Citat:
Ursprungligen postat av
zakkris
Jag har inga känslor för honom alls, I mina ögon är han en donator som torterade oss alla i flera år.
Jag kan se hur han blev som han blev, men det är ändå inte rätt att göra som han gjorde varken mot mig eller mot mamma.
Det är bearbetat med mig själv som jag måste ha hjälp med, den biten som psykologer inte vill arbeta med.
Med en sådan inställning, dvs att din pappa endast är en donator så är det inte konstigt att du brottas med ångestladdade känslor. Din far gav (med en intim & sexuell handling tsm med din mor) dig ditt liv. Du borde vara.tacksam. Sedan har jag oxå svårt att se hur din pappas högst personliga sexualitet skulle kunna skapa trauman för dig. Visste du inte att pappor oxå kunde onanera?
Det är för mig obegripligt hur din pappas onanerande kan skapa traumatiska minnen. Så pryd kan väl ändå ingen.vara? Lite som.att få aids när du tittar på porrfilm. Samma princip.
Jag tror personligen att det är avsaknaden av din far son skapar ditt trauma. Kanske du ville att han möjligtvis skulle ha visat mer känslor flr dig. Kanske fick du aldrig den mobil du önskat dig? Oavsett vad, Att klippa av banden med ngn är som att stoppa huvudet i sanden. Förr eller senare kommer det du flyr ifrån att komma tillbaka. What goes up must come down.
Du har haft en priviligerad uppväxt. Tänk på alla de barn som aldrig får chansen att träffa sin pappa. Du framstår inte som ett traumatiserat offer utan mer som bortskämd & odräglig som bara gapar efter mer.
Kan lova att ditt "trauma" försvinner ifall du tar tjuren vid hornen & reder ut det som du anser har.varit.felande i din uppväxt. Att fly (som en.ynklig liten fegis) gör bara ditt sk "trauma" värre.