Någon som har erfarenhet av temesta/psykiatrin mm?

Ja, det fanns en moster som led av bipolär och en kusin som var schizofren.

Hans flickvän åkte in igår och hälsade på för första gången. Hon upplevde honom otroligt påverkad av något, men enligt sjuksköterska ska det vara temesta han får igen. Han ska ha fått någon spruta med lugnande och den kan man bli trött av tydligen i några dagar efter. Han satt och blundade och var allmänt annorlunda. Pratade i gåtor och tryckte ner sig själv. Trodde inte hon var verklig men på något sätt ändå förstod att hon var där på riktigt.

Fick reda på idag att han ska ha klätt av sig naken på avdelningen, rivit ner någon gardin, skrikit och dessutom gått runt och kissat på olika ställen.

Flickvännen fick samtal av läkaren i fredags, där hon fick berätta det som hade hänt fram tills att de skjutsade in honom. Hans uppfattning var att det inte är psykos, utan en kraftig ångest och att han har ett svagare skydd mot ångest än genomsnittet, men att de skulle observera hur han är under helgen.

Det vi ser och hör är ju något som definitivt inte är honom. Vilket gör det otroligt läskigt att se hur någon som fungerade rätt bra i måndags för på söndagen vars heeeelt väck och personlighetsförändrad. De på avdelningen påpekar också att han inte är sig själv.

Hur har det gått?

Låter som att han väntade för länge att söka hjälp. Kroppen är nerbruten. En allvarlig depression, psykos, osv kan man dö av precis som cancer. Tur han kom in till psykiatrin men det låter som att detta kommer att ta tid.

En vecka efter att flickvännen var och hälsade på efter andra inloggningen. Var han nästan som sig själv, men han ville att de skulle ta paus, men växlade mellan att han vill vara med henne, och egentligen inte vill ta paus.

Jag vet faktiskt inte. Flickvännen säger att han håller på och växlar mellan vill göra slut, för minuter senare säga att han vill ha henne i sitt liv, han såg en framtid tillsammans, men han har för mycket skuldkänslor och de väger mer än känslorna. Dock blir det ändå att de fortsätter, och han beter sig som man är när man är kär och är kärleksfull på samma sätt som när han är sig själv mot henne. För sen växla om att "de inte passar ihop".

Förra helgen hade han dagspermis. De tog en tur på stan, besökte olika saker som är hans största intresse. Han var låg och ledsen. Höll på samma sätt igen, med paus mot henne. För att sedan bli lugnare mot kvällen, sen fick han nattpermis. Den gick bra, och han var väl som sig själv men något låg. Dagen efter så pendlar han mellan vilja åka tillbaka och inte. Han ringer när hon är på g från sjukhuset och ber om ursäkt för han velar om dom, att han älskar henne (något han inte direkt brukar säga särskilt ofta).

Han ska ha fått börja prata med en kurator på avdelningen. Han har gjort en röntgen och prover. Dock ingenting vi fått veta vad de visade, om det visade sig något. Min mamma har försökt få tag på läkaren utan resultat. Hon ville även prata med läkaren innan de beslutar något som rör ECT. Vilket de inte heller har gjort. De har påbörjat sådan behandling, och idag skulle han göra sin andra.

Senaste dagarna har han blivit sämre enligt Flickvännen.. Hon upplever det som han blivit så som när de trappade ner temestan sist, och de håller på med nedtrappningen nu av den igen. Han sa igår att han aldrig mått så dåligt som han gör nu. Vill göra slut med Flickvännen också. Han säger att han ljuger om allting. Vi har ingen aning om han ljuger eller ej, eller vad han ens menar med det.

Vi alla undrar vad som skett. Vi vet inte ens om man ska lyssna på det han säger, om det är sanning. Vi är bara chockad över att han inte är sig själv, och vi förstår inte vad som har hänt. Vi har frågor men får inga svar.
Jag börjar tappa hoppet..

Det lär det göra.. Har gått tre månader snart nu. Hoppas han blir sig själv igen och inte blir sjukare av "vården".

Psykiatrin gör alla sjukare, åtminstone i längden. ECT bör alla passa sig för pga bestående hjärnskador och minnesproblem/kogniska problem. Finns väldigt många varningar om detta på nätet.

Från det jag läst kan han gå igenom något som kallas dark night of the soul. Det är något många har gått igenom senaste åren inklusive jag själv.

Det är en process och man bör absolut inte peta för mycket med psykofarmaka och annat under denna tid. Men det är skrämmande och man är extremt vilsen och rädd.

https://youtu.be/0DC5PFFSrDs

https://youtu.be/gTFRer7r48Y

Det är en del av ett spirituellt uppvaknande som alla måste gå igenom när man är redo. Självklart finns ingen kunskap av detta hos psykiatrin. Därför blir man bara sjukare av ta emot deras ”hjälp”.