöver inte vara hans "snälle kompis" som han kan köra med eller kommendera för att jag ska behålla anställningen och vänskapen. Passar det inte eller om det fortsatt ska vara stöddig besserwisserattityd så besöker jag nog Spanien när det passar mig.
Jag tittar tillbaka i vår chatthistorik... Han skickade inte något relevant meddelande sedan sist vi avslutade chatten för en månad sedan så jag uteblev kontakten under den tiden. Han hamnade i periferin.
Efter att en månad hade gått så kom jag att tänka på honom igen så jag skickade ett kort meddelande: "Hur är läget Håkan, nått nytt" Då fick jag tillbaka: "Äntligen svarar du!! Varför har du inte svarat på någon av alla mina frågor?"
Han hade inte skickat mig några frågor under den månad som hade gått. Han hävdade dock så genom att skicka en skärmdump på vad han skrivit, och eventuellt skickat, till mig men som i så fall konstigt nog inte hade gått fram.

När jag skrev att du har inte skickat mig några frågor eller meddelanden så specificerade han ett visst datum via ett nytt meddelande tillsammans med skärmdump. Där fanns EN fråga (i övrigt inget) men den hade inte gått fram och inte blivit läst av mig, vilket båda kunde se i hans skickade skärmdump.
Jag skickade två frågor. "Hur många meddelanden eller frågor skickade du till mig?" Och; "Varför ringde du inte upp mig ifall du skickade mig massor av meddelanden och frågor om inga av alla dina meddelanden gick fram till mig?" Dvs att jag inte svarade honom utifrån vad han påstod. - "Jag skickade bara EN fråga som du ser i skärmdumpen. Det fanns inget brådskande i meddelandet så telefonsamtal var inte påkallat." "Tack" skickade jag tillbaka och därefter inget mer.

Jag känner att han gjort bort sig. Han brukar vara känslig för att allt ska vara ordagrant sant, annars kan han försvinna/utebli eller bli arrogant lång tid utan att svara mig.
Vad tror ni han vill och vad är sant i det som han påstår? Hur hade ni fortsatt kontakten?

Just nu känns det som att han inte vill någonting överhuvudtaget. Har ni inte haft kontakt på en hel månad så betyder du ingenting. Det innebär att du ska försöka gå vidare och fokusera på andra saker. Livet är mer spännande för att Våren och sommaren kommer. Om han skulle vara intresserad av att ha dig som vän skulle han skicka meddelande. Det verkar som att ni inte är intresserade av att hålla kontakt med varandra. Då förstår jag liksom inte varför du frågar överhuvudtaget. Betyder han någonting för dig överhuvudtaget?

Nja jag verkar betyda åtminstone en hel del men kanske bara för att han ska kunna känna som innan och vara säker på var han har mig. Det vet jag inte säkert men oavsett...
Vad han betyder för mig är att han är den ende jag känner i hela Spanien som det går att lita på. Båda har dessutom "inverterat" väldigt lång tid med varandra, har historia och övriga minnen tillsammans. Jag vill även veta hans öde och hur det så småningom ska sluta. Om jag åker till Spanien på eget initiativ så är det bra att ha han där som vän. Han är dessutom inte bara typ vem som helst.

Du låter som en 14 åring tjej, trodde det bara var gubbar på Flashback. Är ni tillsammans eller varför är du så blödig? Sitter och skriver om en vän på andra sidan kontinenten halv 5 en lördagmorgon. Tack för ett gott skratt på morgonen, haaaaaade!

Du gör det för komplicerat. Onödigt komplicerat.

Tycker du om honom
? Vill du ha kontakt med honom för att du tycker om er kontakt?

Eller behöver du honom av praktiska skäl? Eller för att du har få andra kompisar?

Om svaret är ja så behåller du kontakten, och hänger inte upp dig på småsaker eller gräl.

Om nej, så behöver du inte ha kontakt.

Är du bögkär?

Varför skulle jag meddela honom att jag är sur eller har brutit kontakten... Det har jag inte. Sur är jag bara ibland och då för att han inte ska tro något om mig som inte stämmer. Kontakten kan jag ta upp när jag vill så länge jag inte har meddelat annat.
Denna gång har jag inte gjort fel och han kan inte anmärka på något.

Det är numera tex Elon Musk eller Dalai Lama han har kontakt med. Det är åtminstone inte vem som helst i andra riktningen. Det är inte längre som förr. Jag är ingen barnrumpa.
Jag behöver en giltig känsla för att ha rätt att hålla mig borta så länge det passar mig och sen göra likadant om jag vill, dvs ha text skriven men utan att ha skickat den, eller medvetet skicka det utanför täckning, och därefter skicka en skärmdump tillbaka när det passar mig.

Massor av meddelanden kan jag då ha.

Nej.

Exakt. Fattar ingenting. Varför surar TS? Vad är problemet?

Problemet är att han varit dominant/bossig. Han är förvisso rättfram, det går att lita på honom och han är ingen skrytande fjant. Tvärtom framställer han sig måhända än mer miserabel, nedgången, sjuk och utfrusen än vad som verkligen är fallet. Förut "kompismobbade" han mig sublimt genom att vara dominant mellan oss. Jag kände att jag inte hade så mycket val än att acceptera det, då.
Jag kunde dock förutspå att det skulle sluta ungefär just som det är, och det är den tiden jag har väntat på. Jag vet att han är stolt av sig och hör inte av sig till någon på decennium, även till de som jag säkert vet att han skulle vilja kontakta, som han borde stå nära och är beroende av. Han dör hellre än erkänner ett misstag, att det även kan vara så att han gjort fel.

Jag både uppskattar honom men är sned för att han är så jäkla orubbligt principfast. Jag kan också vara på det viset om det är så han vill ha det. I så fall dör han där ensam i sitt hus Spanien.

Men jag väljer nästan alltid ödmjukhet och förlåtelse istället till alla. Men det kanske bör vara slut med det? Typ, om det gått en viss tid utan att folk visat sympati för mig så är det orubbligt över till allt och alla och att det i så fall aldrig kan ändras.

Ungefär: Du hörde inte av dig på ett år trots att du hade chans och mitt nummer och trots att jag var den som senast kontaktade dig. Nu är de försent oavsett vad du/ni säger, tycker eller vill. Du/ni kan aldrig ändra det.
Ska jag anamma den inställningen?

Det låter som att du har en diagnos. Tycker du ska vara glad för de vänner du har ärligt talat. Han låter som en bra vän.

Smygbögskär?

Du är en betapojke som är "snäll och förlåtande" feg, sen sitter du på kammaren och gnäller som ett litet barn om hur elaka folk är.

Jag vet inte i vilket land du befinner dig i men risken är väldigt stor att DU kommer sitta där i det landet ensam i ditt hus tills du dör om du inte skärper till dig.

Ovan är faktiskt skrivet i all välmening, ryck upp dig! Får vibbarna av att du har ett par år på nacken men din mognadsgrad är inte i paritet med din verkliga ålder.

Bättre sent än aldrig, klipp dig och ordna till din attityd.